Vägval 1.0 och 2.0 för bibliotek. Respekt för olika informationsförståelser

Jag skrev visst IT med två II i föregående inlägg men det ser så snyggt ut att jag inte ändrar det. Kanske kan man relatera till Wii? Jag använder inte det men fasen va snyggt namnet är, Wii Wii Wii som när man gungar eller nåt.

I dag tittade jag på den föreläsningsskiss jag gjort i en bok jag satt och läste på ett café. Plötsligt var det helt klart för mig hur man kan utgå från Bromöllaexemplet och visa hur två parallella skeenden kan se ut om man väljer två punkt noll- vägen eller ett ortodoxt, positivistiskt handlingssätt grundat i t ex kvantitativa analyser av informationsflöden eller bibliometriska samband för att analysera kunskapshierarkier etc (pdf från Åbo om bibliometri). Parantes: När jag läste på Bivil tyckte jag Finland verkade vara ett föregångsland inom informationsvetenskap, så varför är det nu bara danska artiklar och initiativ som fladdrar förbi mina ögon? Dags att uppsöka Finländska resurser.

Min skiss visar på punkt efter punkt hur ideologi och praktik skiljer sig mellan de båda valen och vilka konsekvenser det får för webbplatsers utformning och kommunikation samt samarbete mellan informationsproffs och användare. Många vägar bli ju resultatet av en två punkt noll linje. Dynamiken blir betydligt större men samtidigt är det uppenbart varför många vill följa vad som kanske kan kallas en 1.0-linje. Denna är ju väletablerad i utbildningar och högre akademiska studier. Det blir en svår övergång för forskare och universitet om de ska anamma kollektivt bygd kunskap. Detta kan man absolut respektera och låta ta tid. Svårare är det att förstå folkbiblioteken, de har en mycket öppnare funktion än högskolebibliotek.

Min föreläsning kommer att finnas i punkter för att de norska kollegorna skall kunna spara den. Jag kommer lägga ut samma material efter min föreläsning i Norge den 5-6 februari. Jag tror att mina parallella analyser i två kolumner som följer varandra kan vara jättebra som diskussionsunderlag för de många bibliotek som skall välja väg. Den kan även fylla en stor funktion genom att den diskuterar kunskapssyn och ideologi, vilket biblioteken är dåliga på i dag. Man använder bloggar och ibland andra sociala medier men har svagt grepp kring varför man gör det. Syftet är ju inte att lägga upp fler webbsidor utan att i grunden förändra spelreglerna.

Visst finns tankarna att finna i tusen andra resurser, men när jag tittar på Youtube och Slideshows om bibliotek 2.0 och webb 2.0 tycker jag att min översikt är bra, tydlig och relevant. Det är skönt att inte bara känna sig som en papegoja som upprepar vad något 2.0-guru sagt. De år jag tillbringat på sociala forum och studerat informationsbeteenden och nätverk ger mig också en annan 2.0-utgångspunkt än många tongivande 2.0-personligheter.

Hoppas denna och andra föreläsningar kan bli till nytta för någon. Stort arbete kan man ta del av gratis. För mig är det den allra bästa funktionen hos 2.0, jag kan alltid dela med mig, ta del av andra perspektiv och diskutera- utan att betala för dyra evenemang. För biblioteken med tynande resurser betyder det att man slipper ta in mig för typ 2 till 3000 spänn. På nätet är jag gratis så länge det bara går. Hoppas ni andra många klokingar arbetar på samma sätt.

Vad jag dock skulle önska är att jag själv och andra med denna kompetens togs till vara i folkbiblioteksbranschen. Om inte annat så kan den kommun som anställer mig tjäna pengar på mitt jobb genom att låta föreläsningarna bli en del av min tjänst och därmed casha in arvodena.

Nu, efter min behandling, är jag inte lika försynt och horar för att bli anställd. Min kompetens är viktig och kommer bli än värdefullare på sikt när bakgrunden till webbens utveckling saknas för många institutioner. Nu blir det en utredning på halvtid åt Kalmar regionbibliotek. Kanske väntar ett spännande liv runt hörnet fjärran från tjatande och omöjliga kompromisser med bibliotekarier och chefer som alltid prioriterar samlingarna framför utveckling. Mediaplanering (kan man kalla det när btj sköter allt tänkande?) och ständiga upprepningar kring hur vi kan bytas ut mot utlåningsmaskiner... Jag beundrar er som är kreativa och orkar samarbeta i de här miljöerna. Visst vill jag det också. Men det tenderar att bli enkelriktade möten. Jag städar mer och chattar mindre (typ). Orsaken till detta, har jag nu tänkt, bör vara att det är svårt för mig att i den dagliga praktiken förmedla vad det faktiskt är jag gör. Eget kontor i Bromölla gav mig en avlastning; jag kunde hjälpa bromöllabarn med läxor via MSN när de inte hade tid att komma till biblioteket. Blir jag i sådana stunder betraktad av bibliotekarier som hellre vill arbeta handfast och fysiskt, visst blir det en svår kommunikation kring mål och mening. Det värsta en bibliotekarie kan göra på en barnavdelning är ju att sitta still utan något i händerna att pilla med.

Men om jag och andra som kombinerar språkutveckling och insatser för att ge barnen olika förmågor och möjlighet att delta i demokratiska processer (språket är ju grunden! Tvärtemot vad många tror om t ex chatt.) hela tiden backar och drömmer om fasta tjänster i den offentliga sektorns trygga lunk (barnen slutar ju inte behöva skor för att morsan kanske uppfattas som anarkist- eller överdriver jag nu? Tillskriver mig själv lite väl stor betydelse?)

Ingen Backlash. Det har vi absolut inte tid med när vår verksamhet redan befinner sig i mellenieskiftets webbdimma.Jag behövs. Elisabeth behövs. David behövs. Erik behövs. Bibliobuster behövs. Ta vår kunskap på allvar, vi lyssnar till er.

Återkommer efter konferensen.