lördag 3 januari 2009

Ropen bör skalla Internet åt alla

Tillgången till informationsflöden borde placeras högt på den internationella agendan. Precis som gräsrötter och organisationer kämpat för att inte vatten och grödor skall ägas, patenteras och villkoras utifrån ekonomiska grundantaganden så måste internet-tillgång och kunskap vara en infrastruktur lika prioriterad som andra delar av länders basala behov.

Ropen bör skalla Internet åt alla, nej det är inte Vilse i pannkakan och hans skelett-förskolärare som vaknat upp och anpassat sina krav efter 2000-talets stora frågor.

Däremot har lilla jag (ingen självpåtagen förminskande snäll retorik utan bara en snabb självbetraktelse från "Hässlehåla är mitt allt") pläderat i dagens Kristianstadsbladet för att Piratpartiet borde internationalisera sin agenda och anpassa hjärtefrågorna efter större solidariska mål än de naturligtvis viktiga frågorna om fildelning, övervakning och patent.

I linje med att man uppmärksammar hur patenten skadar IT-verksamhetens utveckling bör man observera hur kommersiell telecom- marknad inte leder till nätet åt alla. Tvärtom ökar frihandel och konkurrerande aktörer de digitala klyftorna vilket är otroligt sorgligt. Återgå således till offentliga monopol-situationer och skapa internationella initiativ för att uppkopplingar skall vara lika självklara i Ghana som i U S.

9 kommentarer:

Jörgen L sa...

Naturligtvis har du i princip rätt men det är min personliga åsikt.

Men piratpartiet ha av eget val tagit på sig handikappet att avstå från att ta ställning i frågor som skulle kunna placera partiet i en höger eller vänsterfålla.

Anledningen till det är naturligtvis att inte splittra opinionen, att just nu behövs alla krafter som går att samla till att stoppa försöken att förstöra det befintliga nätet.

Din analys, skulle pp ta den till sin, skulle tydligt placera partiet till vänster, och därmed alienera halva medlemskåren och kraftigt minska partiets möjlighet att påverka överhuvud taget.

Jag håller alltså med dig, i grunden, och argumenterar i andra sammanhang för precis samma analys, men piratpartiet har medvetet valt bort möjligheten att ansluta sig till den för att kunna uppnå det kortsiktiga målet att spela roll i försvaret av internet.

Bra eller dåligt, kan naturligtvis diskuteras, men jag uppfattar situationen som akut och då måste man prioritera områden där man kan göra skillnad framför att fullständig och renlärig.

Mattias Bjärnemalm sa...

Att dagens marknad inte förser alla med internet innebär inte nödvändigtvis att den enda lösningen är att förstatliga telecom-marknaden.

En annan lösning skulle kunna vara att subventionera abonnemang för resurssvaga grupper, att bibliotek och andra offentliga inrättningar får som direkt uppdrag att tillhandahålla uppkopplingar åt befolkningen, att skolor ser till att deras elever får tillgång till internet på skoltid även om de inte har det hemma osv.

En mer högerorienterad lösning är att ge stimuleringsresurser till de aktörer som bygger ut bredband i glesbyggden.

Piratpartiet kan möjligen komma att ta ställning i problemformuleringen. Men att föreslå nationella lösningar skulle tvinga in oss i en roll vi inte är intresserade av att ta. Åtminstone inte idag.

David sa...

Jag försöker göra mitt i den här frågan. Men det verkar inte som så många hittat mitt projekt ännu.

htt://www.detdemokratiskaverktyget.se

Lina Z Y sa...

Mycket intressanta svar. Men man kan ha en internationell politik utan att vara vänster.

För mig går dock det nationella och internationella perspektiven sida vid sida i analyser kring censur, övervakning och tillgång till Internet.

Förstatliga telecom kan ha alternativ. Dock visar flera studier att kommersiella aktörer tvärtom bidragit till att nationer än mer hamnat i digital skugga.

Jörgen har rätt i att situationen är akut och att Piratpartiets frågor är extremt viktiga. Just därför ville jag skriva om dem och problematisera populism-retoriken.

Mattias B har rätt i att man borde subventionera och satsa på offentliga institutioner. Tittar vi från ett västperspektiv är ju dock problemet att inte ens informationsvetare fattar hur extremt viktigt det är att de arbetar med digitala resurser. Man ställer fram två uppkopplade datorer och tycker man gjort sitt. Detta förändrar ju inte åtkomsten till elektroniska resurser och stärker inte marginaliserade grupper.

I USA filtrerar och blockerar man offentliga datorer på t ex skolor och bibliotek. Detta är en fråga jag tror vi kommer att få se pp plocka upp. Även i Sverige har vi ju stora problem med kontroll, begränsning och övervakning.

Internationellt sett skulle det ju vara bra att arbeta för att få starka institutioner och kommersiella aktörer som erbjuder nätuppkoppling. Internetcaféer, bibliotek, arbetsplatser och skolor. Men i dag är vi fjärran från en sådan värld.

Jag kommer följa pp och försöka förstå just vilken roll de/ni vill ha: Som opinionsbildare nationellt och inom EU? Återigen: Är då den parlamentariska vägen den rätta? Troligtvis beror det på de stora svek politikerna står för i övervaknings, rättssäkerhets och ägandefrågor. Om inte staten ens garanterar rättssäkerhet då är en rimlig åtgärd att bilda nya partier

Lina Z Y sa...

David. Tack för din länk. Den skall användas.

samface sa...

@Mattias

Att staten skulle gå in som garant för att alla får Internet betyder inte nödvändigtvis att man måste förstatliga hela telekommarknaden. Det kan räcka med att staten helt enkelt ställer kravet på marknadsledande företagen att inte neka något svenskt permanentboende en bredbandsuppkoppling, ungefär som Telia idag enligt lag inte får neka fast telefon för något permanentboende i Sverige, oavsett vart i landet man bor.

Personligen är jag av den uppfattningen att staten aldrig skulle sålt ut den nätägande delen av televerket. Operatörerna får gärna konkurrera fritt med varandra för att hålla priserna nere, men tillgången till fungerande telekommunikation har idag blivit en så pass viktig samhällsfunktion att man bör se det som en del av våra medborgerliga rättigheter och därför något staten bör stå som garant för.

Man förstod detta redan när telefonen kom och upprättade därför det statliga televerket som såg till att samtliga permanentboenden i Sverige fick en telefon. Det är ju egentligen det enda rätta, så är saken klar sen. Men så enkelt får det ju inte vara idag...

Fick jag bestämma skulle staten köpa tillbaks Skanova, dvs den nätägande delen av TeliaSonera koncernen, för att återigen bygga upp ett allmänt telenät för alla. Det är bara att denna gången skulle vi dra fiberoptik istället för koppar. Något monopol skulle det inte behöva vara. Men att bygga en hel alternativ infrastruktur tror inte jag någon skulle bemöda sig med om man gör det statliga nätet öppet och fritt för alla operatörer att konkurrera med varandra. Och naturligtvis skulle det precis som televerket finansiera sig självt genom abonnemangsavgifter snarare än med skattemedel.

Funktionen detta statliga företag skulle fylla är alltså inget mer än att se till så att alla får tillgång till fungerande telekommunikation. De skulle inte ha någon ensamrätt och alla operatörer skulle ha fri tillgång att konkurrera med varandra i nätet, precis som idag.

Men så förstår jag att det aldrig kommer ske och det näst bästa är då att, som sagt, lagstifta ett ansvar för de marknadsledande operatörerna att de inte får neka någon bredband till något permanentboende var man än bor i landet.

Lina Z Y sa...

Samface: Jag håller med, sossesveriges statlig plus marknad- säkra tillgången var väl så bra.

Dock lever ju inte Telia upp till ens fast telefoni åt alla... Men det är en annan historia.

samface sa...

Till skillnad från de andra operatörerna är Telia som sagt skyldiga enligt lag att leverera fast telefoni till alla permanentboenden i Sverige. De kan inte som de andra neka, även om det skulle kosta mer för dem än du någonsin kommer betala i telefonräkningar under hela din livstid. Och oavsett vad det kostar för Telia behöver du fortfarande bara betala den vanliga startavgiften för nytt abonnemang och behöver inte på något sätt binda dig till Telia som operatör.

Det tycker jag naturligtvis är bra, men bättre vore det som sagt om nätägaren Skanova fortfarande var statligt och det var de som hade ansvaret istället.

Att något orättvist lagstifta samhällsansvar på en enskild privat aktör är helt enkelt inte riktigt rätt eller ens hållbart i längden. Vad händer t.ex. om en annan operatör tar över titeln som den ledande marknadsaktören, ska man flytta över det ansvaret på dem då?

Angående din kommentar om att Telia inte levererar så får du gärna elaborera lite mer. Det är visserligen ett par år sen nu men jag jobbade tidigare som felanalytiker på Telia och känner till rutinerna för nyinstallation och underhåll av det fasta nätet relativt väl. Under de 5 år som jag sysslade med det förekom det aldrig att vi nekade telefoni till något permanentboende och vi höll leveranslöftet om max 3 arbetsdagar (i de fall teknikerinstallation behövdes, annars gick det naturligtvis med en knapptryckning) till en grad av 99,8%. Runt samma siffra låg även felåtgärderna fast med löfte om åtgärd inom så lite som 24 timmar istället för 3 dygn. Det är inom vilken bransch som helst en oerhört hög servicegrad.

Dock ska man inte blanda ihop dessa löften om tid med den tid det får ta innan man får rätt till ersättning. Naturligvtis kan Telia visa på lite "goodwill" och bjuda på något ändå, men om man ser till de allmänna villkoren för telefonabonnemanget så har du rätt till ersättning när felåtgärden tagit 5 kalenderdagar eller mer från det datum du felanmält. Normen när jag jobbade var en månadsavgift helt avskriven för varje 5-dagars period som man är utan fungerande telefon.

Ja, det är väl så mycket jag kan säga rent generellt om servicegraden och reklamationshanteringen på Telia. Jag må vara något partisk mot min förra arbetsgivare men min från insidan bildade uppfattning av Telias förmåga att leverera är ändå att den är den bästa vi har i Sverige. Vad jag vet ligger Telia än idag högt upp på kundnöjdhetsbarometern.

Det enda problemet tycks vara att de sällan är billigaste alternativet, men när jag jobbade tystade jag alltid det argumentet med att fråga om ifall alla operatörer kostade precis lika mycket, vem väljer du då? 99% av gångerna sa kunden Telia förstås. I det läget var det bara att låta kunden sälja Telia till sig själv genom att helt enkelt fråga varför. För när han med egna ord sagt varför han föredrar Telia så har han själv gett förklaring till varför Telia ibland kostar lite mer.

Det är smart men ändå ärlig säljteknik det och långt ifrån de fula knep som uppringande telefonförsäljare så ofta försöker med nuförtiden. Ibland undrar man varför det ens är tillåtet med telefonförsäljning. Utöver det hemfridsbrott som jag tycker att det är så se jag det även som spam, vilket inte är tillåtet i datorn, så varför i telefon?

Nej förslåt, nu blev jag så där långrandig igen... God natt!

Lina Z Y sa...

Intressant.

Du menar att de är skyldiga att dra ledningarna. De är bra. De står således för infrastrukturen.

Jag började blarra om rätten till ett abonnemang. Det har man inte om man inte kan lägga in någon slags säkerhet i fall man tidigare har betalningsanmärkningar hos leverantören.

För psykiskt sjuka kan detta bli helt absurt. Isolerade människor som baserar mycket av sin överlevnad och det lilla umgänge de har på telefonen...

Kanske är det här mindre viktigt i dag då man lättare kan hjälpa folk med mobil och kontantkort.

Därmed ger jag inte telia rätt ändå... De borde öppna abonnemanget utan säkerhet.

Eller så bör soss gå in som abonnemangsinnehavare.

Men som sagt: Ifråga om infrastrukturen har du rätt. Möjligheterna finns, för dem som inte hamnat snett...