onsdag 7 januari 2009

Googlare och bibliotekarier

LIS news brukar vara en dålig nyhetstjänst. Alltför korta sammanfattningar och amerikaniserade nyheter. Nu har den dock varit läsvärd. Eller så är det min minskade surfning som sätter avtryck i att andras "nyheter" verkligen är just nya för mig.

LIS news refererar en ny studie (pdf) (fel fel gammal studie, januari 2008- om de inte glömt byta år) som bland annat siar om framtiden för informationsvetare. Som utgångspunkt talar man om den nya generationen som växer upp de IT-inbreads som förstår och vet allt. Nu är denna generation tydligen förflyttad till personer födda 1993 och framåt. Lite nostalgisk blir man och tänker på när Tapscott var gud och man själv räknades som en del av nätgenerationen (född 78). I dag skulle nog de flesta flina vid tanken på att jag och mina jämnåriga runt trettio skulle vara födda med dagens informationsflöden och krav på ökad kommunikationshantering.

Artikeln/undersökningen kallar generationen för "Google generation". Jag associerar genast till den tröghet och de vanemönster som gör att vi lämnar ut våra sökstrategier till slentrianmässig försäljning åt kommersiella sökjättar. Bra? Knappast. Men jag förstår att Google och googla bara är begrepp numera som framstår som ideologiskt fria. Så också i refererad text. Här använder man google generation nästan synonymt med netgeneration. Skillnaden är att man betonar elektroniska resurser som ungas förstahandsval. Tyvärr oftast via just Google.

Jag föreslår härmed en förändring av begreppsanvändningen:

Google generation eller snarare google- grupper är de som har bristande initiativförmåga och fantasi när det gäller nätanvändning.

Netgeneration, digital habitants etc handlar om de personer som har förmåga att se bortom de fysiska ramarna, vilka förhoppningsvis är mindre fördomsfulla till sociala nätverksforum etc. (Personer som aldrig skulle få för sig att säga "Vi har aldrig träffats" om personer de umgås med på nätet.)

Åter till studien.
Studenter är mer nöjda med sina upplevelser av sökningar genom kommersiella sökmotorer än vad de är med sökning med stöd av en bibliotekarie. Nu ska tilläggas att även bibliotekarierna får ett högt betyg- 84% är nöjda. Men varför gillar man nu Google och de andra gyllene portarna? Hur ofta får man hjälp av en bibliotekarie? Jämför det med hur många gånger en person googlar per dag och hur ofta sökbegreppen är väldigt triviala. Till saken hör också att användare ofta inte ser mervärdet de får genom kunniga bibliotekariers omsorg. På humsam i Malmö blev jag ofta rättad och påskyndad av låntagare som ansåg att databaser eller ämnesträd var slöseri med tid. "Googla detta" var ofta uppmaningen. Och sen detta eviga pekande på alla slaskträffar i resultatlistan.

Hur kommer man runt det här kommunikationsproblemet? Visst finns ofta tid att diskutera och förklara hur sökningen går till i flera steg men en mer långsiktig plan vore att ha informationsundervisning i grund och högskolan. Obligatoriskt... Knutet till alla ämnen.

Läs gärna artikeln och fundera över studenternas, forskarnas och bibliotekariernas parallella utveckling i förhållande till informationsresurserna. Inte bara studenter på låg nivå påverkas utan "everyone exhibits a bouncing, flicking behaviour" (s 8).

Att barn tenderar att utifrån sina sökningar göra "Narrow relevance judgment" är väl inte så förvånande eller mycket att bli upprörd över. Däremot kan det vara läge att fundera på det höga självförtroende man ger uttryck för samtidigt som man tenderar att upprepa samma typ av sökningar. Att de digitala biblioteken inte tilltalar studenters sökvanor är både oroande och lättförståligt. Istället för att söka sig fram i ett biblioteksrelaterat system där resurserna ordnas efter huvud och underkategorier är man van vid att tänka i mer vardagliga termer. Varför ingår schizofreni i psykiatri när det är en sociologisk avhandling jag söker? Etc.

Det bästa vore ett större användarinflytande och egen indexering av resurserna. Därmed skulle man kanske komma till rätta med en del av de systemfel som finns i våra klassifikationssystem. Å andra sidan uppkommer nya svårigheter... Men jag föredrar i alla fall dem framför elitistisk kvävning av "avvikande" och smala perspektiv.

Nu är mitt tåg framme. Återkommer till artikeln i annat sammanhang. Här finns mycket att diskutera vidare som ställer bibliotekariers kompetens i strålkastarljuset...

Inga kommentarer: