tisdag 28 april 2009

biblioteket.se - vart tog era visioner vägen?

Det virtuella biblioteksrummet- regionbibliotek Stockholm:

Biblioteket.se presenteras av personal från Virtuella enheten vid Stockholms stadsbibliotek. De berättar även om projektet Öppna bibliotek, med syfte att dela personal- och användargenererade mervärden mellan biblioteken i Sverige

Är det talande att man inte skickar någon bibliotekarie till regionbibliotekets fullsatta utbildningsdag om virtuella rum och bibliotek? Enligt personer jag varit priviligierad att tala med var framväxten av biblioteket.se en mycket spännande vandring och process. Hur upplevde bibliotekarierna den?

Marie Palmqvist, IT-personal, inleder och talar utifrån tekniska perspektiv med engagemang och beskriver hur stora personalresurser som projektet från början krävt.

I hennes framställning finns dock liten problematisering kring de olika resurser som den här dagen handlar om. Framför sig såg hon många möjligheter till nya applikationer för webbplatsen. Dessa landade inte i diskussioner om bibliotekens behov utan ifrågan om antalet arbetstimmar det skulle kräva att t ex ha en chat. Att sätta dessa tankar i relation till den sociala webben eller bibliotekens uppdrag- vilka inte uppfylls, slank iväg.

Om öppna bibliotek talade man kortfattat om att det skall innefatta utbyte av såväl användargenererat som personalgenererat mervärde. Beträffande att dela användarnas arbete mellan bibliotek sas att "man ska respektera individen", upphovsrätt och integritet i ett gränsland som åter bevisar att vi ibland befinner oss i bibliotek 2.0, men aldrig/sällan i harmoni med sociala webbens förutsättningar.

Andra projekt än öppna bibliotek som nämndes var Dolly, ett arbete med bättre tillgänglighet för talboksanvändare. Skall de inte finnas tillgängliga streamade? Eller varför inte kunna laddas ner av enskilda på TPB (Tal och punkt. biblioteket). Men här kom de juridiska frågorna på tapeten:
Hur ser man till att resurserna inte hamnar på "avvägar". Med avvägar skall här förstås att man delar med sig av skön och facklitteratur till fler användare, trots att mottagarna i andra ledet inte registrerat sitt lånekortsnummer.

Kanske får vi i framtiden se TPB, pirat, och TPB, bib., arbeta tillsammans? Skillnaden är de definitioner man ger de olika verksamheterna och vilka inträdes och integritetssänkande krav man har.

Vid såväl presentation av biblioteket.se och minabibliotek så fanns den fula inloggningsrutan i blickfånget. Vad gör vi med den? Varför skall man alltid kvalificera sig för att ta del av bibliotekens tjänster? Kanske är vi en bank...

Maria Ekendahl som har ett vikariat vid samma enhet berättade att man nu påbörjar arbetet med litterära rundvandringar: d v s strosande i kvarter och orter med bokprat.

Tyvärr var de bägges presentation inte präglat av ett biblioteks- och informationsvetenskapligt förhållningssätt. Med detta menar jag att man saknade perspektiv på vilka syften vår verksamhet har och att man talade om bibliotek som en bland många institutioner med behov av webbservice. Trots att vi är det demokratiska samhällets f d informationsnav och numera den viktigaste institutionen för att fortsätta arbeta med informationsdemokrati.

Maria Ekendahl gick så långt att hon liknade en eventuellt kommande nationell bibliotekswebb vid Nordeas Internetbank. Basen, servicen erbjuder vi tillsammans var budskapet. Hon är nu redaktör för biblioteket.se och förstår ändå så lite om vad bibliotekens kärnverksamhet och allvarliga uppdrag är. Kanske är det helt okej att hon har en annan användbar kunskap men varför skickas ingen bibliotekarie för att delta i presentationen? Jag kommer inte runt denna fråga då Maria Ekendal talar om de många år hon deltog i att bygga upp webb åt landstingen. Hon visar olika steg som sjukvårdsupplysningens sida tog t ex.

Vart Ekendahl ville nå med sin presentation av uppbygnaden inom landstingen var att visa på hur långt man kan nå med nationell samordning. Dessutom betonade hon att det var de yttre aktörerna som skapade webben- inte personalen inom vården.

Bibliotekarier däremot har en övertro på att eftersom de håller på med information ska de kunna sånt här själva, enligt Ekendahl. Det framgår inte helt klart om hon föredrar vårdens delegerande beteende... Framför amatörer i vår slaskbransch...

Men: Jag har aldrig träffat en bibliotekarie som vågar att stå för vår kompetens från början till slut och faktiskt tala om att vi är experter på användarperspektiv och kunskapssamhällets behov av webbresurser. De bibliotekarier som Ekendahl under sin begränsade bibliotekskarriär stött på och som har den här uppnosiga inställningen (utom jag själv) vill jag gärna ha kontakt med. Skriv till mig- ni som faktiskt tar strid för er kompetens- den kompetens som Ekendahl, med annan yrkesbakgrund, explicit sa att vi inte har. (Eller ännu bättre: Hoppas det är Ekendahls egna kollegor som är styva i korken.)

Att jämföra sjukvårdsweben och ta med sig den erfarenheten till biblioteket.se och inte tala kring de diametralt olika uppdragen var en ganska hjärtskärande upplevelse p g a de lovord som haglat över dessa biblioteksrum...

Ekendahl anknöt också till min föreläsning men menade att det inte finns någon orsak att skynda eftersom man tar de steg som är rimligt och i det tempot som funkar. Med hänvisning till visioner kontra verklighet/praktik gör det inget om bibliotekswebben på olika sätt behöver mer tid på sig att utvecklas. Varför skynda? (Visioner hade här inte heller någon vacker klang. Kanske är det problemet för människor på sociala webben - att se det omöjliga ske, varje dag.)

Min föreläsning hade berört även detta, vi står och stampar på en fläck som jag i dag valde att kalla "kursmani" (stadiet). Detta betyder att biblioteken inte uppfyller de krav som Bibliotekslagen, IFLA eller FNs konventioner ställer. Det betyder också att den institution som har störst orsak att ha god koll och expertis inom informationsområdet ligger jäkligt illa till. Företag, organisationer, politiker och föreningar hajar grejen. Men vi kan- som jag sagt förut- vila på hanen och låtsas att det fortfarande är 1999.

Hela tanken med en nationell bibliotekswebb där man "känner igen sig oavsett var i landet man är" -(Ekendal), är på väg att slå rot (biblioteksföreningen, lata bibliotekschefer, kulturutredningen) vilket betyder att vi inte rör oss mot den ideologiska clash jag anser att vi behöver utan tvärtom att vi rör oss tillbaka mot webb 1.0 och oss själva som en automatiserad serviceinstitution där man skall sköta sina "ärenden".

Framtiden bör vara en flexibilitet och möjligheter att ständigt flytta sig efter låntagarnas behov och inse att den rutin-artade servicen blir allt mindre. Vi behöver ingen Internetbank!

Vi behöver krav på att alla delar av Sverige erbjuder en god biblioteksservice, men den kan kommunicera med lokalsamhället likväl som med globala frågor. En basverksamhet och en gemensam digital plats kan bara leda till mindre- inte mer - nyttjande av ett samhälle där informationsbehoven skiftar offantligt fort och mängden människor som bidrar med kunskap ständigt växer. Varför vill vi vara en pamp? Varför vill vi använda myndighetstänkande?

Tänk kontaktytor, inte effektivitet. Släpp storskalighet, effektivitet och likriktning. Säg nej till webbredaktörer eller andra som inte förstår att biblioteket alltid svarar mot de enskilda behoven. Sociala webben utvecklas i takt med detta. Använd den!

Eller: Gå hela vägen, följ ideologin i ACTA, FRA, IPRED: Skicka ut en dosa för e-legitimering till alla låntagare. På så vis kan de aldrig bryta mot våra regler utan att kunna spåras...

Vad glöms? Biblioteken är för mångfald och förhoppningsvis integritet! Skiftande verksamheter och olika bemötanden utifrån olika behov. Därför behöver vi mångfalden - inte nationellt bibliotekssystem i bank-dräkt.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Hej!

Det var tråkigt att du blev så stött av min jämförelse med sjukvårdens arbete och internetbanker. Jag tror personligen inte på den motsättning du beskriver mellan sociala webben och en organisatorisk webbplats, utan tror att bibliotekets personal kan verka på båda dessa arenor och att det går att ha flera strategier samtidigt. Jag misstror inte heller bibliotekariers förmåga att jobba aktivt på båda dessa fronter, men tror samtidigt att andra kompetenser - som IT-ansvariga och redaktörer - kan vara ett bra komplement. Som medborgare och avnändare av bibliotekets tjänster tycker jag att vissa delar av biblioteksvärlden är unika, medan andra har stora likheter med andra samhällsorienterade organisationer och troligen kan dra nytta av andras erfarenheter. Eftersom jag jobbat så pass kort tid inom biblioteksvärlden tyckte jag därför att jag hade mer att tillföra från ett annat perspektiv. Hoppas vi får tillfälle att prata vidare om frågorna framöver! Hälsningar Maria Ekendahl

Anonym sa...

Hej Lina!

Först och främst vill jag börja med att berätta att Stockholms stadsbibliotek faktiskt hade en bibliotekarie som deltog i presentationen av Biblioteket.se: undertecknad. Jag är bibliotekarie i grunden och har arbetat på Stockholms stadsbibliotek som bibliotekarie och enhetschef innan jag axlade rollen som systemansvarig. Jag vill emellertid inte utgöra ett alibi eller påstå mig vara representativ för mina bibliotekariekollegor eftersom min yrkesroll skiljer sig markant från mitt tidigare arbete som bibliotekarie. De synpunkter jag här framför är mina egna och jag utgår från min yrkesroll som systemansvarig.

Du talar om att tydliggöra bibliotekens behov och det skall du ha en stor eloge för! Det behövs men frågan är i vilken grad biblioteken faktiskt definierar sina behov eller om vi alla är lite vilsna och har svårt att definiera behoven. Oavsett om vi har dessa definierade och kravbilden klar, hamnar vi i frågan om hur vi använder våra samlade resurser. Vi måste göra medvetna val och när vi gör detta också se till de konsekvenser dessa medför. Att vara närvarande på bibliotekets webbplats, Facebook eller annan plats på den sociala webben, kräver tid och engagemang och som biblioteksanställd vore det oansvarigt att inte ställa sig frågan vad detta innebär. Behoven måste definieras och beskrivas för att i nästa steg leda till frågan hur vi skall hantera och bedriva arbetet i det virtuella rummet i relation till andra verksamheter vi har i biblioteket. Det må låta negativt och tråkigt men tillsammans är vi en begränsad mängd människor som skall utföra ett viktigt arbete och för att ta uppdraget på allvar måste vi också fundera på hur vi kan hantera det dagligdags. Om vi lägger tid och energi på att bygga upp en funktion och verksamhet, oavsett om det är på webben eller i det fysiska, måste vi se till att vi vet hur vi vill och tänker jobba med den. Annars slösar vi med vår allas vår tid, som användare och som biblioteksanställd, och dessutom med de skattemedel som finansierar vår verksamhet. Visionerna och idéerna finns men det är en komplex värld vi lever i och det måste vi ta i beaktande i allt vi gör. Jag ser fram emot att få se inlägg i diskussioner som rör bibliotekens behov och kravbild, sett utifrån bibliotekens, användarnas och våra uppdragsgivares olika synvinklar. Att kunna staka ut en riktning för biblioteken med hjälp av diskussioner om behov skulle kunna få biblioteksvärlden att lyfta sig ytterligare ett snäpp i strävan efter att fylla en viktig roll och i den service vi ger till biblioteksbesökarna!

Hälsningar
Marie Palmqvist
Stockholms stadsbibliotek

Lina Z Y sa...

"så stött"- en retorisk pik, tackar. Men nu är grejen att jag älskar mitt jobb och tycker att man skall försvara fältet. Det handlar inte om att vara svagsint och bli stött, det handlar om att välja allvar inför hur biblioteksfrågorna bedrivs och sluta acceptera att på biblioteken där kan vem som helst jobba...

Du sade att vi tror lite väl mycket om oss själva "beträffande de här frågorna". Det är komplett sakfel! Anledningen till att jag återger det (antecknat ord för ord under din föreläsning) var att biblioteksvärldens problem är det totalt motsatta:

Folk vågar inte visa framfötterna och jobba med webben. Kalla sig informationsvetare... Hur många promille gör det?

Strategierna går inte att ha sida vid sida pga de ideologiska grundförutsättningar de har. Är du kapitalist och kommunist? Däremot tror jag att vi måste blanda verktyg just nu; men verktyg och strategi & vilja är helt olika saker i den diskussionen vi förde igår.

Jag ber om ursäkt Marie Palmqvist: Tydligen släppte du biblioteksideologin:

"min yrkesroll skiljer sig markant från mitt tidigare arbete som bibliotekarie."

Dina uppgifter kanske. Men din yrkesroll!!! Jag hade aldrig velat arbeta med en Systemansvarig eller annan IT-personal som transformeras till ngt annat när de är IT-arbetare.

Ja, ställ frågan om resurserna: Men du likväl som jag vet att webbarbete fortfarande är en liten ankfjärt i jämförelse med det s k fysiska arbetet.

"hur vi skall hantera och bedriva arbetet i det virtuella rummet i relation till andra verksamheter vi har i biblioteket. Det må låta negativt och tråkigt men tillsammans är vi en begränsad mängd människor "

Det virtuella biblioteksrummet, filialen på webben. En begränsad mängd människor som kan fortsätta att prioritera bort webben och behandla rutinen som gud fader.

"Om vi lägger tid och energi på att bygga upp en funktion och verksamhet, oavsett om det är på webben eller i det fysiska, måste vi se till att vi vet hur vi vill och tänker jobba med den. Annars slösar vi med vår allas vår tid, som användare och som biblioteksanställd"

Ja det måste ju alla skriva under på. Men varför är det okej att projekt-a och greja i det fysiska biblioteket men lägga pannan i kraterdjupa veck innan man tar beslut om att agera på nätet?

Ni/du tänker statiskt. Webbplats-aktivitet. Facebook-aktivitet. På sociala webben rör sig allt hela tiden och det är ingen katastrof att avsluta en blogg säga hej till vänner på ett forum eller sluta bidra till en wiki. När blev ni så allvarstyngda? I likhet med min och Marias samtal: Vi är ingen myndighet som likt skatteverket skall arkivera och följa strikta direktiv. Biblioteken är rörliga. Folkbildningen är rörlig! Hur kommer det sig att jag på alla mina superkorta vikariat jobbat med MSN, Ning, Blogger, PB Wiki med mera utan att biblioteksverksamheten föll när jag var ute i kylan igen? Planerade jag min verksamhet ett halvår innan? Nej. Hade jag en utvärderingsfas? Nej.

Vem utvärderar ett styck boklån?

Jobba på webben det är inte en farlig, otrygg värld där maskar äter upp allt vi skapar plus våra skattemedel.

"Annars slösar vi med vår allas vår tid"- ja utan skattemedel, slutna led, projektbeskrivningar och noggranna mål (som inte krävs av den fysiska verksamheten slösar vi tid.

Jag har- uppenbarligen en helt annan upplevelse och tycker det är tråkigt att ni fastnat i en jättelik råttfälla som heter biblioteket.se när det istället borde just flöda.

Visionerna och idéerna flödar:

Okej: kör hårt. Redogör för dem!

Slutligen: Du blev inget bibliotekariealibi. Skönt va?! För du rörde dig på en annan arena. Du talade inte om bibliotekens mål och mening. Men just det; du är ju IT-person nu.

Tack för dialog.

Monica sa...

Hej Lina!
Jag håller fullkomligt med dig i ditt resonemang! Det rigida och traditionella är så lätt att fastna i! Vi behöver tankar som dina för att kunna komma vidare mot en biblioteksframtid som verkligen kan placera verksamheten på den sociala kartan i samhällslivet och inte i utkanten som en fossil med "så har vi alltig gjort" -tankar!

Monica på Björnekullaskolans bibliotek i Åstorp