Allure of machine life...........

Jag citerade Luciano Floridis definition av vårt samhälles önskvärda utveckling, i ett av mina inlägg:

"the threshold between online and offline will soon disappear, and that once there is no difference, we shall become not cyborgs but rather inforgs, that is, connected informational organisms.” (ref finns här)

Bloggen har återkommit till cyborgs och inforgs som teoretiska redskap. Det senare begreppet har känts enklare eftersom det appellerar till vår kunskap. Men samtidigt har cyborg och AI-begreppen också andra innebörder. De uppehåller sig inte vid infosfären utan rör sig i andra dimensioner av vetenskap och väntad verklighet.

Att se cyborgs och inforgs som antingen realiteter, kopplingar mellan människor och objekt som sammanväxter som ger större kraft. Eller att att se begreppet som ett teoretiskt verktyg. Däremellan rör sig många texter och John Johnston (The Allure of Machinic Life: Cybernetics, Artificial Life, and the New AI)kanske reder upp en del genom att förklara både biologistiskt och beteendevetenskapligt vad cyborg, AI och cybernetics kan betyda.

Om de olika tankar och inriktningar som finns om cyborgbegreppet (som författaren för övrigt kopplar ända till 2a världskriget och Mary Shelleys Frankenstein) pekar Johnston ut två berättelser/narratives som avgörande i diskurserna, utvecklingen och berättelserna om människa/maskin:

"According to the first, human beings will completely lose control of the technical systems, as silicon life in the form of computing machines performs what Hans Moravec calls a "genetic take-over" from carbon life, thanks to the tremendous advantage the former possesses in information storage, processing speed, and turnover time in artificial revolution since siliconbased machines will eventually increase their memory and intelligence and hence their complexety far beyond the human, their human makers will inevitably find themselves surpassed by their own inventions.

According to the second narrative, human beings will gradually merge with the technical system that define and shapes the environment in a transformative symbiosis that will bring about and characterize the advent of the posthuman."

Människor kan nu, enligt Johnston, komma att betraktas och förstås på nya sätt. Men ingen av de båda berättelserna kan bevisas (Ibid). Men vad är det som säger att vi kommer kunna skilja maskin och människa eller delar av de båda? På samma vis kommer vi inte veta vad/vem vi kommunicerar med. Naturligtvis kommer denna dikotomi maskin-människa, (vad-vem återigen) också försvinna. Oavsett silicon, maskindelar, olika organismer kommer alla vara Vem.

Inte instämmande? Vad är då liv?

"Yet life turns out to be very difficult to describe, and rigid opositions like organic versus nonorganic are noticeably giving way to sliding scales based on complexity of organization and adaptability. While contemporary biologistis have reached no consensus on a definition of life /.../ (Ibid)"

Berättelser och påtaglig utveckling har alla möjligheter att fortsätta leva liksom våra postmodernistiska drömmar och viljor i arbetet för en solidarisk transdigital värld av frihet.