Performance syftar till att ställa frågor och skapa upplevelser. Inför dem ryggar vi kanske men ofta sätter framförandet fingret på något väsentligt i samhället.
Detta är min amatöranalys av performance-aktivitet.
En konstfackelev, Anna Odell, har nu enligt DN ställt sig på en bro, hotat att ta livet av sig, slagit poliser, tvångsmedicinerats på psykakuten där hon bet vårdare. Efter allt detta berättade hon att allt var spelat.
Att spela psykiskt sjuk bör ha ett syfte. Med tanke på de stigma och utanförskap som psykiskt sjuka redan bär på är det anmärkningsvärt att studenten väljer att karaktärisera en utåtagerande våldsam person. Det stora flertalet psykiskt sjuka är bortglömda, instängda, osynliga och lider i ensamhet utan att göra någon annan människa illa.
Studenten bygger på den schematiska diskurs om galningar/psykon som oresonliga, våldsamma, verklighetsfrånvända och utåtagerande i offentlig miljö.
Visst kan kulturen som all annan social verklighet syfta till att cementera befintliga normer och befästa redan etablerat utanförskap.
Konstfack har kollat juridiken innan studenten valde att bita vårdpersonal. Men har de tänkt på ansvaret inför "mänskligheten"? Kulturen är gränsöverskridande, men det betyder inte att den saknar ansvar och bör ta eventuella konsekvenser av sitt handlande.Framförandet var simpelt men tillräckligt spektakulärt för att Odell skall bli ihågkommen.
Eleven bör bli polisanmäld för att hon brukat våld mot människor, det är aldrig försvarbart. Vidare behöver konstfack fundera över hur det är att leva med en eller flera psykiska sjukdomar och söka förståelse snarare än brutala stereotypiserande mediebilder av män med hjärnrör som kör bil på gågator.
Om jag hade möjlighet kanske jag också skulle göra en performence; bege mig till Konstfack och kissa i studentens skor.
5 kommentarer:
Tror du allt du läser helt okritiskt? Det verkar onekligen så... Att vänta med att kasta stenar tils dess att mål och mening förklarats är inget för dig?
Du har inte tänkt dig tanken att det kanske är så att någon i konstnärens närhet har upplevt detta eller hon själv tidigare och att det därför verket iscensätts.
Psykiatrin sätter diagnoser fortare än jag kan säga Allan. Det går mode i psykiatrins diagnoser, på 80-talet var det borderline, på 70-talet hade Schizofrenin ett uppsving osv osv. Psykiatrin är en helig ko där patienter och anhöriga har lite eller inget att säga till om.
Alla tjatar om resurser och skatte medel. Och visst kan jag hålla med om att det är dumdristigt att utsätta personal, patienter, polis osv och att det säkert kostar en slant. Men hallå, alla hemma derbyn i fotboll som kostar ex millioner, klotter och graffitti sanering, ny-nazi demonstrationer osv osv. Detta måste vara en spottstyvel jämfört med allt onödigt folk hittar på som varken leder till debatt eller disskution.
Att hon tog vård från någon stackare som blev lidande på köpet är också befängt. Om det kommer in någon ikväll med akut psykos så får ingen annan hjälp. Jo hejsan.
Vill också göra er läsare uppmärksamma på utalandet av David Eberhard, chef för den psykiatriska akutmottagningen vid S:t Görans sjukhus, till SVT:s ABC i går kväll där han kallar Odell för "HJÄRNDÖD"!
Om vi nu diskuterar etik och moral så bör även detta belysas.
/Hannes
Ja det är ju skit att odell kallas för hjärndöd.
Även om studenten upplevt det hon framför så bygger hon ändå på den diskurs jag beskriver. Naturligtvisw hade det funnits vägar att belysa psykisk ohälsa genom performence eller hur dåligt psykiatrin fungerar.
Jag skrev inlägget så fort nyheten kom upp. Har du uppgifter att DN inte stämmer så kläm fram med dem.
Följer du min blogg (eller kollar lite på den nu) kan du se att allt är komplicerat för mig. Jag har studerat psykiatrin och psykisk sjukdom under många år samt situationen för barn till psykiskt sjuka. Jag har även samarbetat med RSMH, riksförbundet för social och mental hälsa samt RUS, riksförbundet för ungas sociala och mentalöa hälsa. Jag har även lagt stort arbete på att bygga upp en förening, lokalavdelning, i Gislaved då min mor var sjuk.
Således: Mina källor är många och avsevärda. Beträffande studentens uppförande skall man naturligtvis följa andra bloggar och nyhetsflöden- det är väl självklart. Kommer bilden förändrats så är det ju logiskt att ´göra nya blogginlägg och kritisera mainstreem media. Men allvarligt; tror du att jag som informationsvetare inte ifrågasätter vad jag läser varje dag?
Bloggare ska gärna komma med kommentarer fort för att bidra till diskussionen. Över tid kan situationen ändras och som sagt- då ska man diskutera de nya aspekterna. Men att inte utgå från det DN skrev igår hade bara varit tramsigt. Visst hade jag haft råd kunde jag åkt till Stockholm och gjort egen research men nu måste jag vänta till nyhets och bloggmaskineriet rullar igång.
Beträffande diagnoser så vet jag att psykiatrin är jävligt snabba med att använda dem och det är skit! Att kategorisera människor har alltid sina baksidor.
Jag skulle önskat att man kunde kritisera vården för deras snabba tilltag med läkemedel - som t ex i det här fallet. Men om man biter och slår personal... Då faller liksom kritiken.
Jag har aldrig talat om att en eller två blev kvar i väntrummet för att studenten togs in. Min starkaste invändning var just vilken massmedial hon bidrar till att skapa samt att hon brukat våld mot psykpersonal, det är inte okej!
Du skriver: Psykiatrin är en helig ko där patienter och anhöriga har lite eller inget att säga till om.
Jag håller totalt med. När man sitter och berättar om biverkningar ens mor har blir man bara bortviftad. När ambulansen kommer kan de vägra hämta patienten för att det bara är psyket som är snett. Precis det upplevde jag och mina småsyskon då min mor låg helt okontaktbar på hallgolvet.
Om jag skulle gestalta vad jag upplevt med min mor: Då skulle jag suttit och skurit mig och svammlat medan en hel familj tittar på, eller kissat i en tvättkorg etc etc.
På vilket sätt hade denna kulturella gärning i så fall bidragit till att ställa frågor och tvinga människor till eftertanke?
Tack Lina!
Jag ber om ursäkt för min förhastade kommentar om "tror du allt du läser". Har tidigare läst din blogg och inser att min kommentar var mycket onödig och onyanserad.
Jag ifrågasätter medias bild av konststudentens våld och sparkar, bett, spottningar och att hon skulle ha rivit personalen. Dessa uppgifter tycks ha framkommit och blivit fler och grövre för varje uttalande som David Eberhard, chef för den psykiatriska akutmottagningen vid S:t Görans sjukhus har gjort. Enligt Aftonbladet i torsdag hade studenten sparkat mot polisen. Senare har mer och mer våld tillkommit ju fler dagar och utalanden som gjorts. Om nu fallet är att studenten har brukat våld mot tjänstaman eller vårdpersonal skall hon anmälas och stå inför rätta. Om så är fallet tvivlar jag på att Konstfack skulle stå bakom studenten.
Jag undrar också vad hon har polisanmälts för av psykiatriska akutmottagningen vid S:t Görans sjukhus.
Är också mycket nyfiken över vem som tog kontakt med media då konststudenten inte är intresserad av en massmedial uppmärksamhet och ej heller var förberedd på en sådan. Hennes mål var att presentera allt till sin slutexamen.
Att jag svarar dig ang detta på din blogg där du har kommenterat händelsen som skedde i onsdag anser jag är possitivt. På det sättet har denna kulturella gärning bidragit till att ställa frågor och tvinga människor till eftertanke. Och jag ser framemot att se Konstfacks slututställning i år som alla år.
/Hannes
Jag håller med dig Lina. För mig är detta ett respektlöst tilltag och vete 17 om det kan kallas konst? Ja inte för mig i alla fall. I mitt arbete har jag mött de som mått så dåligt och varit så rädda att våld just då varit deras enda utväg. Det är aldrig trevligt att utnyttja tvångsåtgärder och att höra att någon "spelar sjuk" gör mig så förbannad och illamående och kränkt. Sen tycker jag att det är f-n att resurser varit tvungna att användas för detta tilltag. Att vårda en "spelande"utagerande tar många personal i anspråk då man kunde ha mött/samtalat med den som sitter tyst och lider. Bara ett litet exempel från min värld.
Kicki
Ja Hannes, du har rätt: Nu diskuterar vi och performancen fyller ett syfte. Men som du skriver; eventuellt blir det hela totalt perverterat när mediemasskineriet rullar vidare. Hoppas detv stämmer att konstfack inte ställer sig bakom våld mot sjukvårdspersonal.
Kicki: Ja, du har ju precis de här erfarenheterna och kan tänka dig in i personalens situation...
Så sorgligt.
Skicka en kommentar