Biblioteks- och informationsvetare lär sig vikten av ordning och systematik. Klassifikationsystemens alla förfiningar hjälper sökaren i databaserna och bibliotekens innersta vrår. Men kan man förlora något på ordning eller t o m pedanteri vilket biblioteksverksamhet ibland tenderar att uppfylla? Inte alltid med klara syften eller till mer glädje för besökarna. Kalla kårar rör sig utmed ryggen på frågande besökare som känner sig fördummade av SAB-systemet. På barnavdelningen saknas figurer, pilar och blommor. Vi är slavar under bokstavskombinationerna.
I SVT har dokumentären Renheten framför allt sänts vilken handlar om vad man kanske kan kalla pedanteriets tyranni. En mindre del av världens befolkning har detta ordningssinne som är vår allmänna norm. Trots detta underkastar sig slarviga, kreativa eller tankspridda människor kraven på fasad. I filmen får vi dock se exempel på personer som menar att röra ger inspiration, att högarna med papper och litteratur bildas efter deras sätt att tänka. IT-gurun Esther Dyson deltar och till mångas förvåning är hennes kontor en helgedom fylld med papper och saker. Kring henne samlas arbetet i stora travar. Men varför inte? Hur många av oss har ett rum med stängd dörr där det ser ut ungefär så där? Där vi likt en person i filmen plötsligt hittar det ena eller det andra som ger oss nya infallsvinklar.
Esther Dyson har ett bra argument för att inte städa och hålla iordning: det tar tid från något annat.
Om vi funderar bortanför våra fysiska kontor och ser till 2.0-tjänsternas blandade resultat ifråga om ordning och kunskapsorganisatorisk logik är variationerna betydligt större än i de professionella indexerings och klassificeringssystem som biblioteksinstitutioner använder. Men å andra sidan eftersträvas att indexera vardagligt och utifrån en mänsklig, inte vetenskaplig logik.
Betyder det röra? Ibland, ibland inte. Påtagligt är hur mycket djupare resurserna indexeras än i de ytliga poster som skapas av t ex btj. Två tre ämnesord eller ett flertal som inte bara berättar om funktionshinder eller genus utan bryter ner kategorierna till begrepp och ord som ligger närmare oss själva. Kan katalogisatörer och 2.0-tjänster någonsin komma överens? Pöbeln har ju tagit deras status ifrån dem... Vi kommer röra oss bort från dessa sterila system och begränsande söktermer som även databaser kännetecknas av. Ju mer vi vänjer oss vid 2.0, desto mer kommer det bli allmänhetens norm och biblioteken blir tvungna att tänka radikalt för att vara intressnta.
Vilka 2.0-tjänster för vilket ordningssinne? Vill man ha rörigt och upptäcka saker på nytt så delicious gör då lite nytta. kanske kan stumble upon sägas utgöra ett mer stökigt alternativ? Att städa är som att utföra en lobotomi hävdas i dokumentären. Funderar över om det även gäller översvämmade hårddiskar, mailkonton och bortglömda platser man fyllt med innehåll på nätet? Är det bra att behöva leta?
Filmens deltagare säger bl a:
*större ordea ger mer idéer
*man hittar i röran, är the master of the mess.
Kanske får vi se bibliotekarier utan militäriskt ordningssinne i framtiden?
4 kommentarer:
Jag forstar visserligen din poang - men vill anda papeka att det finns massor av bibliotakarier utan tillstymmelse till ordningssinne! Eller sager jag sa bara for att jag sjalv inte har nagot? Nej, jag minns flera skrivbord som sag betydligt varre ut an mitt pa forra jobbet ;).
Ja, jag hoppas du har rätt och att vi har möjlighet att fungera på olika sätt, utan en ordningsmaffia på jobbet. Kanske kliar det på folk att se oreda - men det betyder inte att motparten gör fel.
Frågan om klassifikation och rumsplanering är ju dock betydligt svårare.
Kan inte annat an instamma. Har i bakhuvudet nagot stort projekt om att organisera om hela biblioteket sa att folk faktiskt hittar dit de vill pa ett enklare satt, men kommer i dagslaget inte sa langt. Men en dag sa ska jag ta itu med det!
Spännande. Dela med dig av erfarenheterna på din blogg när det blir verklighet.
Skicka en kommentar