Jag läser tillskruvade och mycket kvantitativa resonemang kring vad information är. Boken hette ju Philosophy of information och jag tänkte att det bör ju vara som hand i handske. Att större delen av boken består av invecklade matematiska resonemang, ekvationer och överförda bits var ju något av ett antiklimax.
Men vad ska man tro när Luciano Floridi, cyborgtänkaren med sina avfärdanden av IRL kontra digitalt liv, är en av skribenterna? Om ni läst min blogg förut vet ni att jag skulle kyssa hans fötter som om han vore påven i fall han fanns inom synhåll (om inforgs & infosfären t ex) ...
”the threshold between online and offline will soon disappear, and that once there is no difference, we shall become not cyborgs but rather inforgs, that is, connected informational organisms.” (ref finns här)
Inte för att jag gillar katolska kyrkan. Det var ett helvete att ta sig ur deras garn när en öm moder banat väg för religiös karriär genom att begära såväl kommunion som skydshelgon och konfirmation av sina båda döttrar. Pojkarna slapp undan. Antar att gud klarade sig utan dem. Kyrkan blev nog renare utan mig också. Ogifta tonårsmödrar tas inte direkt emot med öppna famnen, inte ens av gudföräldrarna... Det där med en snäll & homovänlig gud gäller kanske bara svenska kyrkan.
Hur som helst. Någon nytta med denna tyngande läsning? Jo det är fantastiskt spännande att läsa hur informatiker och andra typer av datorvetare beskriver information som en flyttbar, beskrivbar entitet. Ni vet väl att information alltid är sann? Eller att det oavsett om det finns människor alltid finns information? Endast kunskap är bundet till mänskligt intellektuellt arbete.
Det här med sanning är kanske mest intressant. Om du får besked om tågtider och dessa inte stämmer, då har du inte mottagit information...
Nyttig läsning för fördärvade postmodernistiskt matade samhälls- och kulturvetare som inte längre tror på ont och gott, vedertaget och obekräftat?
Knappast. Mest blir jag nervös över denna trånga syn på information som en ständigt mätbar massa. Tyvärr tror jag att biblioteksvärlden präglas av liknande "sjuka". Genom tiderna har sanning varit sanning och överhet/auktoritet därmed självklart. Två punkt noll tänkandet kan därför naturligtvis inte tas emot med öppna armar. Våra referenssamtal skall präglas av hänvisningar till just denna typ av kvantifierbara resonemang och etablerade kunskapare... Helt i linje med utopiska tankar om allomfattande klassifikationssystem utan rasbiologi och sexism.
Kanske är en revolution på gång i och med den ökande biblioteksnärvaron på nätet. Men pessimist som jag är tror jag kommunerna måste bli noggrannare i sin rekrytering av biblioteksarbetskraft innan "vår verklighet" i digitala rum kan komma verksamheten till godo. Tyvärr behövs i nuläget också strängt och kunnigt ledarskap eftersom golvet befolkas av en oroande stor andel erfarenhet men en försvinnande liten del medvetenhet om dagens informationsverklighet och dess utmaningar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar