Sandra Bullock i The net. Socialt liv via digitala rum 1994. Ni som varit med sedan dess är avundsvärda. För oss andra finns många hinder att ta oss över.
Fast ibland känns det som att vi som upplevt livet utan nätet har lite svårt att se nyttan med vissa saker. Typ att vi hellre ringer än skickar 12 SMS fram och tillbaka, att vi tycker det är bättre att formulera ett mail än att snubbla runt på tangenterna i en chattkonversation, osv.
Det där med immigranter och infödingar i den digitala världen alltså...
Men OK, vår integrationsprocess har hållit på ett bra tag, så vi talar språket nästan utan brytning nu. Men som immigrant i en värld, blir man någonsin helt integrerad?...
Ja jag tror man blir helt integrerad men behåller olika särdrag i vad man uppskattar och vilka regler som gäller för umgänge etc.
Jag föredrar att skicka tretton mess framför att tala eftersom skriftspråk är det jag trivs med. På samma sätt har jag svårt att umgås i second life och liknande virtuella världar. Chattrum med bokstäver och smileys är fortfarande mitt sätt att umgås. Kanske är det en brist på integration? Eller preferenser som kommer leda till olika möjligheter?
Men håller man fast vid alltför starka särdrag kommer ju ens beteende att marginaliseras och försvinna. Masskommunikation via mail t ex. Hur kan arbetsplatser hålla fast vid det? Snacka om dårskap när det finns wikis, bloggar och andra sociala forum.
Mailgenerationen kommer att köras över (hoppas jag).
2 kommentarer:
Kanske...
Fast ibland känns det som att vi som upplevt livet utan nätet har lite svårt att se nyttan med vissa saker. Typ att vi hellre ringer än skickar 12 SMS fram och tillbaka, att vi tycker det är bättre att formulera ett mail än att snubbla runt på tangenterna i en chattkonversation, osv.
Det där med immigranter och infödingar i den digitala världen alltså...
Men OK, vår integrationsprocess har hållit på ett bra tag, så vi talar språket nästan utan brytning nu. Men som immigrant i en värld, blir man någonsin helt integrerad?...
Ja jag tror man blir helt integrerad men behåller olika särdrag i vad man uppskattar och vilka regler som gäller för umgänge etc.
Jag föredrar att skicka tretton mess framför att tala eftersom skriftspråk är det jag trivs med. På samma sätt har jag svårt att umgås i second life och liknande virtuella världar. Chattrum med bokstäver och smileys är fortfarande mitt sätt att umgås. Kanske är det en brist på integration? Eller preferenser som kommer leda till olika möjligheter?
Men håller man fast vid alltför starka särdrag kommer ju ens beteende att marginaliseras och försvinna. Masskommunikation via mail t ex. Hur kan arbetsplatser hålla fast vid det? Snacka om dårskap när det finns wikis, bloggar och andra sociala forum.
Mailgenerationen kommer att köras över (hoppas jag).
Å andra sidan står väl vi textnördar på tur.
Skicka en kommentar