Känslan av anonymitet på nätet får vissa barn att våga bete sig illa. Använder barnet MSN Messenger se till all konversation sparas, så att om till exempel kränkningar eller mobbing förekommer finns bevisen kvar.
Kanske är det världsfrånvänt att bli förvånad av artiklar om hur du "skyddar ditt barn på nätet". Men medan man som engagerad i den akademiska och bibliotekariska debatten om ungas nätanvändning lätt tappar perspektiven som institutioner fortfarande dras med, måste vi anstränga oss att vara verklighetstillvända när vi arbetar med förskolor och grundskola. Kanske kan man börja redan med BVC-grupper att tala om bra nätsajter och pedagogiska, sociala och kognitiva fördelar med att barnen använder dessa. Eller är det bättre att stanna vid upprepande om läsning och intelligenta barn. Varför skall föräldrarna genom bibliotekens försorg stå på detta enda ben? Oberoendeframkallande eller enbent?
Citatet ovan passar i och för sig bra i dagsläget då det är mycket populärt att tala om s k nätmobbning. Men följande rader hade lika väl kunnat skrivas 2004 som 2009, på fem år har tonfallet eller råden inte förändrats:
I Windows Vista finns föräldrakontroll där man kan ställa in vilka hemsidor barnen får besöka
/.../ Kolla först om ditt säkerhetsprogram har funktionerna du söker. Annars finns det föräldrakontrollprogram som till exempel Net Nanny och Cybersitter..
Vilka vuxna skulle inte bli urförbannade av att datorn låses klockan tio på kvällen, när man kanske är mitt uppe i en konversation eller ett avgörande skede i WoW? Att ställa in ett antal sidor som barnen får besöka är ungefär som att ge dem en bok och riva ut alla sidor som är avgörande för att få veta berättelsens slut. Eller att riva ut alla sidor ur uppslagsverket som man inte anser passa barn.
Filter och blockeringar. Borde vi inte med all den kunskap och erfarenhet vi kan samla från amerikanska exempel kunna lämna denna "lösning"? Utlämna inte åt kommersiella företag vars affärshemlighet det är att inte redogöra för algorithmer och normerna bakom blockerade sökord.(du skall inte veta vad som saknas)att välja. Vems ideologi stödjer cybersitter? Amerikansk kristen höger?
Och varför rama in nätresurser istället för att lära? Vem tycker att övriga livet fungerar bra med dolda aktörer som styr över våra barns medvetande och uppfostran? Kanske borde jag blockera Svensk köttinformation och lägga djurens rätt som startsida på mina barns inlogg?
Det är märkligt hur lite media, i detta fallet VLT.se och tongivande föreläsare minns om censur och problemen med att gå emot grundlagens och barnkonventionens syften. Barn är lisom vuxna beroende av att vara informationsmottagare och sociala aktörer. Att begränsa, censurera och sätta in tidsspärrar för tankarna till antidemokratiska regimer eller transnationella bolag som censurerar ungas skapelser. (Ja jag har referenser på det här vilket blev ifrågasatt när jag föreläste i höstas. T ex Yahoo har stängt ner Pro-Ana sajter bygda av unga kvinnor.)
Berätta för ditt barn att personer inte alltid är den de utger sig för att vara på nätet, och därför bör de inte acceptera kontaktförsök från människor de inte känner.
Att ge detta råd utan att exemplifiera eller förklara varför barnen inte får prata med nya bekantskaper är rent av kränkande för den yngre användargruppen. Jag tvivlar starkt på att de vuxna surfande på parship eller andra tramssajter på allvar tycker att detta är en möjlig strategi. Eller? Vuxna får klanta till sig bäst de vill. Men barnen kan ju träffa pedofiler, eller? I samtal med barn kan vi diskutera hur de agerar när de blir bemötta på ett sätt de inte önskar. Vanligt är att man vid sådana möten upptäcker att unga flickor, tvärtemot vuxnas uppfattning, har en kaxig inställning till jävliga kommentarer och ociviliserade chattare ( det visas bla annat i min magisteruppsats i B&I, Riskbilder och kontroll av ungas nätanvändning.) Att blockera dem som inte talar respektfullt eller i grova ordalag be folk fara och flyga är inte ovanligt. Är vuxna så smarta? Förstår de att artighet inte är nödvändigt? Att det inte är läge att tala folk till rätta? Ignorera, lär av barnen.
Och om de finner digitala rum med människor som diskuterar för dem givande eller stödjande ämnen? Barn till psykiskt sjuka kan hitta själsfränder. Dessa bör de om de vill naturligtvis också få träffa IRL. Varför utgår man från att personer som talar genom avatarer och självvalda karaktärer är onda? En minoritet sysslar med skit. Ska det betyda att vi lär våra barn att ha det som utgångsläge? Att bemöta alla med misstänksamhet?
Argumentera för era puckade idéer VLT!
Låt datorn stå framme, till exempel i vardagsrummet, så att du enkelt har koll på vad barnet gör och vilka hemsidor han eller hon besöker.
Vilka barn vill surfa i vardagsrummet och t ex diskutera skoldagen med kompisar på MSN om föräldrarna rör sig i bakgrunden? Vilka av oss släpade inte in telefoner på våra rum eller i garderoben för att få föra egna samtal? Tänk om någon skulle sitta bredvid en surfande vuxen? Kanske ska vi införa det på arbetsplatserna för att garantera effektivitet?
Artikeln som VLT dessutom länkar till Internet är både roligt, matnyttigt och farligt vill jag gärna garva åt. Men i linje med tidigare resonemang kan man fråga sig om det är läge när de offentliga samtalen befinner sig i sådan diskrepans med aktuell svensk forskning?
För mer nyfikna barn kan ett hemsidesfilter vara en bra lösning
När blev nyfikenhet något negativt som skall begränsas? Upptäckande, vetgiriga och sökande unga har de bästa förutsättningarna att bli IT och informationskompetenta. De får betydligt fler verktyg än andra barn. Ta inte det ifrån dem!
Ytterligare kommentarer finns i mitt aktuella blogginlägg Panikresonansen klingar svagare? där jag undrade om den danska forskaren Larsens upplevelser av en förbättring i diskussionsklimatet är representativt för hur omgivningen resonerar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar