Laglig våldtäkt, informationsbärarnas selektivitet & blog- history

Right livelihood award tilldelades i år en journalist som är aktiv för yttrandefrihet och massmedia-arbetares rättigheter. Pristagaren Amy Goodman skriver att journalister aldrig varit så utsatta som nu och ger otaliga exempel på hur yrkesgruppen världen över trakasseras och fängslas. Samtidigt pekar hon på hur mediabruset styrs av storföretag och ett fåtal aktörer som snarare återger påståenden än eftersträvar att klä av makthavares deras retoriska verklighetsbeskrivningar. Goodman skriver:

Att söka upp tystnaden. Det är en journalists ansvar - att ge röst åt de bortglömda, åt de övergivna och de som slagits till marken av de mäktiga. Det är det bästa skäl jag känner till för oss journalister att ta våra pennor, mikrofoner och kameror med oss ut i våra egna samhällen och ut i vida världen. Genom att erbjuda ett forum för människor att tala om sig själva kan medierna bli en avgörande kraft för fred. Medierna kan bygga broar mellan samhällen, snarare än att förorda bombandet av broar. Medierna bör utgöra en fristad för avvikande åsikter.

Men vilka bör då Goodman och andra yttrandefrihetsaktörer skapa allians med? Var finns mångfalden? Democracy now skriver att

A new report by the Committee to Protect Journalists says more internet journalists are jailed today than journalists in any other medium.

Medborgarjournalistik i form av t ex bloggar har skapat flera nyhetsvågor och avslöjanden, men nu tänker jag i första hand inte på dessa. Istället tänker jag på nätverkande bloggare, wikis och diskussionsforum som skapar alternativa och ändå kunskapsfyllda verklighetsbeskrivningar och informationsflöden. Personer som Noam Chomsky och Mia-Pia Boethius har ju i o f s lyckats föra fram obehagliga påståenden genom mediabruset men de hör till undantagen i en CNN och FOX-styrd värld.

Djurrättsfrågor är ett bra exempel på hur debatter och nätverkande i princip bara tar sin början i "alternativa forum" eller på kommersiella nätverksforum där man för det mesta kan lägga ut påståenden och grupper som går emot The grand narratives av vår tid.

Under min tid i feministiskt initiativ var vi ett nätverk spritt från Umeå till Malmö som arbetade med djurrätt. Bland annat skrev jag ett djurpolitiskt manifest och la fram vid konferensen som föregick valet. En av de frågor som dominerade texten var tidelag vilket i princip är lagligt i Sverige till skillnad ifrån våra grannländer.

Som väntat antogs inte texten, allt trams (män är djur etc) i etablerad media gjorde att Fi ville hålla sig på mattan och inte ta alltför radikala beslut. Sen var det väl säkert också så att partiet dominerades av s k djurvänner, men inte djurrätts-tänkare - vilket är ngt helt annat. Man månade i samma anda (?) om att få upp "rumsrena" medelklassdebattörer högt på sin lista inför valet och de pysslade inte i första hand med feministiska perspektiv på djur & natur. Gräsrötter med mer förankring i alternativa rörelser plockades konsekvent ner på icke valbar plats av konferensen (tvärtemot valberedningens önskan. De ville se en blandad lista där starka lokala krafter hade en lika stark position som Stockholmsbaserade medelklassfeminister.) Nu är jag ju dock part i det här målet (dvs petad från valbar plats) så om ni är intresserade är det vettigt att även söka andra personers syn på Fis utveckling för att få en mer nyanserad historieskrivning... (Och jag önskar er all lycka i EU-valet, Kram Gudrun). Det här var på sätt och vis en parantes... Men historieskrivning via bloggar kommer nog bli lika stort som det man i dag kallar Oral history.

På sociala nätverksforum försöker man nu lyfta tidelags-frågan och demonstrationer kommer äga rum på olika håll i landet den tionde december. Att opinionsbildning i gerillaform på nätet är nödvändigt för organisationer som Djurens rätt (blogg) och Djurrättsalliansen är tydligt. Etablerad media må följa upp frågor om trångbodda höns eftersom Astrid Lindgren fick en ny lagstiftning i present på detta område men när det kommer till frågor om slöseri, överkonsumtion, läkemedelstester och koldioxidutsläpp så håller man för det mesta käft. Rör inte min skinka bör väl bli julens sorgliga huvudslogan. Exempel på hur man mer eller mindre blint återger den etablerade samhällsnormen istället för att skapa ifrågasättande journalistik som låter skavande åsikter ta plats i den ena vågskålen, är programmet Pälsjägarna som finns att se på svt.se... Nu är det ju ett äldre program och kanske är det bättre att vända blicken mot debatter om bantning och CO2. Köttindustrins koldioxidansvar är påtagligt liksom de bantningsgurus som plockar bort kolhydrater till förmån för protein.

Utan "massans" arbete med små medel hade frågor om Djurrätt haft svårt att slå igenom Arlas, svensk köttindustris och läkemedelsbolagens propaganda & marknadsföring. Glada Bregott- kor och hemmaodlade hönor hos rödrosiga skånska bönder... Det är vi vana vid. Liksom alla barns rätt till mjölk! Tack EU för alla mjölk och tobaksbidrag.

Summan av kardemumman: Använd uppmärksamheten kring Right livelihoodpriset och journalisters situation till att tala och skriva om medborgarjournalistikens möjligheter och många gånger utsatta aktörer. Samla också exempel på hur mindre aktörer breddar debatter och når igenom etablerad medias företräde till vårt tänkande och meningsskapande. Informationsmotorvägar kan vi ju påstå att vi har. Men om trafiken fortsätter att styras i makthavarnas filer, då är ju förändringen med en ökad informationsmassa inte särskilt stor.