Sen Phil Bradley skrev om KIDO'Z Browser - A browser made for kids och kallade den "Safe and free internet browsing for children" har jag undrat över vilka eventuella framsteg som gjorts just för att den växande gruppen barn och unga på nätet skall ha bra vägar att söka och presenteras för logiska lättåtkomlig kunskapsorganisation och bra sociala forum.
Men intresset blir också stort utifrån benämningarna "free" och "safe". I nätvärlden klingar dessa begrepp falskt, speciellt när det är tjänster till barn man beskriver. Det finns i praktiken alltför lite "gratis" eftersom så många aktörer frånsäger sig sitt ansvar att bygga upp bra tjänster åt barn. Istället låter vi dem pumpas fulla med reklam av Disney, McDonalds och Martell. Frågan är om denna fria nätplats överhuvudtaget finns för barn. I det aktuella fallet är det Dora och Cinderella som presenteras.
Vad betyder då säkerhet/safety, ett ord som det gått inflation i?
Att barnen i amerikansk anda inte träffar några homosexuella när de surfar? Säkerhet är ett svårt begrepp utan självklar innebörd. Speciellt med tanke på historia och nutid i relation till ungas nätkulturer. I praktiken har aktörerna fullständigt sabbat trygghetsbegreppet. En fattig, instrumentell ram kringgärdar ett antal regler: Inget naket, inga vuxna, inget blod, inga fula ord och kanske t o m ingen chatt eller möjlighet att ladda upp foton.
Vad borde säkerhet handla om? Kunskap och möjlighet till egen kontroll över sitt surfande. Barn bör veta att deras gränser är de rätta- ingen annans.
Safe & free internet browsing for kids.
Easy to use. Kids don't need to know how to read or write.
Direct access to the best sites, videos and games for kids on the net. Lovar nättjänsten. Känns väldigt ambitiöst och faktiskt som falsk marknadsföring i förhållande till sidans nuvarande utformning.
Yngre barn kan navigera via Kido´Z men det är en avskuren liten nätvärld. Här kommer väl säkerhetsbegreppet in, I brist på fika eller lekrum på nätet så kan Kido´z vara tilltalande. Men det bygger på en konservativ logik att barn bara kan hantera ett litet fåtal ingångar och att allt som presenteras skall vara på förhand välkänt. Nalle Puh, disney-prinsessor och Pingu. Att barnen här kan "browsa" är väl att lova för mycket... Vilka arbetar på allvar för att de ska ha den möjligheten?
One of our missions at KIDO’Z is to bring the kids fresh, new content all the time.
Men är inte meningen med en söktjänst att varje individ själv skall kunna skapa sina vägar? Semantiska sökverktyg borde vara mest av nöden för den här användargruppen men istället känner vi igen 1.0-tänket. Klicka här, få detta... Bilderna borde få fungera som rötterna i ett sökträd/tesaurus som kan växa i många riktningar. Istället är det ett par länkar som presenteras.
Med genvägar på skrivbordet för de yngre och en stumbleupon- sida för de lite äldre kan jag erbjuda betydligt bättre tjänster för ungas browsande... Kanske har de ingen bibliotekarie på KIDO´Z?
(Vill du inte pröva själv så presenteras tjänsten naturligtvis på Youtube.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar