Är det bästa för politiken stagnerade aktörer med blåa och röda kragar? Halvkonservatister/nyliberalister i lånad röd klädsel och rödlätta betongrumpor som är betydligt mer jämlika i retoriken än i det politiska arbetet...
Antagligen tycker etablerad media det eftersom ett rosa parti som kan måla upp en fullvärdig politisk karta utifrån flera maktordningar förlöjligats i föregående val. Nu ser vi samma tendens kring rapporteringen om Piratpartiet. Vill man inte diskutera politiken och sakfrågorna eftersom de är för utmanande? Är det för jobbigt att fokusera genus snarare än att blunda med ena ögat och bara se (manliga) arbetare? Är det för jobbigt att tänka sig äganderätt i andra former än feodala principer såväl IRL som i Second Life?
Bland dem som känner sig nödgade att klämma åt Piratpartiet inför kommande val finns DN och Journalisten. Man känner sig där benägen att frammana verkligt endimensionella spöken som Ian och Bert för att jämföra med PP.
Men är talet om populism och ideologifattighet sant? Att jag genast ställer mig frågande har att göra med att man försökte kväva feministiskt initiativ på samma sätt: I en av de obehagligaste (och av mig själv sämst utförda) bataljerna blev (jag och) Fi golvade av Josefin Brink (V) som siktade in sig på klassmotsättningar och Fi:s påstådda oförmåga att interagera med rådande, avgörande maktordning (socialgrupp) och därmed möjliggöra borgerlig politik.
Brink är en jäkligt bra feminist men ville så klart inte se ett försvagat Vänsterparti. Därmed valde hon att inte tala om att genus är en lika stark (starkare?) samhällsordning som klass och att vårt traditionella höger-vänster-tänkande osynliggör och förminskar andra motsättningar.
Feminismen har behövt såväl liberalismen som vänstern för att nå till de insikter som den har i dag. Därmed är den blocköverskridande. (Jag ser t ex hellre liberalerna Birgitta Ohlsson och Maria Carlshamre vid makten än kommunistgubbar i Vänsterpartiet som håller den feministiska kunskapen ifrån sig med Marx-citat.)
Tillbaka till Piratpartiet: Nu talar man om dessa utmanare som "populister" och ideologilösa. Är det inte ett ganska billigt sätt att med retorik köpa sig fri från diskussioner om övervakning, upphovsrätt och fri information?
Partiet skriver:
Vi vill ändra den globala lagstiftningen för att gynna det framväxande informationssamhället som präglas av mångfald och öppenhet. Detta sker genom att kräva en ökad respekt för medborgarna och deras integritet och privatliv, samt en reform av immaterialrätten.
Jag tror att de flesta engagerade informationsvetare inser att det här är frågor som spänner över globala, nationella och sociala fält och grupper och att man kan vara/är besviken på hur de traditionella partierna arbetar med dessa frågor. De lagstiftningar som kommer om övervakning visar precis som oförmågan att se behovet av gemensamt ägande genom öppen källkod och förändrad upphovsrätt att Piratpartiet behövs. Jag hoppas dock att många uppsöker wikis och diskussionsforum för att bilda sig en uppfattning av partiet istället för att tro att DN, Sydsvenskan och kanske Piratebay ger hela bilden.
Men Piratpartiet skiljer sig från Feministiskt initiativ när de skriver
För att kunna enas som rörelse tar vi inte ställning i andra politiska frågor som inte har samband med de principer vi här deklarerat.
Vi förenar oss kring värnet om rätten till ett privatliv och kritiken av upphovsrätt och patent.
Härmed överlämnar partiet ett stort ansvar till väljarna att följa deras utveckling för att själv skapa sig en bild av hur de som eventuellt folkvalda i politiska församlingar kommer att agera i frågor som (i första ledet) inte kan kopplas till det förändrade informationssamhället och synen på integritet.
Feminismen är en ideologi som spänner över alla samhällsområden och Fi tar också ställning inom alla politikområden. Huruvida vi får se en sådan utveckling i Piratpartiet återstår att se. Hur mycket perspektiven på fri information och gemensamt ägande av (blivande) digitala allmänningar kan växa lämnar jag som en öppen fråga. Informations- arbetet, politiken och motsättningarna är redan nu oöverskådliga. Kanske blir/är Piratpartiets perspektiv därför inte alls av karaktären opinionsbildande enfrågerörelse?
16 kommentarer:
Att kunna väcka opposition och att göra detta är en bra del av en fungernde demokrati. Att bilda ett parti runt en fråga är däremot tvivelaktigt. Jag tror piratpartiet och liknande skulle må bättre av att driva sin sak vid sidan av precis som attac gjorde för några år sedan. Att måla upp sig som ett helomfattande politiskt parti är bara pinsamt. Att dessutom ta dem på allvar som politiskt parti kräver att man antingen saknar perspektiv på samhället eller bara är ute efter att provocera.
Attac är väl en utmärkt jämförelse och ett bra förslag till piratpartiet.
Att tro att Piratpartiet ska bli några nya ledare här i detta land är som att köra en bil utan motor.
Det kommer inte att ske,varför ?
1. De har inget partipolitiskt program. Du kan inte leda ett helt land bara på att ta ställning till FRA och Ipred.
2. De vilseleder ungdomar.
Att se någon av Piratpartiets högsta höns och deras adepter är som att se hitlerjugend, ja i alla fall inte långt ifrån. Ungdomarna säger tack och amen till allt, men använder inte sin egen hjärna.
3.Vi vet redan idag mer eller mindre att Ipred ska införas, vad händer sedan med Piratpartiet ?
Jag är tonårsförälder, jobbar med problemungdomar och har en fot i musikbranschen. Jag VET att vi vuxna har ett stort ansvar för Sveriges framtid och vi ska föregå som goda exempel.
Genom att tycka att "stöld" är OK, som illegal fildelning är, vad är du då för god förebild, för de som är vårt lands framtid ??
Axiom; utopin om "fritt informationssamhälle" blir en dystopi på samma grunder som vänsterradikala ekonomiska system kan tyckas vara "behjärtansvärda" [om man kan tänka sig att för en stund, i alla fall på ett teoretiskt plan, sätta sig in i empati] men i realitet missar målet dom med "allmän välfärd" till "förmån" för generell misär...
Vem ska stå för allt innehåll om ingen får betalt för sina tjänster?
Kanske för svårt för en grupp likt parasitpartiet, vars empiriska kunskap tycks sluta vid hur mycket smågodis man kan proppa in i käften...
J.Johnson:
Tråkigt att du har en sådan fördomsfull bild av Piratpartiet.
Piratpartiet handlar inte om fildelning. Det handlar om att föra upp integritet, rättssäkerhet, källskydd och mycket mer - grundläggande demokratiska rättigheter - på agendan i EU och i vår riksdag igen.
För att besvara dina frågor:
1. Partier har ett partiprogram. Det återfinns på deras hemsida.
2. Jag ser fortfarande mig själv som ungdom, får jag väl säga. Tidigare röstade jag på alliansen. Men eftersom jag tänker själv kan jag inte längre göra det, eftersom de har övergett demokratifrågorna.
3. Som sagt, Piratpartiet driver inte bara Ipred, de driver demokratiska frågor (rätten till ett privatliv, rättssäkerhet, integritet), som borde genomsyra allt i vårt samhälle.
Och för att avsluta, fildelning är inte stöld - det är en ny enormt bra teknik för att dela kultur och upplevelser.
Har du några fler frågor, får du mer än gärna läsa på hemsidan, eller kontakta mig direkt om du vill.
Leo svarar ju Johnsson så jag avvaktar att ta den diskussionen- förutom "stöld"-begreppet. Alla som är aktiva användare av sociala tjänster på nätet vet att detta begrepp inte fångar det stora register som ryms inom fildelning. Jag tror musiker och andra måste tänka ut andra begrepp för att föra sin talan.
Jag är bibliotekarie och bör av tradition tolka upphovsrätt på ett traditionellt sätt. Men det gemensamma kultur och informationsarbetet gör att vi inte kan hålla fast vid ett plus ett blir två som med en begränsad marknad med entydiga säljare och köpare. Rollerna omförhandlas och människor bygger vidare på varandras verk.
Visst finns det många problem med detta men allmänt så befinner vi oss just nu i ett historiskt skede där det är rätt att bejaka fildelning och kulturellt utövande av gemene man: Mina ord är tänkta att användas. Hoppas andra känner likadant.
(Jag tror jag är en skitbra s k förebild.)
WB: Utopier, dystopier och övertoner skall alltid betraktas kritiskt. Vänster och högerideologier har ibland tendenser att tänka sig himmelriken. Jag och många andra informationsvetare (i praktiken, ej vid högskola eller un.) med mig känner sig så hårt motarbetade att vi håller oss främst till de stora fördelar som gemensamma webben skapar. Det betyder inte att jag inte är kritisk: kommersialism och ideologisk enögdhet, censur, fåtalets makt. Ja det finns i webblandskapen också.
Jag får en känsla av att våra riksdagspartier verkar underskatta varje eget initiativ från en växande opinion i olika sakfrågor.
Kompromisserna som alla partierna verkar påstå sig omfamna brukar mest likna panik-kompromisser när man helt feltolkat väljarnas sympatier och står inför fullbordat faktum.
Det kan gälla allt från fildelning, a-kassa, storföretag, integration eller FRA i stort.
Jag skulle vilja se mer kompromisser av politiker, som tar vår grundlag på blodigt allvar istället för de här otäcka ej öppet redovisade åtgärderna, som mest verkar öppna för fördomar och misstag i många frågor.
Dessutom är det ironiskt, att en alliansregering inför så oekonomiska bevakningslagar, som för tankarna till Öststats-retorik och risk för grova klavertramp i demokratins namn.
Hej Lina! (och övriga)
Några tankar i lugnt tonläge från mig som är intresserad av hur de olika politiska lägren (kanske inte) hanterar de digitala frågorna :)
Efter vad jag läser så satsar Piratpartiet på en vågmästarroll där de röstar med det block som ger dem bäst erbjudande i deras frågor. Genom att rösta på piratpartiet offrar man alltså alla andra politiska frågor till förmån för kampen mot övervakningssamhället.
Med FRA-lagen, IPRED och teledatalagringsdirektivet är det inte så konstigt att Piratpartiet verkar attraktivt. Tyvärr har ju båda blocken diskvalificerat sig i frågor om integritet, övervakning, meddelarskydd, källskydd osv. Det finns goda krafter i bägge blocken, men dels drunknar de i mängden och så vet man aldrig vilka frågor som offras när man har ett brett program.
Den obehagliga misstanke som gror hos mig är att vi t.ex. haft brevhemlighet eftersom det varit för opraktiskt att öppna all fysisk post. Med e-post finns inte den begränsningen och genast börjar man bli sugen på att tumma på tidigare framsteg i samhället.
Frågan är då om Piratpartiet innehåller seriöst folk eftersom frågorna i sig egentligen mest handlar om att anpassa det demokratiarbete vi tidigare kämpat för till de digitala förutsättningarna. Någon som vet?
Till er som anser att piratpartiet är ett bra alternativ:
1) Se till namnet. Vad ger det för intryck mer än att det handlar om plundring?
2) Vurmandet för integritet. Årtusendets skitsnack. Det finns massvis med andra fall i vårt samhälle där vår personliga integritet redan offrats alt. håller på att offras där de kära piraterna inte bryr sig ett skit. Hela internet per definitiv är ett stort hot emot den personliga integriteten eftersom man med rätt kunskap och lite härlig go fildelning kan komma åt både det ena och andra. Det handlar inte ett skit eóm integritet, det handlar om att värna sin rätt att våldföra sig på annans egendom utan dess ägares tillstånd. Jättefin idé.
3) Den populistiska faktorn. Finns det något bättre sätt att locka åt sig en hel generation av ungdomar än att spela på sådant som ligger dem värmasts kring hjärtat? Att dessutom legitimera det som de en gång möjligen insåg var ett brott men som de ignorerade med tanke på den försvinnande risken att åka dit är genomruttet och oansvarigt.
Piratpartiet är ett populistiskt och dunkelt parti som bör förpassas till sopkorgen vare sig man är för eller emot IPRED eller FRA.
Kritikerna har förstås rätt i att Piratpartiet inte har en heltäckande politik, att de har populistiska och naiva tendenser, etc. Men vilket parti bygger inte sin ideologi på förenklingar, vilket parti är inte populistiskt, osv? Folkpartiet är kanske Sveriges mest populistiska parti för närvarande. Alla partier började sin bana med ett par enkla idéer - och slutade som självbevarande organisationer med föga ideologiskt innehåll kvar. När en slasktidning som Dagens Nyheter på sin barnsligt grötmyndiga ledarsida attackerar Piratpartiet, då är det stor risk att det gynnar dem. Icke underbyggt förtal av Pp:s förgrundsgestaltert ter sig ju inte särskilt seriöst.
Hej, jag skriver i egenskap av socialist/kommunist-väljare.
Varför vill nu Fi möjliggöra borgerlig politik som Brink kritiserade? Jag håller med i den kritiken och tycker att höger/vänster-tänkandet är bra eftersom det speglar det klass-samhälle som vi lever i. Man måste ju utgå från både genus och klass (och tex etnicitet mm) - och man kan inte både göra det och samverka med borgar-partier, om man nu inte tillhör den rika minoriteten eller dom som tjänar mest på att alliera sig med den.
Är det inte en motsägelse att både skriva att feminismen är blocköverskridande och att skriva att feminismen är en ideologi som spänner över alla samhällsområden? Jag har svårt att få ihop det om man ser att vi lever i ett klass-samhälle och tänker sig att blocken i riksdagen fortfarande representerar arbetarna vs borgarna.
Feminismens liberala rötter är väl mest de författare på slutet av 1800-talet som började göra sig hörda. Att det var liberaler (priviligerade) som var dom första feministerna är inte så konstigt eftersom de priviligerade var dom enda som hade råd och tid att kunna ägna sig åt skrivande. Så det var ju materiella förhållanden som låg bakom det scenariot. Därför borde inte det behöva belasta jämställdhetsrörelsen idag.
Varför inte ta ställning i klass-frågan? Socialister/kommunister brukar ju mest driva på för frågor som mer resurser till offentliga sektorn/vården och kollektivtrafiken på bekostnad av industri-löner och privatbilism.
Till Skywalker angående Fi och borgerlighet:
Josefin Brink hade fel i att "vi" möjliggjorde borgerlig politik. Tvärtom så radikaliserade vi perspektiven och hade en djupare syn på vad solidaritet och jämlikhet betyder än vad t ex Vp har.
Beträffande offentliga trygghetssystem, miljöpolitik och bostadspolitik borde vänstern tagit lärdom av Fi.
Victor: Jag håller med dig om allt du skriver. Får se hur frågorna följs upp.
Anonym: Ja, riksdagspartierna borde engagera sig i och värna om opinionsbildning och folkrörelseinitiativ. Att engagera sig i djurrätt, feminism eller miljöförbund istället för ett politiskt parti borde inte ses som en försvagning av det politiska engagemanget. Tvärtom behöver vi fler intresseorganisationer och mindre inlåsning i partipolitiska burkar med vassa kanter. (ingen får gå utanför ramarna, då gör det ont.)
Anonym: Jag är fortfarande tveksam till att kalla piraterna populister. Det är ett sätt att retoriskt avväpna dem som arbetar med en angelägen fråga. Det viktiga tycker jag är att stanna vid sakfrågorna och diskussionen om man vill ha ett piratparti eller fristående opinionsbildande pirater. Inom eller utomparlamentariskt?
Med tanke på de stora ingrepp som görs i integriteten så tycker jag piratpartiets vilja att verka på den etablerade arenan är fullständigt rimlig.
P S
Skywalker:
Arbetare kontra borgerlighet:
Arbetare (klasskamp)
Klass kontra genus:
Går ej välja. Båda strukturerna präglar vårt samhälle på ett fundamentalt sätt. Ekonomi, politik, sexualitet, makt.
Liberaler: Visst är typ Mills "Förtrycket av kvinnorna" och andra liberala verk viktiga. Men jag tänkte på liberaler i nutid också. Typ Bengt Westerberg och Birgitta Ohlsson. Föräldraförsäkring och homoäktenskap t ex.
Anonym 22 dec 15:47:
1) Namnet är också någonting som kritiseras en del internt. Den kritiken ser jag som ett mognadstecken - de ser bortanför egen bekvämlighet med fri kopiering.
2) Ser du verkligen fri kommunikation som ett hot? Eftersom mycket av integritetshoten kring Internet kommer från politiskt och företagshåll ser jag det som vettigt med politiker som förstår tekniken.
Fri fildelning för privat bruk är en extremt pragmatisk hållning eftersom det inte går att upprätthålla en ekonomi byggd på exemplarframställning när tillgången är obegränsad. I dagsläget har Piratpartiet och nästan alla ungdomsförbund förstått detta medan de gamla partierna desperat försöker pressa in den runda klossen i det fyrkantiga hålet.
Mycket av det agerande från politiskt håll jag sett kring Internet i Sverige och utomlands verkar strida mot artikel 12 i de mänskliga rättigheterna.
Ett tankeexperiment som bonus: När du köper Gessles senaste CD är det då din egendom eller Gessles?
För övrigt så anser jag att alla som någonsin gjort ett blandband bör hålla tyst medan de tänker efter en gång till ;)
3) Nej det är klart här måste ju varje människa hålla med dig. Vi måste till varje pris undvika en politiskt engagerad ungdom. Allmän rösträtt bör begränsas till de som klarar åsiktsministeriets lämplighetsprov för politiska åsikter. Möjligen behöver vi också ett sanningsministerium.
Ursäkta att jag tar till ironi som svar, men i en demokrati där all makt utgår från folket stiftas de lagar som folket anser lämpliga. Av de politiker som folket anser lämpliga. Och sköter sig inte politikerna så åker de ut och därmed basta.
Det är oerhört förmätet att hävda att en politiskt åsikt är fel eftersom den är obekväm för befintlig maktelit. Med det tänket hade vi fortfarande inte haft allmän rösträtt. Allt fungerar bättre med "jag skall dö i försvarandet av din rätt till din vidriga åsikt"-tänket.
4) Dunkelt vette tusan - de sköter sin interna debatt på ett öppet forum och på bloggar där de öppet deklarerar vilka de är. Andra som t.ex. kristen höger syns gömma sig under läkartitlar o.s.v. när de debatterar om sin politiska övertygelse på DN debatt.
Eftersom jag precis som du är ganska misstänksam mot Piratpartiet vill jag gärna ta reda på mer, men då krävs mer än att skälla på att de har ett fånigt namn eller att man är livrädd för Internet. Låt oss istället granska både PP och andras (eventuella) knepigheter på ett mer konstruktivt sätt.
Lina -> Håller med. Det blir intressant att se hur det utvecklar sig.
Angående Fi så tror jag att jag har jag missat hela grundidén :) Anser Fi att könsmaktordningen är ett relevantare verktyg för att analysera orättvisor än t.ex. klass och etnicitet? Eftersom man bildat parti kring frågan har jag per automatik antagit det och halvt avfärdat partiet eftersom jag misstänker att en överklasskvinna är mycket mer gynnad i samhället än en underklassman.
Jag antar att det finns en skarpare analys än så(?). Några tips på ingångar att förstå grundtankarna?
Själv ser jag en farligt stor skiljelinje mellan de som kan IT och de som inte kan det. När ungdomsförbunden vuxit upp och tagit över tror jag också att vi får se en sundare IT-politik än att bygga bredband och sedan gnälla på att folk fultankar med dem ;)
@Anonym:
1) Någon uttryckte saken på följande sätt: "bättre ett parti med fånigt namn än ett parti med fånig politik".
2) Vurmandet för integritet är i allra högsta grad äkta. Visst kan internet i vissa situationer utgöra ett hot mot integriteten. Men piratpartiet står inte för någon förbudspolitik utan för en mer rimlig balans mellan olika intressen, där rätten till privatliv och privat korrespondens kommit att sättas på undantag.
3) För att klassiciferas som populistiskt tycker jag att piratpartiet skulle behöva göra sig skyldig till grova förenklingar medan övriga partier är nyanserande. Nu är det, med vissa undantag, i allmänhet tvärtom. Visst jagar piratpartiet liksom alla partier väljare, men mest slående är de andra partiernas okunskap om och ovilja att se de målkonflikter som piratpartiet tar upp.
Att piratpartiet inte har en heltäckande politik är inte ett moraliskt ställningtagande gentemot de frågor som inte behandlas utan snarare en strategi för att få största möjliga politiska genomslag.
Man behöver i grunden inte vara för att tillåta all privat spridning av verk för att stödja piratpartiet. Själv tycker jag att en nedkortad upphovsrätt med en frikostig "fair-use"-lagstiftning skulle vara bra. Men jag kan aldrig acceptera att beivrandet av upphovsrättsintrång leder till att vi monterar ned den personliga integriteten, avskaffar rättssäkerheten eller inför oproportionerligt hårda straff. Det är de som vill gå så långt som tvingar mig att stödja piratpartiet.
Det märkliga i det hela är att både upphovsrättslobbyn och de mer hårdföra politikerna med sina extrema åtgärder tvingar fram en ungdomsgeneration som helt förlorar respekten för upphovsrätt. En alltför hårdför linje är kontraproduktiv i det långa loppet och det är konstigt att de som står bakom den inte inser det.
Skicka en kommentar