Jag har ju försökt med Widmarks LasseMaja böcker, om ungas nätverkande, sågat umo.se, risker, cyborgare, litteratur & utsatta barn, elaka myndigheter, feministiskt initiativ, genus & klass m m. Reaktionerna har oftast varit väldigt ljumma...
Efter senaste krönikan fick jag dock lite respons. Många blev förbannade över att jag sågade den nya ungdomsmottagningen och det känns skönt!
Om umo.se sas att "tanter på biblioteket inte behöver bry sig". Nu är jag ju ingen tant, befinner mig aldrig på något bibliotek och tycker tvärtom att bibliotekspersonal borde bry sig en hel del om offentliga informationsresurser.
Jag hatar tystnaden. Efter min Lassemaja- krönika kände jag mig riktigt patetisk. Inte så att jag var oärlig men just att jag försökte använda mitt uppdrag som skribent till att bli en mer uppskattad bibliotekarie... Sorgligt?
Får nu se om mitt pirat-ältande kan ge några responser. Jag är tillbaka på ruta ett och känner inte att jag behöver kyssa någon röv. Det är väldigt väldigt skönt. Troligtvis får jag en praktikplats och det ger mig glädjefjärilar i magen. Utan riktig anställning och lön tror jag att mitt engagemang och min kärlek till unga & bibliotek kommer att uppskattas reservationslöst. Visst är jag stöddig nu: Men allvarligt, genom att stå lägst i rang utgör jag inget hot mot någon och därmed bör mina idéer vara mer uppskattade. Eller?
Bye-bye Lassemaja-gulleri, på lördag blir det digitala klyftor, pirater och alfagroddar mellan tangenterna igen. Tills dess bara Madonna och långa promenader.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar