fredag 2 januari 2009

Biblioteksinspirationen ebbar ut

Snart blir det väl (är det redan?) otydligt vem som är tänkt läsare, diskuterare, medskapare av min blogg. Så länge jag arbetade fanns det alltid - varje dag - en orsak att söka bloggdebatter eller akademiska förståelseramar för att kontextualisera det jag upplevde. Nu är inspirationen betydligt mer praktisk: Barnens surfande är extremt inspirerande och samtalen mellan två flickor med varsitt DS lite är en fröjd att lyssna på... Men en mer biblioteksrelaterad kontext når jag inte annat än genom de bloggar och tidskrifter jag följer.

Nyss avslutat Mig äger ingen, Åsa Linderborg, för andra gången och blev nu än mer rörd över bibliotekarien som gör hemmabesök för att samla in böcker med förfallet återlämningsdatum. Då och då gör sig folkbiblioteksanda påmind även i mitt liv. Det är fint.

4 kommentarer:

anna-stina sa...

Jag tycker du ska fortsätta skriva om det som engagerar dig! Det kanske inte gör något att det blir lite mindre av bibiotek ett litet tag (tids nog hamnar du där igen ;) ).

Lina Z Y sa...

Ja. Alternativet är att ha flera parallella bloggar men den inriktningen har jag ju inte valt. Antagligen för att jag inte har en karriär eller åtminstone ett bra jobb att verka utifrån.

Du och Peter A har ju inspirationen i ert yrkesliv - vilket är förlagt till konsult och utvecklingsnivå. Därmed blir det lättare för er att leverera intressanta tips och betraktelser. Men att ha en bibliotekarie där yrket saknas men intresset växer - det kanske är en bra komplettering?

Tänker inte vända ut och in på mig själv i frågan. Kan bara konstatera att det var roligare att se problem och söka lösningar utifrån daglig konfrontation än att gnissla fram blogginlägg ur de egna vindlande gnäll-tankarna.

Kom på i dag att jag är dålig på att bli avvisad. Det är nog där skon klämmer. Varför gör jag annars en så stor affär av att jag inte får behålla mitt jobb när vikariatet blir en fast tjänst?

För att psykologisera vidare: Det kan ju också vara så att jag liksom många andra efter alltför lång tid i universitetets, gratisarbetets och mammaträskets mångåriga levnadsvillkor blev lite för sprallig av att finna en arbetsplats där jag gillade kollegor, arbete etc?

För dem som är vana vid arbetsmarknadens lunk ter det sig säkert som en storm i ett vattenglass att melodramatiskt blekna när vikariatet tar slut...

Men kanske kommer lågkonjunkturen göra att fler bibliotekarier förstår en sådan uppgivenhet?

Det som är normalitet för den ene går inte att transkribera till andras livsvillkor. Man måste just uppleva för att förstå, tror jag.

Att stå utanför arbetsmarknaden "ett tag" och "siktain sig" på en annan framtida tjänst fungerar inte för den som hamnar utanför trygghetssystem, förlorar barnomsorg och inte passar in i arbetsförmedlingens mallar för rehabilitering.

Kanske kan jag gå vidare nu (på alla sätt)? Snacka om att dra sin livs bibliotekarie-lidande-historia...

(Och kanske är det bättre att bli lite gammalre och sedan göra nya försök? Då hinner kidsen lägga på lite mer pansar och klara att morsan veckopendlar? För ärligt talat är jag ganska säker på att det finns tjänster som är inom räckhåll för mig om jag rör mig ifrån de poler som nu är mitt livsfält: Kristianstad, Hässleholm, Malmö...)

anna-stina sa...

Självklart är ett ett hårt slag att inte få behålla sin tjänst när vikariatet övergår till fast. Jag skulle nog vara den första att bli knäckt öven en sån sak. Att inte ha ett jobb är ju förjävligt ur många aspekter. Men jag tror att du är en av dem som ändå ganska snart kommer att börja jobba i den här branschen igen. Jag vet inget om omständigheterna i just din situation, men den chef som bara vill ha ja-sägare omkring sig kanske inte är så lyckad i längden. Det finns förhoppningsvis fler därute som tycker att du är en frisk fläkt.
Jag håller på dig!

Lina Z Y sa...

Hallå

Va fint skrivet. Skönt å höra att fler än jag skulle reagera hårt på att inte få behålla sin tjänst.

Ungas nätkulturer och digitala klyftor sträcker sig över många fler fält än bibliotek...

Fast jag älskar ju bibliotekens demokratiska uppdrag. Antagligen kommer jag därför hålla mig kvar i vår sektor.

Ses!

PS: Följ Bibliobusters blogg och bli biblioteks-klok!