onsdag 7 januari 2009

Pirater och min var dag- vardag

Om jag blir en jobbpendlare igen kommer jag kanske sluta att hata grå larvliknande tåg. Då kommer en summa man kan leva på in på kontot varje månad och man inser vad alla investerade timmar har för syfte.

Att pendla till en ätstörningsrehabilitering känns stundom som slöseri med tid och liv. Varför kan jag inte skärpa mig? Feta människor kan ju det - ta sig i kragen och sluta vara lata och dryga.

Läser antologin Fetma, Ormen i paradiset (vilket paradis pucko?), Ät allt, Fat nation och Snabbmatslandet. (Ni hittar dem lätt, behövs ingen länkning.) Att tala om övervikt och ätstörningar är inte populärt. Bättre att göra sensationslitteratur om snabbmatskulturen som vi först verkar vara offer för men sedan, en bit in i boken inser att vi utlämnat oss själva till. Sluta röka, börja banta... Ja det är ju samma sak.

Hur många vet att överviktiga svälter sig, hetsäter eller får svår ångest av att sätta sig till bords med andra människor? Mycket bekvämare att känna medlidande och sympati med utmärglade kvinnor som är offer för en sjuk kultur. Vi andra har satt oss frivilligt i en fetmabåt och ror långsamt ut från land. Så långsamt att vi ungefär trettiotusen gånger haft möjlighet att välja en annan väg. Eller?

När min våg hade rört sig från lågt BMI till fetma på två år utan att min ätstörning blivit ett skit bättre kom jag in i min behandling. Sjutton år som slav under ångest och matmissbruk. Men hur legitimerar man att man befinner sig på ät mycket, ät allt- klinik när man mest av allt vill krympa och ta så lite plats som möjligt? Fritidsfröken synar mig uppifrån och ner när jag ärligt berättar vart jag befinner mig om dagarna och varför. Hon tror faktiskt att jag ljuger... Släkting truger på mig glass-smoothie och kakor. När de fastnar i halsen blir omdömet "Du är ingen riktig bulimiker".

Kanske skulle jag ha öppet hus på nätterna eller campa på IKEA för att ge människor en breddad förståelse för ätstörningar? Kom och dela 1,5 kilo godis på fastande mage.

Något för "låna en fördom/levande bok"- evenemang? Låna en fet bulimiker.

Så något om det halva livet i nätkulturland:

Det har varit väldigt lärorikt att röra sig mellan piratbloggar. Många och engagerade. Flummare och slipsnissar. Det blir tydligt hur strategiskt man valt att fokusera på sakfrågor och inte ett helt importerat politikpaket från höger eller vänster. Önskar mest av allt att vi ska få se hetsiga diskussioner mellan pirater och vänster samt borgare. Inte för att jag är så hoppfull. Genom att ignorera och förringa pp svär sig etablerade partier fria från dagordningen. Nöjda sitter man still i båten med nya övervakningslagar och dålig insikt i nätkulturer. För även piraterna representerar sådana och liksom kommersiella och föreningsdrivna forum behöver vi befinna oss en längre tid på t ex fildelningsplatser för att känna in och förstå regler, normer och idéer.

Kanske vänder etablerade röster och blir tvungna att diskutera pp:s frågor när vårens opinionsmätningar tickar in?

Inga kommentarer: