**
*
*
*
Dunkels skriver i Computer Sweden och jag kan inte tänka mig ett smartare drag av tidningen. Samlingsportalen IDG.se behöver större bredd. Visst, många informationskällor blandas där men att läsa Dunkels bland teknikspråk, maskar och IT-karriärer känns som ett stort framsteg. Elza Dunkels och KK-stiftelsen är antagligen våra viktigaste vuxenresurser ifråga om nätkulturer. Följ dem! Stöd dem! Bjud in Dunkels och Rask (trots att de säkert är trötta på alla konferenser.)
Dunkels artikel handlar om huruvida användarna/mottagarna/de delaktiga
"får informationen knuffad till sig eller att hon måste dra den till sig själv. "
Elza ger ett exempel på det sociala nätverkandets bidrag till utvecklingen av informationsspridning som just landar i ditt medvetande utan aktivitet:
"– Jaha, så din fru sitter fast i det hemska ovädret i Chicago? – Gör hon?– Ja, min fru är kompis med Elza på Facebook så hon läste det där.Den här typen av utknuffad information, som vi får trots att vi inte bett om den, kommer nog att förändra våra umgängesmönster"
Skribenten har rätt, men detta har ju redan skett och av smyglyssnande av samtal på jobbet, kollektivtrafiken och vårdcentralen kan man tro att vuxenvärlden bara sysslar med gossip om kompisars kompisar på just Facebook. Vet de om att det finns andra forum som kanske t o m passar dem bättre?
"Chansen är stor att de här interaktionsmönstren påverkar vad vi säger och gör, kanske genom att vi tänker efter en extra gång innan vi skriver något. Ett annat tänkbart scenario är att vi tvärtom slutar bry oss om vem som ser vad."
En önskan skulle kunna vara att vi slutar göra informationen om oss själva till ett så laddat ämne. Ful bild av mig på nätet- so what. Skit om mig på en blogg- so what. Det händer alla (inte nu, men i min framtídsvision så lever vi alla så.) Det andra alternativet: Att vi tänker en extra gång, det står ju alla överhuvuden och småauktoriteter och skriker i megafoner redan. Barnen får ont i öronen medan de vuxna fortsätter sitt gosande i andras affärer... Just det, på Facebook utan att reflektera en sekund över den s k "säkerheten". Glömmer kampsportsdräkten gör de också när de ska ut och dejta eller chatta i det farliga digitala landskapet.
Och så läser de Marian Keys i samma anda, men önskar bokbål för Gossip girl. Åtminstone om de är bibliotekarier. För vad barnen efterfrågar- det är inte särskilt intressant. Fråga BO.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar