Protokoll, förbud MySpace & Facebook, Bromölla

Här finns E24-gruppens beslut.

Råd, tips, förhållningssätt- det vill ju vuxna ha

"Vi ställer alla datorer så man hela tiden ser vad som händer på skärmen",
"Vi spärrar kontinuerligt alla webbplatser som på något sätt stör undervisningen"
... Så där brukar det låta ute på skolorna... (Fast många pedagoger frågar också efter fria utbildningsverktyg på nätet t ex för wikis...)

I tidigare blogginlägg har jag skrivit om hur eleverna suckar av "råd till föräldrar med surfande barn" från såväl svenska som amerikanska organisationer. På Elza Dunkels hemsida finns nu ett dokument med "vettiga" tips (t ex) till föräldrar. Hon uppmanar inte till kontroll, förbud och kränkande av barnens integritet. Istället är det respekt, diskussion och öppenhet för kreativa medier som kännetecknar hennes råd. Borde vara obligatorisk läsning för bibliotekarier, lärare, fritidsledare m fl.

IT-gruppen/E24-gruppens beslut

Bromölla bibliotek får ej befinna sig på Facebook eller MySpace. Vill vi finnas på någon annan extern webbplats så skall ny ansökan lämnas in. Med tanke på att det här beslutet tog mer än ett halvår att behandlas så tror jag verken jag eller mina kollegor ger oss i kast med den kommunala byråkratin igen...
Funderar på att starta verksamhet genom något studieförbund eller liknande för att kunna utnyttja web 2.0 tillsammans med Bromölla-kidsen.

Bromöllautredningen

Läs Peter Alsbjers blogg. Bromölla utredningen (som jag fortfarande hävdar inte lever upp till benämningen utredning) beskrivs och Alsbjer drar slutsatser vilket Patrik Öhman,utvecklingssekreterare, inte orkat eller velat göra. Hoppas Bromöllapolitiker läser blogginlägget och tar frågan om kommunen är på deken eller inte på allvar.

Lördagskrönika i bladet

Min lördagskrönika i Kristianstadsbladet.

Elza Dunkels om moralpanik i vårt skrå

Elza Dunkels finns coolt iklädd rosa slips i senaste numret av Skolledaren (artikeln finns i fulltext). ED säger det vi hört förut: "lärare och bibliotekarier tenderar att ofta tillhöra kärntrupperna bland dem som driver moralpanik mot nya företeelser".

Men... Aldrig för sent att vända denna trend??? Tror vi måste bryta enkelspåriga associationer och våga säga i från när fördomar framläggs som sanningar. WOW ger inte schizofreni, Facebook säljer inte sina bilder till Scientologikyrkan, alla vuxna som chattar är inte pedofiler (råttan i pizzan eller hur skriver Klintberg?).

Om du inte diggar borgarnas politik...

Gör som Marcus Birro och Stöd påskupproret mot utförsäkringen av långtidssjukskrivna.

CHs passion för läderbyxor övertygar nästan

Christer Hermansson vill se fler läderbyxor på bibliotekarier och han gör det så bra att jag nästan är med på tåget... Fast läderbyxor är ju döda djur. Kan inte galonbyxor funka lika bra? De är ju också lätta att torka av?

Fördumning av web 2.0

När folk (vänner!) dumpar porr på alla ens nätverkssidor så känns det som att de som hävdar kulturens snara undergång och fördumning genom web 2.0 har rätt... Fast man kan ju vrida och vända på det i alla upptänkliga riktningar.

Om Bromölla-utredningen

Just lagt på luren efter samtal med Biblioteksbladet. Känns skönt att de fortfarande följer utvecklingen i Bromölla. Så himla tragiskt att initiativ för att bredda verksamheten kvävs av en grupp personer som inte alls intresserar sig för web 2.0.

Rapporten (som kallas utredning) var sorglig att ta emot. Jag hade hoppats på en gedigen genomgång och ett underlag för fortsatt dialog... Eller snarare början på en dialog. Istället får jag 19 a4-sidor (inklusive två blanka blad, tabeller etc) som inte tillför något vi inte tidigare framfört till E24-gruppen.

Syftet i "utredningen" sägs vara "att beskriva hur andra kommunala aktörer förhåller sig till vistelse på sociala forum på Internet." Hur har man närmat sig detta syfte? Jo genom att söka på ordet "bibliotek" på MySpace! Är det ett urval som motsvarar förekomsten av verksamhet på sociala forum? Vet "utredaren" vad sociala forum är?

Inga av de analytiska perspektiv som utredaren utgår i från blir genomlyst. Istället finns en kortare redovisning av ett antal kommuners svar på en enkät. Alla verkar hyfsat nöjda... Jaha.

Om den här "utredningen" (detta är en kommunal utredning!!!) lagts fram på a-kursen i statsvetenskap så hade skribenten blivit underkänd. Men som underlag för att besluta om ett folkbiblioteks verksamhet på externa webbplatser så räcker det tydligen.

Wake up! Oavsett om vi får använda facebook eller Myspace så återstår ju alla problem. Om vi vill ha en blogg med vår skrivarverkstad ska vi skriva en ansökan som sedan ska utredas. Om vi vill publicera foton på FlickR eller lägga upp info på Wikipedia... Varje liten skitgrej ska bedömas av E-styrgruppen. Ska de då bete sig likadant? Att ta ett halvår på sig för att svara på det vi redan berättat?

Jag kan jobba kreativt med web 2.0... Problemet är folkbibliotekets viktiga verksamhet i Bromölla kommun som hindras av fördomsfullt översitteri.

Obs. Detta är mina åsikter och reflektioner. För Bromölla biblioteks officiella hållning kontakta vår kultur, biblioteks och turistchef.

Bordlägger Bromölla-rapport och övergår till Berit Ås, Petra Östergren och Sonya Hartnett samt något om SSRI-preparat...

Just nu är jag ganska sugen på att bara skrika rakt ut... Hur kan en "utredare" som inte har någon kunskap om sitt område få ta fram en rapport som inte ställer några av de väsentliga frågorna?
Med tanke på det intresse jag mött för Bromöllas biblioteks situation (omyndigförklarade av IT-styrgrupp) så kanske jag inte kommer behöva vänta länge innan media i någon form -lokalt eller biblioteksbladet - drar i gång diskussionen igen... Eller så får det väl bli via bloggar stormen startar igen och då lovar jag återkomma utan alltför många fula ord...

Just nu har jag i alla fall snackat sönder rapporten med min man och kan återgå till lugn torsdagskväll och öppna en massa bokpaket, delvis sådana jag aktivt beställt från näkbokhandlare men även såna där irriterande paket som måste avbeställas (och aldrig blir det) från Lyssnarklubben, Ordfront eller Barnens bokklubb.

Nyligen fick jag Florence nightingale var ingen florence nightingale utan att ha beställt den... Men jag älskade den så klart... Precis som i Simone och jag tecknas ett häpnadsveckande porträtt av den gestaltade kvinna man trodde sig känna till hysat väl... Men i båda fallen skakar Moberg om. Det skall bli spännande att se hur boken tars emot på längre sikt eftersom Moberg gör anspråk på att skriva ny historia om en så mytomspunnen och välkänd person. Själv ska jag dra mitt strå till stacken genom att uppdatera en hel del om Nightingale i engelska Wikipedia... Kanske den svenska också. Var är viktigast att lägga sin kraft?

Hur kan man inte gilla allt Åsa Moberg gör? Under en period kändes det som att Vara anhörig och Adams bok var den litterära gåva som fick mig att orka kämpa vidare då en nära anhörigs psykiska sjukdom starkt präglade mitt liv. Även Mobergs inlägg i debatter om psykiatrin kändes som ett stort lyft då hon både var en etablerad författare och debattör samt genom sitt liv med Adam mött psykiatrin i dess former... Och brister. Mottaganden i akuta situationer, avvisande och den anhöriges totala uppgivenhet inför att leva med en person som inte tas om hand i ett kritiskt läge... Den anhöriga, Åsa Moberg,kan beskriva vad som kommer ske när Adam lämnar akutpsyk... Moberg har sett allt detta och tagit kampen - med sin dåvarande sambos vårdbehov men även efteråt i den offentliga debatten(i t ex Aftonbladet) och hennes fortsatta författarskap.

Nu ligger nästa "oj då"-inköp från Ordfront och väntar: en rätt fantastisk bok om Berit Ås (ni har väl fortfarande koll på härskarteknikerna?). Nästa i raden är en av Sonya Hartnetts ungdomsböcker som nu måste läsas... Engelsk text och en guld och mörkt röd framsida tilltalar. Löften om att hennes litteratur skall vara allvarlig likaså.

Sist men inte minnst väntar Pillret: en berättelse om depressioner och doktorer vid sängkanten. Exakt nu denna vecka utgiven av Nordstedts och redan recenserad av Johan Cullberg! Denna bok om SSRI-preparaten, de kommersiella läkemedelsbolagen och de förändrade diagnoctiseringarna lovar en spännande kombination då även personer som själva beskriver hur det varit att äta ett SSRI-preparat berättar... Detta är kanske det bästa med journalister som skriver facklitteratur? Gränsena tänjs och infallen blir många fler. Därmed en rikare läsupplevelse...

Kvar på jobbet lämnade jag Porr horor och feminister. Okej, den är inte ny.... Men ny som skitbillig pocket... och så jäkla söndertjatad... Borde därför läsas i allmänbildande syfte. Men att pocketen glömdes kvar tyder rätt mycket på att den kommer bli liggande halvläst. Pallar inte vara förbannad när jag läser en bok... Åtminstone inte tvärs igenom.Istället för att såga Petra Östergren här och nu (fast jag uppskattade den självbiografiska Att komma till ro med det allra värsta) föreslår jag att ni läser Kajsa Ekis Ekmans recension av boken

Bromöllas utredning

Lägger Bromölla kommuns utredning om Myspace & facebook som google-dokument. Det blir inte särskilt snyggt eftersom pdf-format inte stöds. Hör av er om ni vill ha den på mailen eller hjälp en dummie att publicera det snyggare. Thank you.

Konferens i Kalmar på G

Ja, det blev ju en krönika slutligen... Men som klok person påpekade så är nog problemet att man vill ha allt sagt - nu - eftersom hela världen behöver ändras nu på förmiddagen helst innan lunch...

Fick just utkastet till en spännande konferens som skall hållas i Kalmar i september. Jag själv kommer att diskutera webb 2.0 och unga tillsammans med Mia Dimblad, Garaget i Malmö och Christina Svensson, fokusrummet för barn- och ungdomsbibliotek på Gotland. Håll utkik efter det!

Skrivkramp

I dag har jag totalt kört fast! 3200 tecken står till mitt förfogande i en bra tidning och allt jag blurrar om är kollaborativa system i så enkel tappning jag klarar uppblandat med krisen i Tibet och svenska skolans slapphet när det gäller att ta till vara ungas nätkompetens och använda web 2.0-verktyg. Suuuuuuuuuuuuck.

Om någon händelsevis har någon legal eller illegal drog som får en avdomnad skrivarhjärna att vakna till liv så kan ni väl titta förbi i natt? Jag lär sitta vid datorn med extremt mycket koffein i blodet samtidigt som jag förtvivlat söker en röd tråd och en klämkäck avslutning till min kommande krönika.

Detta påminner om den kramp jag kände då jag skrev hemtentor eller uppsatser på universitetet... Skillnaden är att jag nu väljer ämne och får skriva som jag vill. Jag har med andra ord fått århundradets bästa julklapp av tomten och så är det ändå så svårt att klämma ur sig något av allt detta jag vill ha sagt! Vanliga dagar rapar orden ur mig utan att tankarna följer med. Texter skriver sig själva som en process mellan mina fingrar och tangentbordet. Hjärnan håller sig i meditativt läge och bara hänger på... Nu försöker hjärnan ta kommandot och ställa viktiga frågor: Vad är det du vill ha sagt? Är det här stycket centralt? Kan du inte stryka de här referenserna som bara tar plats? Käften! Säger jag till intellektuellapratkvarnen i mitt huvud och försöker slå på autopiloten igen. Att skriva utan att tänka... Då blir det bäst.

Bibliotek på Youtube

Bibliobuster skriver att det nu inte finns någon ursäkt för biblioteken att inte befinna sig på Youtube... Jag vill gärna hålla med... Men de som följt "Bromölla-debatten" vet att det inte är bristande kunskap om web 2.0-verktyg som är problemet...

Dina viktigaste bibliotekarie- skills?

Bli bibliotekarie på fem minuter istället för fyra år.

Bloggar istället för DN

Ingen DN i lådan denna röda dag. Irriterad. Konservativ uppenbarligen. En söndagsfrukost utan tidning är ingen mening...

Drar fram datorn som börjar bli löjligt tung och omodern. Läser librarian.net och blir strax på gott humör. Tidningen får gärna utebli fler dagar så min argumentation för socialt nätverkande av bibliotek blir bättre.

Lidandets högtid

Läser i Dagens DN om personer som korsfäster sig. Vår Spiderman tycks lida sig genom påsken han också.

Publicering i olika syften -marknadsföring och PR för gemensamt ägd verksamhet

Hur vi ser ut och beskrivs genom YouTube och FlickR är viktigt. Ska Bromölla presenteras av kattungar, bebisar, tyska turister och Jonas Gardell- skämt om bruksort? Skall denna kommun (och andra) aktivt delta i dessa viktigare forum för marknadsföring? På Malmö stadsbibliotek har det varit självklart att publicera snygga foton på FlickR och fylla på informationen om den egna verksamheten på Wikipedia. Varje anställd har fått öppna ett Facebook-konto och uppdatering av personalens IT-kompetens har prioriterats.

I Malmö har man inte sett vattentäta skott mellan olika forum och kanaler för informationsförmedling och kommunikation. Eftersom jag tyckt det är allas vårt ansvar att dokumentera, bevara och göra reklam för vår hembygd eller vår verksamhet har jag nu publicerat bilder från Bromölla bibliotek på FlickR. Men... Eftersom jag gjort det som privatperson har urvalet av bilder styrts av hur jag själv upplever biblioteksrummet och dess många tidstypiska artefakter. Lampknappar, Compactus- hyllor i magasinet och en vacker gammal radio är för mig bilder som jag vill bevara av Bromölla bibliotek i dag.

Om jag hade publicerat Bromölla bibliotek eller någon annan verksamhet jag arbetar för som professionell på välbesökta sociala nätverksforum så hade urvalet blivit ett annat. Tillsammans med kommunens informations och PR- ansvariga hade vi kunnat analysera hur bilden av Bromölla kan kompleteras och förbättras... Så att vi kan berätta vad som finns i vårt verksamhetsområde utöver Gardell-skämt, Sanna Nielsen och tyska turister.

Boken kommer och annan uppsökande verksamhet

Använt påskhelgen till att läsa Guide till det virituella samhället av Bengt Wahlström. Inte mycket nytt under solen men en väl berättad historia om redan inträffade och förväntade förändringar i samhället pga den ökande IKT-användningen. Ett annat tilltal än de informationsvetenskapliga artiklar jag under veckan koncentrerat mig på. Här finns ett mer lättsamt tilltal och utrymme för intervjuer med bloggande politiker och analyser av amerikansk politik på YouTube och MySpace. Funderingar kring hur långt vi kommit i Sverige med nyttjandet av bloggar i politiska sammanhang. Kommer vi ha betalda proffsbloggare som påverkar kommande valrörelser? Hur mycket påverkar bloggar och sociala nätverk redan i dag de demokratiska processerna?

Samtidigt som jag slö-läser kommer jag på mig själv med att vara irriterad. Varför skall "vi" i biblioteksvärlden komma sist? Varför får vi inte gå före, pröva de olika opinionsbildande och sociala kanaler vi dagligen kritiserar, prisar och utvärderar, och stärka vår ställning genom digitala forum som allt mer sammanblandas med de rum som vi kallar IRL...

Snart är gränsen mellan digitala och fysiska rum än mer blurrig och Bromölla skall försöka haka på tåget (igen) som redan kört förbi. Bygga upp nätverk och god kommunikation tar tid... Vi väntar nu på den utredning som kommunens IT- styrgrupp producerat som svar på varför vår verksamhet inte skall vidgas utanför bromolla.se. Varför vår skrivarverkstad inte har en blogg att publicera och diskutera våra alster på...

Med Wahlströms bok i handen blir jag självkritisk. Det måste ju varit jag och mina kollegor som inte lyckats kommunicera värdet av vår verksamhet på nätet. Eller? I Wahlströms bildade men lättillgängliga diskuterande inlägg blir det så självklart att vi befann oss på de platser där vi skulle vara. Vaktmästaren kör ut med boken kommer och vi annonserar och diskuterar på MySpace... Uppsökande verksamhet i olika former.

Skärtorsdag, Bromölla bibliotek

Skrivarverkstad, etik-föreläsning & danska bibliotekstankar

Sista skrivarverkstaden slut och jag slår mig ner vid datorn. Alla inställningar är ändrade... Suck. Vår 11-åriga "volontärarbetare" har ändrat verktygsfältet, startsidan, flyttat ikoner m m...

Utvärderingen av skrivarkursen lät ungefär så här:
-Jag träffade Torsten Bengtsson i skolan sen läste jag alla hans böcker. Kan vi inte ta hit Petter Lidbeck?
-Kan inte skrivarverkstäderna vara hela terminen - som fotbollen är? Vi kan ju betala.

Ni kan ju gissa hur lycklig jag känner mig nu som ängslats så mycket över domen från dessa kreativa skribenter mellan 9 och 11 år. En vilsekommen 15-åring dök också upp i dag men hennes dikter om Lucifer och alkohol mötte inte riktigt övriga gruppens skapande. Så nästa gång får jag väl ha en grupp för 13-15 och en för 9-11, förhoppningsvis blir de hyfsat samspelade då.

Tidigare på dagen var jag på Humleskolan och pratade med en åtta och en nia om "Internetetik". Eftersom jag inte vet riktigt vad högstadieklasserna förknippade med det här begreppet så försökte jag diskutera det lite med dem... Fick inte så mycket respons. Däremot väckte BRIS råd till föräldrar med sufande barn många vettiga och genomtänkta invändningar. Att publicera bilder på nätet var inte heller någon "big deal". Ämnet kändes för länge sedan söndertjatat.

Det eleverna dock svarade på var min argumentation kring hur informations och kunskapsbegreppen förändras samt villkoren för gemensamt skapande och ägande av kulturella uttryck och idéer.

På förmiddagsrasten kom en elev fram och ville ha hjälp med strul på en populär sajt. Efter den andra föreläsningen kom en lärare fram och sa att jag inte skulle underskatta problemen med "internetberoende" och "datorspelsberoende". Jag hade under min föreläsning beskrivit olika rön kring vilka förmågor (och annat) man utvecklar genom t ex WOW- användning...

Hoppas nu att jag i min bibliotekarieroll lever upp till de förslag som ställs i den danska rapporten om barns biblioteksservice som nyligen presenterats. Min danska är inte den bästa men efter en stunds läsning gissar jag att vi gör klokt i att använda oss av rapporten i vår verksamhet. De flesta begrepp dissikeras här och idéer framförs kring att överbrygga gränsen mellan olika medietyper samt arbeta aktivt med såväl de digitala som de fysiska rummen.

Regeringens barn-politik

Lång promenad som avslutas med Jan Björklund på lunchekot. Han meddelar att förskolan ska bli mer skola. Reportern pressar ministern att förklara vidare. Innehållet verkar vara att barnen ska jobba mer med bokstäver och siffror samt förberedas mer för läsning etc. Hur fantasilös får man bli? Alla som har yngre barn på ett hyfsat dagis får hem rödrosiga ungar som plitar sitt namn, ljudar och söker sagor i skattkammarland. Vad Björklund efterfrågar är troligtvis mer av det traditionella lärandet - inte det som förskolorna (och biblioteken) är duktiga på redan i dag - att inspirera, väcka nyfikenhet och tillsammans med barnen undersöka vad som finns omkring dem.

Satsa istället på mer personal och resurser så att förskolelärarna kan utveckla det de redan är duktiga på - att stärka barnens vilja att upptäcka och undersöka.

Trevligare nyheter är att sjukvårdsrådgivningen ska starta virituell ungdomsmottagning och att BRIS får 900 000 för att utveckla en webbplats om föräldrastöd. Förebilden är den norska sajten ung.no (källa: DN).

Regeringen skall också satsa på att utbilda lärare och socialarbetare (m fl yrkesgrupper) om barns och ungas medievanor och datoranvändning... Vi väntar med spänning på att få se vilken typ av utbildning det kommer att vara och vilken aktör som får hålla i den... Man kan ju vara försiktigt optimistisk över satsningen men så länge man inte vet vilka vedertagna idéer om nätanvändning och unga som kommer ligga till grund för satsningen kan man inte låta bli att oroa sig över nya world of warcraft- diskussioner (se t ex medierådets rapport kontra psykologen Owe Sandberg). Vi har ju redan sätt hur polisen och rädda barnen väljer att arbeta med en onyanserad (privat) aktör som Netscan.

Utsikt - hemifrån

Glad att stanna inne... hemma... och förbereda morgondagens föreläsningar.

Arkelstorp med en förnimelse av Slas

En arbetsdag i Arkelstorp. Trevliga låntagare i litet mysigt bibliotek. Möte med människor som får mig att associera till Slas fantastiska karaktärer. Har ju just bytt ner mig från storstad till mindre. Kanske vore det ännu mer livskvalité att ännu en gång byta storlek... Till minisamhälle med pizzeria, bank och bibliotek?

Blir nu lite nostalgisk och tänker på när pappa läste Henrietta ska du också glömma för mig när jag var barn. Förstod väl inte allt men kan ändå förnimma känslorna, bilderna och dofterna från boken.

Samma sak med Gökboet. Läste den på en skoltoalett från pärm till pärm när jag gick i femte klass. Egentligen var vi tvungna att vara ute på rasterna men jag ville hellre läsa min bok än gå runt runt runt den röda tegelbyggnaden i hagel, regn och snålblåst (det regnade mycket i Gislaved!).

Förutom att det tog en timme att med IT-supportens hjälp ta mig in i datorn så har det varit en väldigt bra dag. Det lilla samhället och dess välförsedda bibliotek var väl värt ett besök. Ganska mycket folk och tålamod hade dom... Tur för mig.

Snippa heter det

Tåget bromsar in på Bromölla tågstation. Ett av de första budskap som möter resenärer som stiger av på denna ort är "Tvålen du använder där nere". Samma reklamskylt sitter strategiskt placerad när man hoppar av stadsbussen hemmavid...

Får jag föreslå Lactacyd- reklammakarna ett besök på närmaste bibliotek för införskaffande av Snippaboken?

Ordet introducerade i början av 2000-talet av RFSU och accepterades i svenska akademins ordlista. På förskolor runt om i landet har man anammat ordet och slutat reducera kvinnors könsorgan till framstjärt eller... Ja just det; det osynliggörande "där nere", det onämnbara.

Snippa heter det.

Nöje-nytta förlegad diskurs i skolan

Rapporten Pedagogy and ICT Use in Schools Around the World betonar att tillgången till IT inte är det som primärt behöver mätas för att avgöra hur väl IKT- utbildningen (integrationen) fungerar. Istället är det de pedagogiska perspektiven som avgör hur väl resurserna används. (Rapporten är inte fritt tillgänglig men refereras på en av KK-stiftelsens bloggar.)

I web 2.0 - perspektiv så är resultatet inte särskilt överraskande. Vi vet redan att "skolvärlden" ligger långt efter och att de ungas IKT- kunnande oftast inte tas till vara eller tillåts prägla undervisningens uppbyggnad och utseende. Istället fortsätter man fokusera på att kvantifiera och mäta genom standardiserade test och liknande. Därigenom får man veta mycket, men inte om hur "våra" unga kommer att klara sig i en värld där informations och digital kompetens är ett måste. Här skall man inte heller glömma att denna kunskap är såväl praktiskt som teoretisk. Om lärarkåren hade haft en god teoretisk grund att stå på i frågor om IKT så hade de bejakat ungas IT-användning och aktivt utnyttjat denna som en resurs i undervisningen. Istället fortsätter man att fokusera på frågor om risker och det diskursiva motsatsparet nytta-nöje. Behöver jag säga att web 2.0 aktiviteter hamnar i den andra vågskålen?

Tiina Rosenberg om borgerlig kulturpolitik

Ni missade väl inte Tiina Rosenberg i gårdagens OBS i P1? Insikterna om hur den borgerliga kulturpolitiken bygger på mainstreem, nyliberalism, och kommersialism var briljant: I hennes OBS den 13/3 kan du bland annat höra "kulturpolitiken utlämnad till nyliberala bulldogs på tankesmedjan Timbro. Go Tiina!

Raseri under ytan och H&M-reklam, sida vid sida

Tror det är bra att Sonya Hartnett fick ALMA-priset. Det beskrivs som att hennes böcker är allvarliga... I DN talas om ett raseri under ytan och bredvid blinkar reklam med anorektisk H&M- modell... Tycker om ungdomsromaner som inte låter läsaren stanna i någon slags beverly hills- illusion eller H&M- logik... Böcker som ställer frågor om kön, hälsa och livets mening på spets. Litteratur som visar på de olika förutsättningar unga har...

Bokprat - en helig ko

En viktig, men ändå övergödd, helig ko är de s k bokpraten. Nu är Bromöllas fjärdeklassare på väg hitåt och frågan är om jag skall ägna min halvtidstjänst åt att faktiskt läsa en mängd böcker för målgruppen från pärm till pärm.

Under hösten har jag bokpratat med engagemang om sådant jag inte läst... Utifrån ett angeläget ämne eller tema. Jag har också visat sociala nätverksforum där man diskuterar samma ämne... Men trots min övertygelse att jag absolut inte måste läsa de böcker jag rekommenderar så har ändå en liten ängel suttit i mitt öra och tjatat om att jag "fuskar".

Nu ger Babel mig rätt. Snacka vitt och brett om det du inte läst! Jag tänkte skriva "slakta heliga kor" men det stämmer ju inte riktigt med min livsfilosofi. Det får bli Släpp heliga kor fria - istället.

Hjärnmänniskan

Hoppas på Hjärnmänniskan av Gabriella Håkansson klockan 14.03 i dag i P1.

U R 2 OLD och inte amerikansk medelklass

Funderar över klass, genus och etno-perspektiv på Web 2.0 diskussionen efter att ha läst Framtidens feminismer : intersektionella interventioner i den feministiska debatten. Att sortera, framhärda eller bortsortera olika grunder för maktanalys är ingen ny diskussion. Men i den aktuella boken visas hur man ger olika tyngd åt begreppen och hur en del, som t ex sexualitet - (kolla närmare på Tiina Rosenbergs artikel) - hamnar sist på listan.

I webb 2.0 - diskussionerna är det inte direkt så att alla anstränger sig för att göra intersektionalistiska maktanalyser. Snarare saknas överhuvudtaget någon (endaste) form av feministisk eller postkolonial diskussion helt i samtalen. Då och då hamnar diskussioner och konferenser om genus, web 2.0 och teknik i informationssörjan... Men här och nu saknar vi oftast makt- analys utifrån en enda maktordning... Att tänka intersektionellt kring web 2.0 känns avlägset i den mängd smått religösa och hypade inlägg och litteratur om den frigörande webben där alla är deltagare och allt är gratis och tillgängligt. (Nu äger vi produktionsmedlen - tjohoo!)

Istället för att tala om digitala klyftor (håller Castells analyser ännu?) talar vi om amerikansk medelklass, eller snarare amerikansk medelklass- ungdom. Dessa är nu de som ger ansikte åt vad man kallar facebook- generationen (se t ex The New York Times ). De unga är ständigt uppkopplade, kompetenta, flexibla, självständiga och kanske alienerade...

Makanalyserna är alltför få, det intersektionella tänkandet avlägset... Och hur mycket spärrar vi in "de unga" i en massa förväntningar och förgivettaganden genom att ständigt prata om deras medfödda info-kompetens och computerlitteracy?

Heja SVT

Fast vid datorn med ung entusiast. Chat med rymdexperter på svt.se Äntligen fick vi veta hur man kissar i rymden!

Lär av MySpace, skapa plattformar inte färdiga lösningar

Läser dagens DN och tänker att MySpace norden-chefs tanke om att användarna, deltagarna på forumet sitter inne med svaren hur deras MySpace-användning skall se ut gäller vår verksamhet i högsta grad... Genom att erbjuda verktygen hoppas man nu att kreativa utvecklare skall vidarutveckla och skapa nya applikationer på sajten...

Tänker att bibliotekschefer borde tänka som MySpace nordenchef; användarna har idéerna och tillämpningarna. Vi erbjuder arenan (verktygen, professionalismen, anslagstavlorna och klotterplanken???)... Med större tilltro till sina besökare skulle biblioteksverksamheten väsentligen förändras. Om vi i högre grad marknadsförde de digitala platserna och det fysiska biblioteket som tillhörande varje enskild individ i t ex en kommun så skulle applikationerna bli fler och mer mångskiftande - både i det fysiska rummet och på nätet (där vi förhoppningsvis finns och erbjuder samt omförhandlar våra tjänster på ett tillgängligt, interaktivt och lyhört sätt)... I ett alltmer kommersialiserat samhälle behövs ytor som är gemensamt ägda (läs t ex Naomi Klein - nu för 39 spänn!!!!) - såväl i cyberrymden som i våra fysiska samhällen. Biblioteken kan vara det sociala nav som ett samhälle behöver för att skapa medborgardemokrati och gemenskap... Sen struntar jag i att en del kallar detta för domectisering av det offentliga rummet. Själv blir jag bara glad om folk drar av sig skorna och drar fram stickning och kaffetermos i bibliotekets soffa...

Korrekt språk kontra e-språk?

På BIBLIST dyker en fråga upp om hur chatt påverkar ungas språkkunskaper. Frågeställaren verkade arbeta med "korrekt" tal och skrivspråk och fundera över om de unga lär sig "fel". Själv har jag, inspirerad av deltagarna på skrivarverkstaden, börjat observera mer hur personer skriver på olika chattforum etc. En av deltagarna uttryckte just att det är "ett eget språk". Frågan är hur starka normerna för detta språk i så fall är om man flyttar sig mellan olika forum och deltagargrupper. I en del digitala rum tycks användningen av förkortningar som brukar relateras till chatt nästan obefintliga. Medan man på andra ställen känner sig som ett pucko för att man inte hänger med i den frambrusande konversationen.

Ett språk är det väl knappast tal om... Utan många. Men vilka av dessa språk och uttrycksformer vi behöver kunna beror ju helt på vilka "kretsar" vi rör oss i på nätet och vilka intresseområden och informationsresurser som vi behöver nå. En avhandling visar just att anpassningen av språket efter aktuella omständigheter inte leder till ett fattigare språk utan är ett kreativt sätt att anpassa sig efter olika omständigheter. Ylva Hård af Segerstads avhandling är förvisso skriven 2002 men känns ända som en grund man kan relatera nuvarande upplevelser till. Det är ju snarare teorin som är intressant än de praktiska (tidsbundna) exemplen.

Rädda barnens nätpsykologer lägger ner

Trist trist trist.
Rädda barnens nätpsykologer som haft kontakt med mer än 700 barn vars föräldrar separerat kommer nu att försvinna från deras webbplats berättar Kamratposten i sitt senaste nummer.

Webbplatsen för barn med separerade föräldrar kommer finnas kvar men det kommer inte finnas någon psykolog-kontakt på sidan.

Hoppas några landsting plockar upp den kastade handsken och fyller det tomrum som RBs tjänst lämnar efter sig. Allmänna sidor med råd, stöd, tips och diskussionsforum i all ära men när man som en större organisation för barns rättigheter eller representant för någon myndighet lägger upp en sån här tjänst så ska man också kunna hänvisa barn med större behov vidare.

Besök

Rädda barnens nätplats för barn till separerade föräldrar.
Örebros landstings mötesplats för barn till psykiskt sjuka - Kuling (som fortfarande har kvar sin bemannade chat-tjänst!).

Internetetik, "Menade du: internetbutik"

Kommande vecka skall jag hålla utbildning i "internetetik" för årskurs 7, 8 och 9. Sitter nu och funderar febrilt över hur jag ska närma mig ämnet. Finns Internetetik? Jag gör en quick and dirty och google frågar mig "menade du internetbutik" . Ungefär lika frågande som google känner jag mig just nu. Internet plus etik för tretton till femtonåringar. Internet plus frågor om hur man ska bete sig, agera, göra det rätta och det goda... Hum.

När jag fick förfrågan var jag först lite avvaktande. Förväntades jag föreläsa om mobbning, exploatering och grooming? Om fildelning? Om att sno skolarbeten på nätet? Mina associationer till ordet nätetik är uppenbarligen ganska fattiga. På rak arm skulle jag plocka fram en del amerikanska föräldraorganisationer, företag som säljer filter, föreläsare som tjänar storkovan på att skrämma "vuxenvärlden" och någon litteratur om hur man skyddar barn på nätet. Tack och lov hade den aktuella skolan inte samma konservativa tankar som jag.

Frågade uppdragsgivaren lite mer vad han menade och fick till svar att de ville ha tema om att använda Internet på ett hälsosamt sätt...

Jan Svärdhagen verkar vara en bra nisse som forskar om barn, unga, internet, etik och cyberreligion. Kanske kan hans blogg ge mig några idéer?

Byta jobb

Sett vacker liten ny människa i dag. Små händer och fötter, allvarlig panna.

På tåget hem, sen kväll. Konduktören (tågvärden heter det ju nu) instruerar att det är okej att ha fötterna på sätet om man tar av skorna eller lägger en tidning under.

Undrar om han skulle kunna ta mitt jobb? Bara en person vid varje dator, boka i lånedisken, visa leg eller lånekort, max en timme per dag.

Dagens citat

Vår och vinter.

Umgåtts med kanin och Lilla E. Nu nästan läst ut min nya 2.0-bok om skolan (Web 2.0 new tools,new schools). Känns skönt att ha lite på fötterna för kommande diskussioner med pedagoger. När jag nu dissat den aktuella boken i tidigare blogginlägg så måste jag nu också medge att den mest är mycket bra. Framför allt beskriver den väl hur skolvärlden skall bli (hur det verkligen går till - med massa positiva exempel) aktiva användare av web 2.0... Till att skapa bättre (engagerande och relevant i nutid!) utbildning, starkare grupprelationer i den aktuella utbildningsmiljön, större kunskapsutbyte och gemensamt skapande, demokrati (t ex överbryggande av digitala klyftor) och bättre korrespondens (läs interaktion) med föräldrarna. etc etc.

Det handlar om självklarheter... Men ibland även revolutioner. 2.0 bygger på båda delarna men det krävs aktiva beslutsfattare och skolledare för att det skall bli resultat ute på skolorna som leder till att det här citatet blir sant:

The days of "open your textbook on page 35" are over. That textbook is outdated, print is suspect, and there´s only one opinion, that of the author.

With web 2.0, however, knowledge is available from many sources for accuracy and reliability, student can get a broader range of information, perspectives, and resources.

(Solomon & Schrum, 2007 s. 118)

Visst. Det är självklarheter. Men enligt mina erfarenheter i mindre bruksort är det precis här vi måste börja. I nuläget finns ofta vilja men det måste också fram ledarskap, planer och mätbara mål på skolorna. Om byggandet helt skall ske underifrån (i skolans fall genom grundskollärarna själva i olika konstallationer) kommer vi få vänta länge på aktiv och jämlik användning och utbildning. Skola 2.0 är ännu långt borta.

En av flera recensioner av boken hittar du här.

Självhjälpslitteratur

Jag har en aloe vera som inte vill stå. Minsta chans den får så störtar den från fönsterbrädet och krossar ännu en kruka mot den (vid det här laget) härdade köksparketten.

Känner du dig så här ibland? Som att du behöver stöd från minst tre håll för att inte trilla?

Minns när jag jobbade i Malmö och många låntagare kom fram och frågade efter böcker om medkänsla, snällhet, självkänsla och att acceptera nuet. Som jag minns det var det främst Åsa Nilsonne som efterfrågades då när jag stod strategiskt placerad vid infopointen framför medicin & psykologi. Då hade jag inte lagt ner tid på att lära mig självhjälpslitteratur- träsket men insåg snart att dessa, liksom sjukdoms-biografier var en genre som varje bibliotekarie behövde öppna en fil för i kartoteket i hjärnan. Således lärde jag mig snabbt att scanna av när just lättsmält litteratur (typ Mia Törnblom eller nåt) med korsordsliknande test efterlängtades och när man skulle göra låntagaren förgrymmad av att föreslå denna mainstream-litteratur för själsliga våndor. (ungefär som när man råkar ge en sexistisk vänta barn- bok till mycket medveten blivande förstagångs föräldrar som söker litteratur med betydligt mindre färgbilder).

Hur skruvat och fel det kan bli när man inte håller ordning på skillnaden mellan vardagsoro (självbiografier och självhjälpsböcker kan vara till stor hjälp) och själslig cancer (lämna såväl självhjälpsböcker som PubMed därhän och hänvisa direkt till Patientforum på MAS) visas i dagens DN där det finns en lång spännande artikel om antidepressiva preparat och oro. Läkemedelsbolaget som granskas tycks prata samma språk som självhjälpsböckerna: Blir du orolig i din vardag? Känner du dig stressad?

Nu kan ju verkligheten ibland vara sådan att det räcker å byta kruka för att få fastare mark under fötterna och då är det ju lägligt att bege sig till närmaste bibliotek och hitta en serviceminded bibliotekarie som hittar bästa soduku- psykologin för just dig (och då verkar det ju smart att undvika prozac-krängande allmänläkare). Men om du nu känner att du inte har lust att byta kruka så bör du nog inte bege dig till den aldrig sinande strömmen av "så blir du herre över ditt liv" - litteratur.

Självhjälpsböckerna blandar otroliga kompotter med tycks inte tillskriva personer GAD för att de är oroliga för att inte ha låst dörren - vilket läkemedelsbolagen enligt dagens DN inte tycks vara främmande för. Således ska jag nu omvärdera SH-litteraturen och hålla den högre än multinationella patologiserande läkemedelsbolag.

Själv har jag haft en sån där risig morgon då jag kanske borde skaffat en Att ta sig upp när man är nere - bok. Vaknar outsövd och lite skör. Ligger kvar och tänker på gårdagens arbetsdag på Bromölla folkbibliotek då Lilla E fick vara med eftersom barnvaktsbanken hade stängt. Med stor entusiasm pratade hon med unga låntagare och hänvisade till Konny Krokodil och Molly Mus när beståndet inte innehöll efterlängtade Bananer i pyjamas. Till äldre låntagare meddelade hon lugnt att nej, hon skall inte alls bli författare utan brandman.

På tåget hem var jag trött. Lilla E såg på mig och konstaterade att om jag inte varit så lång hade jag kunnat ligga på sätet så hon kunde massera min rygg.

Är du också lite skör ibland? Lilla E lånar jag tyvärr inte ut men hon kan skapa blompinnar och nya krukor i raketfart. Till skillnad från den uttjatade självhjälpslitteraturen och enligt aktuell studie de aktuella antidepressiva preparaten...

Tjejer - Upp till kamp i digitala rum

Jag har upprepade gånger läst och många gånger upplevt att nätet är en plats styrt och dominerat av vita, västerländska, heterosexuella (nej jag räknar inte upp fler kategorier,fyll på själva) män och ofta använt detta påstående för att argumentera mot de postmodernistiska skribenter som vill framhålla nätets funktion som överbryggande medium i fråga om sociala & kulturella konstruktioner av kön, etnicitet, sexualitet och funktionshinder.

Vilken analys man än lutar åt så är den amerikansk studie (som refereras på Medierådets hemsida) som visar att tjejer är mer aktiva på sociala nätverksforum, bloggar mer, skapar fler hemsidor och publicerar mer än killar på nätet glädjande att läsa på internationella kvinnodagen. Som genusintresserad får man ständigt skäl att måla verkligheten i svart och ständigt befinna sig i opposition med vedertagna sanningar och nya forskningsresultat.

Därför känns det skönt att få orsak att fundera över om tjejerna tar snabbare kliv in i webb 2.0-världen trots att flertalet sidor av IT brukar beskrivas och "angripas" ur ett traditionellt maskulint perspektiv. Att vara IT-kompetent innebär att byta sladdar, fixa buggar och programera (vad vet jag- kvinna & beteendevetare- egentligen om vad de sysslar med). Samtidigt möts den kunskap som finns inom vår sektor ofta med tystnad och ignorans. Professioner som domineras av kvinnor värderas generellt lägre än manliga sektorer och bibliotekssektorns arbete med deltagande webb 2.0 hindras av IT-nissar som inte använder Second Life eller FlickR. Personer som har en helt annan kompetens än vår lyssnar inte till den vi besitter som ständigt arbetar med "innehållet" och med gemensamma, lättbegripliga system för informationsåtkomst och kunskapsförmedling.

Kanske är det inte så förvånande att den digitala världen nu också skall delas upp i "hans" och "hennes" och biblioteksarenans användarperspektiv på IT hamnar på den absolut anti-snobbiga och icke prestigefyllda sidan?

Istället för att fortsätta gnälla ska jag i alla fall konkludera att den refererade studien är glädjande då flertalet forskare och debattörer tidigare påpekat vilka viktiga och trygga arenor nätet kan ”erbjuda”(fast flickorna ofta är agerande aktörer inte "mottagare" av färdiglevererade lösningar) för unga kvinnors möjlighet att uttrycka sig och utveckla sin identitet och kommunicera kring "tunga" frågor.

Författare som Weber & Dixon och Sharon R. Mazzarella rekommenderas som fortsatt läsning kring flickors Internetanvändning. Weber & Dixon har bland annat skrivit om den omfattande konstruktionen av forum för unga kvinnor med ätstörningar men skriver även om flickors omfattande och kreativa bloggande som ersatt det privata skrivandet med vad man kanske kan kalla ett semi-privat forum för åsikter och känslor.

Mazzarella beskriver det rakt och enkelt när hon uttrycker att Internet är en fristad för unga kvinnor att diskutera det som tidigare avhandlats i de fysiska, begränsade ”flickrummen”.

Upp till kamp - på kvinnodagen - i så väl fysiska som digitala rum!

Utsikt

Florence Nightingale var ingen Florence Nightingale och Webb 2.0 kanske inte är webb 2.0

Lilla E har somnat och jag öppnar kartongen från Adlibris. Två sena kvällstimmar i tystnad, fördjupad i Web 2.0 new tools, new schools . Själva innehållet känns igen från diverse "handböcker" och akdemiska artiklar men boken vinner på att den är lättöverskådlig och koncentrerar sig mer på att beskriva funktioner, avsikter och möjligheter på ett övergripande plan än att beskriva hur enskilda webbplatser och verktyg fungerar (detaljerat med små käka instruktioner)...

Låter kanske som ett konstigt positivt beröm men efter att ha läst ett antal 2.0 och allmänna Internethandböcker börjar jag bli allergisk mot skärmdumpar och tilltal som om vi alla vore "dummies" vars intresse är att hitta sänd-knappen på gmail eller ladda upp ett foto till FlickR.

Vad jag menar är att man skriver som om praktiken är allt och ett idehistoriskt eller beteendevetenskapligt resonemang kring informationsresursernas påverkan på människors vardag hinns liksom inte med... Eller så är de bara inte intressant. Huvudsaken är att enkelt berätta hur , inte varför. Verktygen är många men de uttrycksbara målen, visionerna och möjligheterna är få tycks det.

I den aktuella boken påtalas åter den ena av de två paradigmer som ungas nätanvändning kan beskrivas utifrån enligt rådande samhällsklimat. Man kan välja att tala om problem och risker; mobbning,exponerande bilder,pornografi och pedofiler - det är en öppen körbana. Solomon & Schrum som skrivit den aktuella boken väljer att så i den andra fåran, den om ungas kompetens. De följer de andra i spåren efter de generaliseringar (som har sin kärna av sanningar) om nätgenerationen som Don Tapscott skapade. (Hans bok är för övrigt mycket bra.)Webben är och förblir en självklarhet för unga, tekniken blir genomskinlig och deltagandet i interaktiviteten begränsas inte av vilken form av medel man använder. Solomon & Schrum tycks även de har mött denna "nätgeneration" som enligt författarna utbildar sig i nätanvändning utanför skolan. De unga är ständigt delaktiga i olika former av grupper och gemenskaper, hemma I sovrummet likväl som i andra sammanhang. Vänskapsnätet blir ständigt tillgängligt genom olika sociala nätverksforum.

Författarna faller också i fällan att gärna och förenklat beskriva de ungas informationssökande en smula självklart, lekande och enkelt. Man går in på wikipedia och hittar vips nya länkar att leta sig vidare med. Härmed upplever jag att dessa och andra författare är så angelägna om att berätta om hur bra webbanvändning är och hur illa ungas kompetens möter vuxnas att de frångår sitt eget ämne –nämligen web 2.0!

Hur då? Jo, grejen är ju just att interaktivitet, folksonomys, wikis och communitys fundamentalt ändrar villkoren för informationsinhämtningen/förmedling/utbyte på nätet. Att exemplifiera stigen mellan wikipedia och de sajter som en viss artikel länkar till känns som webb 1.0… Vad är det för radikalt eller interaktivt och deltagande att surfa från sida till sida? Att däremot själv indexera de resurser man uppskattar utifrån ord som känns naturliga för en själv – och sedan kommunicera med andra som taggat samma resurser eller indexerat på liknande sätt – det är interaktivitet och nya villkor för lärande.

Från webb 2.o, utbildning och unga till dess naturliga resurscenter i de här frågorna: Biblioteken. Informationssökning i bibliotek 2.0 betyder fler frågor än svar. Att vara användare i denna biblioteksvärld betyder att man möter bibliotekarier som förstått hur problematiskt ett platt, positivistiskt kunskaps och informationsbegrepp är. Att granska avsändare och välja kvalitetsgranskade resurser är fortfarande på sin plats men att tillhöra och utveckla det gemensamma kunskapsbyggandet och våga ifrågasätta rådande hierarkier och klassificeringar är något större, samhällsförändrande.

Lättare att smälta ärcförfattarnas påpekande att pedagoger i grundskolan inte svarar särskilt bra på barns och ungas förändrade informations och kommunikationsmönster. Denna insikt kommer knappast som någon chock för de barn,ungdoms och skolbibliotekarier i dag som försöker försvara och förklara hur viktig och dynamisk deras verksamhet är just i kontrast till skolans mer traditionella serverande av kunskap. Låt oss hoppas att detta antagande stämmer och att trycket på pedagoger och bibliotekarier blir så stort att alla är med på tåget att överbrygga digitala och informationsmässiga gränser.

Men vänta nu? På vilka fler sätt skaver frågan om unga och web 2.0? Vad glömmer dessa författare och många andra? Klyftorna går inte bara mellan generationer. Kunskapen ser olika ut utifrån många olika parametrar. Är det inte ett amerikanskt medelklassperspektiv vi antar när vi talar om ständigt uppkopplade ungdomar med tillgång till den senaste tekniken? Svenska ungdomar har också globalt sett god tillgång till Internet.Men… Att uppmärksamma detta kan få oss att slå oss för bröstet och göra oss blinda för nyanserna. För trettonåringar utan mailadress eller lunarkonto känns inte det allmänna medvetandet om den superkompetenta nätgenerationen precis som någon hjälp. Inte hjälper generaliseringarna unga tjejer heller när datorer oftast placeras i pojkrum och männen är de som har det mest välutvecklade språket kring IT. I ”vuxenvärlden” föds förtrycket och det dåliga självförtroendet inför nättjänster just utifrån alla dessa teknokrater som väljer att prata i hårda termer om mjuka saker. Du, jag och bromöllakidsen som erbjuder varandra informationskanaler och tillsammans bygger gemensam kunskap och egna folksonomys, vi behöver inget teknokratiskt språk.

Visst låter det som en demokratisk utopi? (Läs smart mobs för att lättare fatta varifrån alla realistiska och utopiska tankar om nätinteraktivitet och användar/medborgarinflytande beror på) Grejen är just att här finns fantastiska möjligheter och resurser men så länge vi exkluderar och generaliserar genom att använda svåra ord eller nervärdera ungas kunskap – då är vi inte närmare en deltagande demokrati idag än vad vi var 1990. I så fall är webb 2.0 lika mycket interaktivitet, demokrati, gemenskap, delande av talanger, kunskap och tillit som Åsa Moberg hävdar att Florence Nightingale var just en Florence Nightingale…

Bryt åldersgränser & spola SAB

Nyligen fyllde jag år. En av de roligaste överraskningarna var att få ett presentkort till Malmös Opera av kollegorna. Sitter nu och har just just bokat biljetter till Salome (hon som önskade sig Johannes döparens huvud på ett fat, ni vet) till mig och elvaåriga dottern. Hoppas den här gången att det skall vara en smula pompöst, stiligt och högljutt, tvärtemot mitt förra besök på nämnda kulturinstitution. Jag, maken och äldsta dottern (shit va hetro- borgerlig jag blivit, men låt er inte luras; en gång tonårsmorsa, alltid tonårsmorsa - döttrarna har olika pappor och den yngsta är tvåspråkig) såg då Goethes Faust.

...........Tre akter lååååång........ Jag somnade någonstans mitt i första akten. Min man somnade först under tredje. Därmed blev vi utlämnade till att hela tågresan hem skällas ut av stora E som förklarade allt intressant vi hade missat under kvällen. Hon var inte ett dugg upprörd över att jag sovandes hade släppt väder, däremot över att jag hade missat det dramatiska missfallet i badkaret i tredje akten. Va? Dottern berättar utförligt om allt blod och det skickliga skuggspel man använt sig av.

Tänker tillbaka på den gångna hösten, hur kultur- lat jag själv blivit (allt ska vara riktigt enkelt och uppenbart) medan äldsta dottern gått i motsatt riktning och ”ätit” all kultur som kommit i hennes väg. Radioteater likväl som tung litteratur finns på hennes agenda. Nyligen spelades Lars Noréns uppsättning av Hamlet på Hässleholms kulturhus (och Lo Kauppi var med – hon är bäst). Jag sov faktiskt ”bara” andra akten men blev likväl även då utskälld av stora E som var djupt gripen av Hamlets öde. Kvällen igenom fick jag och hennes morfar höra avancerade resonemang om dekor och rollprestationer samt kritik av Lars Norén som hade ändrat någon viktig detalj från Shakespeares grundversion (vilket jag inte skulle märkt även om jag hållt mig vaken).

Nu ska jag ut och skylta i biblioteket inför åttonde mars. Jag ska då total- ignorera SAB-systemets styrande (förtryckande) funktion och röja igenom alla avdelningar för det bästa av de coolaste kvinnokämparna som Bromölla bibliotek kan uppbringa. Inte heller gränsen mellan barn och vuxenvärlden kommer respekteras, inspirerad av The power to name (av informationsvetaren Hope A. Olson) tänker jag nu inte bara jobba genusmedvetet utan även riva barriärer mellan barn & vuxna. Hur gör man det? Börjar med att spola ner SAB-systemet kanske?

För övrigt undrar jag om någon kan hjälpa mig att hitta kul forum… (Inte helgon.net). Facebook är uttjatat i sina försöka att i en och samma kantiga struktur & form engagera alla i allt. Vill ni hjälpa till så hänvisa mig gärna till några färgglada sidor med tydlig struktur. I öronen dinglar svarta plastkulor. Enligt Lilla E de snyggaste öronhängen som mänskligheten skådat.

Berny Pålsson, communitys, lyssnande och censur

Härom veckan läste jag ut Berny Pålssons Känn pulsen slå. Sen dess har jag gått runt med en oroskänsla i magen. Hur gick det sen? Klarade Berny att vara drogfri? Hon intervjuas i SVD
och berättar att visst har det gått. Två år nu och jag som läsare kan tänka på att hon får leva med sin fluffiga katt och få adekvat hjälp mot sin Schizofreni.

Boken var en välkommen uppföljning till Vingklippt ängel som mottogs med blandade känslor. Det hävdades att författaren efter debuten fick en form av stjärnstatus bland unga, självdestruktiva flickor. Man talade då om förhärligande av självskadebeteende och att det ”smittar”. Åter har ett par artiklar på samma tema dykt upp. Nu kallas självskadorna bland annat för epidemi och det föreslås att unga skall behöva klä av sig inför t ex skolsköterskan för att man skall kunna identifiera de unga som gör sig själva illa.

Denna och många andra idéer känns lika sorgliga som debatten efter Vingklippt ängel. Ansvaret för det självskadande beteendet läggs t ex på en biografi och olika former av kontroll är lösningen. Som den naiva barnbibliotekarie jag är så tänker jag; lyssna, tala, berätta, förstå och diskutera. Ta fram Berny Pålssons böcker och tala om vad Schizofreni är. Lyft fram Åsa Anderberg Strollos bok Bryta om om Minna som lever med sin psykiskt sjuka mor eller Susanne Ostens fina, inkännande Flickan, mamman och soporna som har samma tema men passar yngre barn.

Barn och ungdomslitteraturen är kanske den bästa kommunikationsvägen mellan unga och vuxna. Genom berättelser, bilder och samtal kompliceras både min och ”deras” värld…
Eller, var kan vi mer mötas, förstå och få tillgång till ungas livsvärldar, kulturer och tankesätt?

När vi talar om psykisk ohälsa och att det är "smittsamt" eller "en trend" att skära, rispa, bränna eller använda annat självskadande beteende så kopplas diskussionen genast till nätet och PRO-ANA, PRO-MIA och PRO-SI sajter vilka ofta skapats av unga tjejer som berättar om sina skador, sina ätstörningar och tankar. På dessa sidor finns många gånger förklaringar till allehanda psykiatriska begrepp och behandlingsformer. Inte sällan finns en enorm gemenskap mellan community-deltagare på dessa platser. Vi kan beskriva dessa forum som självbiografiska berättelser eller platser för lekmän att förstå komplicerade begrepp: alla begrepp, trender och påståenden dissikeras och disskuteras. Dessa sajter och forum stängs ofta ned efter diskussioner/påståenden/förenklingar som bland annat Oprah Winfrey levererat. Det hävdas, precis som i diskussionerna efter Berny Pålssons bok att beteendet ”smittar”. Bilder och ord blir uppmaningar och uppmuntran att behandla sig själv illa.

Svart eller vitt. Godkänt eller censurerat. Kanske är det detta vi som bibliotekarier är bäst på att undvika? Hårda ord, hemska bilder, plågsamma berättelser och provocerande prosa har alla sin plats. Den tillgängliga litteraturen skall vara bred så att vi kan ”arbeta” med den.

Men hur är det nu med de ungas egna berättelser? Ska de få bygga forum, publicera bilder och dela med sig av sin verklighet? Skall de få förklara orsakssammanhang ur sin egen synpunkt och dela med sig till sin omvärld? Enligt Yahoo och Oprah Winfrey (m fl) ska de inte det. Unga tjejer bygger sajter och skriver sina berättelser. När jag besöker ett forum eller en sida efter några dagar kan den vara försvunnen. PRO-ANA/ PRO-MIA (ungefär "för ätstörningar") och PRO-SI (PRO self injury) sajter ställer yttrandefrihet, kommunikation och rätt till skapande på sin spets.

Hur många har försvarat en obekväm bok? Hur många har försvarat en obekväm sajt? Räck upp en hand.

Uppror, barnuppfostran och blodiga illustrationer

Vackraste vännen, liten E, ligger nu i sin säng. Hon vägrar sova. Till den nya CD-spelaren finns en löjlig liten fjärrkontroll som hon ligger och leker med. USB-minnet som är inkopplat har ungefär sextio sagor sparade och hon vet i vilken ordning de är. Trycker fram ett spår och suckar teatraliskt "Å nej Pettson igen". Trycker på nytt och nu är det Bamse. Duger inte heller. Jag pussar på pannan och lämnar henne med fjärrkontrollen. Antagligen kommer hon ner till mig vid datorn strax och deklarerar att det absolut inte går att sova.

Tänker igenom hur mycket jag väljer mutor, bekräftelse och medgörlihet istället för motstånd, förhandlingar, kamp eller vad det nu är en enveten Pippi Långstrump- skrutt på sex bast behöver (förutom att slåss med sin pappa).

Lillskruttan får egen ögonskugga (politiskt inkorrekt, I know) efter att ha målat väggarna i badrummet med mitt mörkröda, sällan använda body shop- läppstift. Men ni vet... Man älskar det trots att det ligger nästan orört... Den blanka förpackningen och fina stämpeln. Känslan av att veta att det är dyrt, lite för dyrt. Lilla E lovar nu villigt att hålla sig till sitt eget smink. Morgonen efter öppnar jag sömndrucken min necessär vid sextiden på morgonen och finner att min nya glänsande brunaktiga ögonskugga (ska passa till mörk rouge och brunt hår) är repig och kladdig. Ny muta införskaffas; läppglans och jordgubbs-lotion i utbyte mot att mitt smink nu verkligen får vara i fred. När jag sedan står och lagar egen mat till henne på kvällen eftersom hon "inte äter brun pasta, bönor och svamp" tänker jag åter på att nya strategier måste till.

Ny morgon. Nu sitter Lilla E och surfar på en pingvin-site som jag inte har en aning om hur hon hittat till. Bredvid sig en urdruken coca-cola (som hennes pappa skulle ha på sitt nattjobb) och på bordet ligger små bitar av vad som varit "svampen" till mitt puder.

(Den klockan sex-morgonen var just i dag och...) Dags att sova snart och lämna bloggandet till piggare dagar. Då står hon i dörren. Trumpen min och jättestor mjukis-häst under armen. "Du får läsa för mig". Fogar mig efter visst suckande... Helt i linje med alla andra uteblivna tvekamper följer jag (o)villigt med uppför trappan igen.

Kollar i bokhyllan och drar fram Susanne och den lilla grisen. Mårten Melin (bibliotekarie & f d granne - tjohoo) har skrivit starkt om djur-människa-relationen (som det så fint heter när man indexerar) men det är Emma Adbåges bilder med den springande flickan och griseknoen som stannar kvar i medvetandet.

Minns ni boken Kan man? Barnen och jag skrattade så vi grät åt galghumorn när vi läste den. Då kunde jag inte skilja en Adbåge från en annan. Nu, 2008, har vi lärt känna dem båda. Det är Lisen Adbåge som tecknat hur det går om man fångar en ishockeypuck med munnen... Är ni med??? Två så sjukt begåvade illustratörer är syskon...

Om Lilla E får fortsätta att rocka fett (dissa soyaprotein, uppfostra sig själv på nätet och måla graffiti med läppstift) i familjen Y kanske hon också ritar bloddrypande barnböcker med vegetarian-tema framöver.

Fantastiska kreativa ordvrängande Bromöllabarn!

I dag har jag haft lyckan att leda skrivarverkstad på Bromölla bibliotek. Med hjälp av bilder, berättande och brainstorming kom vi fram till många betydelser av vad språket är och vad det kan vara bra för. "Vi har ett eget språk" sa en tjej. Chatt talade hon om, ett språk som hennes mamma och pappa inte förstår men som är självklart för vännerna på MSN.

Vi skrev också inspirerade av olika saker; en grupp med glittriga julprydnader, en med porslinssaker, en med "moderna" leksaker och en med enkla föremål av metall och trä. Då kom dagens ljusaste och mest skiftande associationer. En berättelse föddes om Kristian Luuk och en blåmes i serieform. Kristian Luuk kom från ett litet grönt ånglok i metall. Blåmesen från en kraftig blå träfågel och uttrycksformen var inspirerad av en Tintinfigur i gul bil.

Lycklig och inspirerad efter denna timme bombarderad av intryck och uttryck. Vet ni hur många sätt det finns att svära på som är legitima? (Vi blev rejält inspirerade av Kapten Haddock men lite besvikna på "Far åt pipsvängen" a la Ronja). Vad är en toffelhjälte och en blodapelsin? Tankarna tog aldrig slut. (Men det gjorde timmen, väldigt fort. )

Varför ska man skriva då, funderade vi. Jo, i fall man har haft det jobbigt under dagen så är det skönt att vara i sin egen värld svarade en liten kille med författarambitioner. Han berättade att man blir avslappnad och glad av att skriva om det som kommer från fantasin. En tjej berättade att hon ska bli fotbollsproffs, tatuerare och konstnär. Skriva det gör hon mest i sin dagbok för att kunna läsa om sig själv när hon blir vuxen.

Var måste man skriva då? I skolan måste man skriva rätt "på alla sätt", i dagboken och på brev. Man måste säga vad man tänker, vad man vill och önskar. Berätta och skriva spännande eller ledsamt. Ja just det, man måste ju skriva "hela tiden" på Lunarstorm och MSN för att vara nära sina vänner också.

Gemensamma ord om bibliotek 2.0

Läser just nu statsvetenskapliga och beteendevetenskapliga artiklar om web 2.0. På soffbordet ligger How to use web 2.0 in your library (av en informationsvetare) och Elza Dunkels (pedagog vid Umeå universitet) avhandling Bridging the distance om ungas strategier på nätet.

Slående är hur olika infallsvinklarna, omdömena och värderingarna av interaktivitet, bibliotek & webb blir utifrån den "skola" författaren tillhör. Själv dregglar jag mest över sociologiska studier av nätforum, gruppdynamik och sociala relationer men egentligen är det väl just infovetenskapliga artiklar om effektiva informationsflöden som skall engagera mig mest. Kanske funkar det inte så just för att ett passionerat tilltal ofta saknas i biblioteksrelaterade tidskrifter?

Möten mellan de olika disciplinerna (stavas det så?) skulle hur som helst tveklöst kunna skapa förståelser som fick IT-fascister i Bromölla och Osby på fall....

Nu ska jag lyssna på dålig pojkpop-musik och fortsätta förbereda skrivarverkstaden som skall vara på onsdag. Får man göra det hemma för arbetsförmedlinegn och a-kassan? Hoppas de inte läser min blogg. (Fet chans).

Bibliotekarie blir 30- kulturrådet & censur på tapeten

Två bibliotekarier, en journalist, en socionom och en psykologstuderande talar om kulturrådets stödköp av Åke Jävel (uppkäftig, underhållande, tjatig, kuken- kritik av patriarkat och kapitalism i serieform) & Närstrid Vanessa, (feministisk porr som var och en borde köpa ett eget ex av) till folkbiblioteken.

Okej, erkänner... Under kvällens mangodrinkar och åtskilliga glas med vitt vin blev det en del häcklande av litteraturvetare och Darwin (!) också,samt diskussion om huruvida svampar kommunicerar smärta till varandra.

Trots närvarande litt-vetare tog hur som helst ingen Christer Hermanssons mossiga biblioteksvisioner i försvar. Kan ju i o f s bero på att värdinnan drack mest och höll tal om den försoffade folkbiblioteksvärlden och lät C Hermansson stå som symbol för en förlegad, ensidig biblioteksverksamhet som inte har vett att ta vara på "nya" bibliotekariers idéer (och utbildning om bibliotekets funktion i ett nätverks/informations och kunskapssamhälle). Istället beklagar man dagens biblioteks och informationsvetenskapliga utbildningar och drömmer sig tillbaka till dammiga hyllor och kvalitetslitteratur.

Även om jag överhuvudtaget (trots min titel) inte har den kompetens som C H menar är bibliotekariens viktigaste - djup kunskap om förmedling av god skönlitteratur - så tror jag vi på ett grundläggande plan är ganska överens. Biblioteket är ett öppet rum med vägar till gränslös kunskap och upplevelser. I vilka former denna gestaltar sig borde ju egentligen vara sekundärt. Men medan många bibliotekarier av den äldre skolan (varning för grova generaliseringar) talar om folkbildning som frigörelse och bemyndigande av medborgarna tänker jag att ökad demokratisk informationsförmedling via webben och överbryggande av kön, sexualitet och funktionshinder i cybervärlden har större chans att revolutionera det civila deltagande samhället än Ivar Lo och Moa M.Därmed inte sagt att vi kan vara dem utan ... Alla delar behövs men exkluderande argumentation som Hermansson fördjuper sig i eller ökad stereotypisering gm SecondLife gör väl ingen glad.

Osby spärrar Lunarstorm

Från Norra skåne:

Debatt

29. februari 2008 16:31

Fokusera på rätt saker
I Osby fokuserar man på det man upplever som problem med ungas Internetanvändning. Liksom i Bromölla där IT-styrgruppen stängt möjligheten till kommunikation med medborgarna utanför den egna webbplatsen bromolla.se så väljer Osby att begränsa de unga invånarnas kreativa kommunikation. Hur då? Jo, genom att spärra en av de viktigaste samtalsforumen som våra unga använder i dag: Lunarstorm.Förhoppningsvis har IT-chefen Stephan Hellquist uttryckt sig taffligt eller blivit felciterad när han i Norra Skåne (den 22/2) hänvisar till ett mord i Mora efter kontakter via Lunarstorm som orsak till att sajten spärras under skoltid. Rykten, fördomar och okunskap styr hur kommuner, skolor och bibliotek tillhandahåller och begränsar de ungas Internetanvändning. Osbys IT-chef bör nu berätta i Norra Skåne hur man aktivt och kreativt arbetar med att skapa nätkompetens hos kommunens ungdomar istället för att koncentrera sin kraft på fildelning och harmlösa kommersiella forum.
Lina Ydrefelt bibliotekarie, krönikör och IKT-föreläsare

Kan även läsas i NSK.