"The cut and paste generation" var något av det mest nedlåtande epitet jag stött på för att beskriva en åldersgrupps informationsanvändning. Begreppet har jag nu hämtat på Information literacy meet library 2.0. Inläggets författare Peter Goodwin brukar göra bra uppdateringar kring ämnets blogg och vår bransch. Men i detta fall tycker jag resonemanget kan mana många av oss till eftertanke. Vilka stereotyper och förenklade analyser skapar vi genom att ge åldersgrupper dessa labels?
Kanske ska jag inte citera Bourdieu på nytt, då framstår jag som att mitt medvetande kört fast. Men vi kan titta på många andra forskares analyser av hur man skapar egna avgränsade områden åt olika generationer. Individualitet försvinner framför fokus på beteenden som oavsett om det är representativt eller inte för åldersgruppen fäster sorgliga förutfattade förväntningar på oss utifrån vilket årtal vi fötts.
Det skulle förvåna mig mycket om yngre personer plagierar eller fuskar mer än äldre generationer. I vilket fall som helst bör vi kanske alla minska våra indelningar och förväntningar i natives, plagierare, mailare och fildelare. Idéen om att bara yngre personer fildelar är helt barock: På samma sätt som att community-inkompetenta personer uteslutande är fyrtio plus. Eller att jag med en gammal universitetsexamen inte fuskade vid något tillfälle. Vem behöver webben för att plagiera eller fuska på andra sätt?
Goodwins inlägg blir väl ännu mer obegripligt av att han tidigare skrivit om myterna som kringgärdar digital natives och immigrants. Detta inlägg belyser hur problematiskt det är att förvänta sig informationskompetens av personer bara för att de är i en viss ålder eller använder Internet frekvent.
Att använda begreppen habitanter och immigranter har dock ett starkt värde som inte behöver vara kopplat till en generation: Att det pekar på hur olika individer kan uppleva vistelsen i digitala rum. Är umgänget där lika mycket värt som kollegor eller vänner i den s k riktiga världen? Är det rent av så att vi släppt begreppet In real life och upplever att detta riktiga liv försiggår i lika hög utsträckning via vår chatt som hängande över grannens staket diskuterande sophämtning?
Jag tycker att vi skall våga beskriva oss som habitanter oavsett om vi är tolv eller femtiofem. Trivs vi? Kan vi umgås utan större hinder? Navigera oss till de platser där vi kan finna samhörighet?
Habitanter är ett bra begrepp eftersom det inte behöver vara åldersbundet och inte betyder att man behöver vara född in i någonslags digital värld. Om hörnet väntar väl dessutom en utveckling som kommer göra det skrattretande att kalla nu levande personer för nätgenerationen.
Eller?
/Från en habitant.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar