Helsingborgs dagblad snackar i dag med Bengt Grandelius, psykolog och familjeterapeut samt rådgivare på sajten growingpeople.se.
Nu kommer Growing people inte att recenseras: ännu en familjelivssida med reklam för kryssningar och snabba banklån. Gulliga bebisar av amerikansk reklam-modell... Ungefär samma drömvärld bjuder förstasidan som Jehovas vittnens ilustrationer.
Men kolla in den själv... Eller inte.
I artikeln handlar det som vanligt om gränser och genom att använda maktordet millimieterrättvisa avfärdar man barnens behov och rätt tt motta argumentation för varför deras vilja inte gäller i en situation.
Tänk er samma argumentation med vuxna: Räkna inte med millimeterrättvisa. Du behöver fasta gränser. Ingen curling mer.
Vuxna strävar efter att ha det bättre, curlas så mycket som möjligt, dricka gott vin och slappa. Bättre jobb, högre lön, grönare gräsmatta och högre status. Makt och ekonomisk framgång. Simsalabim...
Barnen däremot får inte "skämmas bort" och räkna med att bli rättvist behandlade. Bengt Grandelius:
Men man hör aldrig ett barn avsluta med att säga: "jaha, mamma och pappa, då förstår jag".
Jasså? Jag hör det varje dag. Jag har hört det som yrkesperson och jag hör det jämnt och ständigt i samtal med mina döttrar. Likaväl som att de hör mig be om ursäkt eller föra dialoger där jag, min man och barnen alla har olika åsikter. Att skriva att barn inte klarar demokrati är bara lathet. Nu är vi inne i en historisk epok där barn (nationellt sätt) helst inte ska bli fysiskt bestraffade. Men avfärdade, nonchalerade och skämsmetoder. Det är helt okej.
När man säger ja till att de får spela datorspel - hur ska man undvika att få höra "men hon spelade mer än jag" när man ber dem sluta?
Gör klart redan från början hur länge de ska spela och när de ska byta. Säg till några minuter innan att nu är det snart dags.
Som ni ser är det mest HD som frågar korkade saker. Men det försvarar inte korkade svar. Är föräldrar helt vilsna i tillvaron? Kan de inte prata om middag, gå och lägga sig, spela spel?
Finns det millimeterrättvisa i vuxenvärlden?
Jag vill påstå att det kan finnas. Det är något som kan komma fram när människor känner sig hotade. Vuxna blir barnsliga när de blir hotade,
till exempel om ett företag ska organisera om. Eller i löneförhandlingar: "vad har hon gjort som inte jag gjort?".
Varför är den här typen av diskussioner fel? Diskussioner är bra. Kverulanter får däremot lära sig vila.
Barnslig: Varför är det ett negativt ord? Diskuterande vuxna, jämförande vuxna; de är barnsliga- negativt. Varför är det inte bra? Barnen ifrågasätter. Vuxna har tvingats in i ett smalare tänkande där man får ha socialt skapade alfahanar och annan skit utan att säga "Varför".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar