Skolbibliotek- nödvändigt, givande och bortprioriterat

Ett skolbibliotek kan i princip se ut hur som helst. Ofta är det bara ett rum med lite böcker, uppställda på måfå som i bästa fall sköts av en skollärare på fritid. Inställningen att ”det där klarar väl vem som helst av” är märkligt långlivad.
Skriver Mats Myrstener i SVD.

Hårt arbetande och engagerade skolbibliotekarier känner igen sig. Att både behöva beskriva och försvara sin kompetens, sina resurser och hela tiden kompromissa kring prioriteringar måste tära.

I Lund finns en fantastisk skolbibliotekarie, Emelie, som på bara ett par år lyft just ett bokrum till att bli ett riktigt bibliotek med omfattande verksamhet för unga. Webbplats, läslust med förskoleklassen och informationsutbildning blandas med fantastisk självklarhet. Om jag varit rektor hade biblioteket fått betydligt mer resurser p g a sitt enorma bidrag till utbildningen av de unga, med så små medel.

Någon kallade skolbibliotekarier för en sämre "klass" än folkbiblioteksdito. Detta måste vara den värsta tänkbara missuppfattningen. De som gör den största insatsen inom vårt skrå bör finnas i uppsökande verksamhet och på just skolbibliotek.

Vad gäller att slå vakt om vår kompetens och stolthet: Skrota titeln lärarbibliotekarie. En lärare utan B&I-utbildning är definitivt ingen bibliotekarie. Möjligtvis är personen litteraturintresserad; Kalla den lärar-biblioteksassistent eller litteraturfrämjar-lärare. Men spara bibliotekarietiteln till oss som slitit för den och kan fylla den med kompetent och insiktsfullt innehåll.

En éloge till alla er som kämpar på grund och gymnasieskolorna!