Homosocialitet och sociala forum

I tidigare blogginlägg har jag skrivit om behovet och uppdraget att nå ut till olika sociala grupper. Stratifierande mekanismer i vårt sociala samspel gäller även bibliotekens och bibliotekariernas agerande, attityd och prioriteringar. Det här inlägget utgår från begreppet Homophily som jag översätter med homosocialitet. Med överbyggande av homosocialitet och gränser mellan grupper baserade på genus, etnicitet och socialgrupp vore vi en lång bit på väg. Men på sociala forum liksom IRL undersöker man nu hur homosocialiteten präglar många större platser och faktiskt inte fyller den funktion av globala, överskridande möten som några av oss propagerar för och som var en vanligare vision runt millenieskiftet då begreppet Global by säkert hade passat bättre än i dag, trots att man hör detta nämnas av ekonomer och politiker, antagligen som propaganda för att osynliggöra ekonomiska konflikter mellan syd och nord (postkolonialismen) och gömma de klass och könsskillnader som präglar G8- länderna trots deras makt och ekonomiska resurser.

På facebooks förstasida tillkännages att här kan du hålla kontakt med familj och vänner. Är det så vi ser på och använder de stora sociala forumen, eller handlar det om socialgrupp, form av nätanvändning och ålder? Mike Thelwall (2009) skriver i artikeln Homophily in Myspace ,Journal of the american society for information science and technology, att onlinerelationer kan sägas följa offline-mönster där man formar vänskap med personer som liknar en själv ("similar people"). I hans studie är det endast genus som överskrids i nätverkandet och vänskapsförhållandena. I övrigt råder homosocialitet för etnicitet, religion, ålder, nation, sexuell inriktning, attityder till barnuppfostran och vilken familje/singel-situation man befinner sig i. Genusgrupperingarna i fråga om homosocialitet har helt försvunnit menar Thelwall (men hans studie tittar på band mellan individer online, vilket inte betyder att alla relationer har samma tyngd. Frågan om genusöverskridande bör således kvarstå.) Enligt Wikipedia skiljer man mellan "baseline homophily and inbreeding homophily. The former is simply the amount of homophily that would be expected by chance and the second is the amount of homophily over and above this expected value". Detta betyder enligt min mening inte att baseline homophily är något konfliktlöst som vi socialiseras in I enbart med goda utkomster. Individers möjlighet att mötas, skapa demokratiska villkor och diskussioner försvåras naturligtvis av att man lever med personer med samma åsikter och liknande erfarenheter. Mer om detta senare.

Avgörande för vänskap är de yttre och inre identiteter du har skapat av olika grupptillhörigheter på individ och samhällsnivå. Men i undersökningar som denna visas hur avgörande de kontextualiserande yttre faktorerna är och hur samverkar med sociala normer och fysiska möjligheter för umgänge. Även Thelwall tar upp begreppet "inbreeding homophily" vilket i artikeln beskrivs som att man "väljer" en ännu snävare och mer lik umgängeskrets än vad som finns tillgängligt.

I ett samhälle där överskridande av gränser är viktiga blir Thelwalls artikel påtagligt kontextualiserad. Han talar om varningstecken för när homosocialitet råder eftersom detta har med vårt segregerade samhälle att göra. Författaren tar exempel från USA och SB och det finns uppenbara svårigheter med helt segregerade klasser och etniciteter. Författaren ser också islamofobin i ljuset av dessa segregerande system, varav homosocialiteten är en viktig del. Men genom att se och identifiera de trender på detta område som vi identifierar kan vi också planera för konsekvenserna av dem (Ibid).

För biblioteken betyder detta åter ett säkerställande att man erbjuder likvärdig service och prioriterar överbyggande av klyftor i samhället genom sitt kulturella arbete. Ett sätt att verka som motkraft kan också vara att delta i trenden att låna ut människor/levande fördomar som för en stund kan berätta om sitt liv för personer de kanske inte annars möter.Att stödja och delta i uppbyggnaden av sociala nätverksforum baserade på fysiska stadsdelar för att öka samhörigheten, samhällsservicen och kunskapen kan också vara ett försök till brytande av ghettoisering i det aktuella samhället. Mycket enkla åtgärder är också att blanda elever från olika skolor och stadsdelar när man har s k biblioteksvisningar eller de traditionella bokpraten. Elever med olika bakgrund skulle då få delta i och se de behov som personer de inte delar homosocialitet med har.

Men åter till den arena Thelwall valt för sin undersökning; MySpace. Trots att geografiskt avstånd mellan individer inte är avgörande i Internetbaserade relationer så är troligtvis nätkommunikationen ändå vanligast mellan personer som bor i varandras närhet skriver författaren, vilket naturligtvis påverkar den nätbaserade homosocialiteten. Varför är då ämnet så engagerande? Thelwall pekar på hur en välmående demokrati bygger på variationer och möten över samhälleliga gränser.

Olikhet och likhet är begrepp vi måste blanda för att inte fortsätta befästa avstånd. Något att tänka på och agera kring inför EU-valet i vår och riksdagsvalet 2010? I tider av lågkonjunktur blir ju ofta de antidemokratiska och rasistiska krafterna starkare, vilket ställer stora krav på oss bibliotekarier som demokratins väktare (för att uttrycka sig högtravande). Inte endast politiska partier kan "ta kampen". De många processer och mobiliseringar vi trots allt ser på sociala forum talar för att det finns krafter som överskrider homosocialitetens gränser och kan verka splittrande gentemot de starka främlingsfientliga krafter vi nu ser etc.

Vänskapsband och homosocialitet är ju trots detta inte borta från agendan. Begreppen vänskap och vänskapsband bygger inte alltid på samma normer IRL och på MySpace utan kallas "a public display of connections". Men samtidigt skriver Thelwall att vänskapsbanden befäster de som redan finns runt individerna fysiskt. Myspace sägs i texten faktiskt inte stödja nya vänskapsband med förut okända/unknown i någon omfattande utsträckning. Andra studier har också tittat på homosocialitet och socialt samspel på digitala forum. Dessa har bland annat gjorts för att studera genus och avatarer skriver författaren.

Myspace och homosocialitet har dock inte undersökts i någon större omfattning. Detta trots att forumet hade fler besökare än youtube och google under 2007. Året därpå gick dock facebook förbi i antalet sidvisningar och besök (Ibid). Myspace är fortfarande stort och används för unga att uttrycka sin identitet genom eller för att omskapa bilden av sig själva och presentera den efter eget tycke. Detta och många andra sociala spel gör myspace liksom liknande forum som används av unga intressanta ur socialiseringsperspektiv och socialitet i den form som författaren diskuterar.

Homosocialitet offline har varit ett viktigt ämne inom t ex sociologin. Just nu är de frågor som sätts högst på agendan och skapar mest oro; race, ethnicity, age, religion, educational level, occupation and gender (i fallande ordning). Trots att man ser de framväxande möjligheterna för bl a studenter att skapa nya vänskapsband och diversity så elimineras inte homossocialiteten (Ibid).

I den aktuella artikeln skrivs också positivt om "social grooming" som innebär aktiviteter man utför för att underhålla vänskapsband. Ickeanvändare värdesätter inte denna ytliga utbytelse av information som man använder sig av genom t ex vänskapslistorna på Myspace. I motsats till detta finns dock forskning som tvärtom anser att begreppet vänskap är tillämpligt på sociala nätbaserade relationer(Ibid.)

"Existing friends, extended family members, work colleges or people known from school" samt andra bekanta är viktiga I Thelwalls studie. Myspace- vänner tenderar att främst utgöras av vänner I vardagen och av personer I skolan eller på arbetsplatsen. De andra nämnda kategorierna hör också till den möjliga kretsen. Unga användare av myspace har sämre utbildning än dito i facebook (boyd i Ibid). Därför måste man antagligen titta på de olika grupperna av närstående främst utifrån socialgrupp på nätbaserade forum.

Eftersom genus-homosocialiteten är låg i undersökningen frågar sig författaren om det är för att det ser likadant ut i omgivande samhälle eller om det är lättare att ha vänner med motsatt kön i digitala relationer. Men i så fall; varför gäller inte samma regel för övriga stratifierande egenskaper/tillhörigheter?

Det känns relevant att efter att ett antal år ha studerat MySpace många grupper och sammanslutningar fråga sig varför man koncentrerar sig på vänskapslistorna och kommentarsfunktionerna på hemsidan personen har. Kanske är det endast i den dolda, privata kommunikationen som man håller tät kontakt med personer som ingår i en intressegemenskap som bryter någon av ovanstående förutspåelser? Är du vän med nära bekanta kan du ändå vara deltagare och en aktivare nätverkare i grupper med särskilda intressen eller behov bestående av "främlingar" med olika genus och kanske t o m klasstillhörighet. I de fallen kan man också tänka sig att en person har flera profiler på nämnda nätverk.

Intressant vore också att studera de öppna och stängda forum bygda av mindre gemenskaper utifrån ett tema eller ett starkt sammanhållande band. På dessa platser kan man kanske tänka sig social grupptillhörighet som viktig för hur personerna uppfattar konversationerna på forumen. Men detta är just nu öppna frågor som jag hoppas följa upp.

Pavlov om genuslitteratur

– Jag tycker homosexualitet är ett viktigt ämne, men i "Värsta Prutten Molly" får det för mycket fokus. Förlaget skjuter sig själv i foten. Det som ska vara normalt lyfts fram extra mycket, säger Eleonor Pavlov

Elenor Pavlov, genus och litteraturpedagog intervjuas i Nsk. Hennes engagemang i genuslitteratur här i den skånska regionen borde vara mer välkänt än vad det är. Hennes kompetens borde användas mer och det faktum att hon aldrig förenklar och väljer Pippi Långstrump-teman utan att se hela kontexten är härligt. För Pavlov lyser ofta samhällets stereotyper igenom även i de s k radikala böckerna.

Jag förstår detta påpekande som att barnen som bryter genusmönstren blir alltför tydliga avvikelser från normen och därmed något exotiskt som barnen fortfarande kan fjärma sig från.

Elenor Pavlov har arbetat i Helsingborgs skolvärld och på Malmö stadsbibliotek. Hon har även varit en aktiv genusarbetare i politiken.

Hoppas vi får se mycket av henne framöver!

Barnlitteratur & genus i juletid

Hur gärna man än vill sätta en vadderad säck över huvudet och vila förbi julen så fastnar man i samtal, stämningar och idéer kring vad julen skall vara. Morgontidningen, radion, bloggar och sociala nätverksforum fylls med julklappsidéer och nojor.

När Jan Svärdhagen (Etik & IT-guru) önskar att IKEA ska gå i konkurs, då blir jag på gott humör. Att blanda högt och lågt. Koncentrera sig både på politik och pyssel. Inse att man är fostrad, vaggad och piskad i en kapitalistisk längtan efter glitter, blingblong och plastelände. Införa vegetarisk julmat och bok-klappar. Små motståndshandlingar och stora kompromisser.

I dag skriver Stina Zethraeus att vi som skall köpa litteratur till de yngre kan vara glada. Nya trender och titlar ger pojkgestalter som är genusöverskridande. Zethraeus menar att detta är en nödvändig utveckling för att bygga vidare på barnlitteraturen om starka flickor som hon menar fått stort uppsving.

Visst är Lill-Zlatan, lillkillen Gösta, Herman och Helena Willis Viktor givande tillskott. Men hur radikala är de egentligen? (Och vill vi verkligen upphausa dem till att framstå som det?)Litteraturkritiker, bibliotekarier, lärare och föräldrar är för lättflörtade tror jag. Starka tjejer har passerat i litteraturdebatten och mest jämförts med orginalen/normaliteten; böcker med återhållsamma kvinnoroller och utlevande pojkar. Men om vi på ett hårdhänt sätt skalar av den s k trenden med Racer-Rakel, hur mycket blir det då kvar av "Starka flickor myllrar det av"? Ett par titlar med mycket uppmärksamhet, en trend som tar in perspektiv som vi inte riktigt är vana vid: Strax kan man tro att någon slags revolution pågår i barn och ungdomslitteratur-kretsar. Kan vi inte vara lite mer djuplodande? Zethraeus exempel hade, hur intressanta de än är, tjänat på ytterliggare en teoretisk mangling. För i korrekt litt.vet-anda tittar vi på bilderna, drömmer med språket och applåderar Ulf Nilsson och Kristina Digman. För att de uppfyller de gamla kriterierna för god litteratur och samtidigt kryddar med lite avvikelse... "Det var en gång" skall inte ryckas upp och planteras om. En liten gren ympas in och jag tror den kommer självdö genom kvävning av omgivande lummig normalitet.

I vanan och de många andra kvalitetskriterier som styr vårt val av litteratur-älsklingar behöver bara en liten pusselbit röra sig i handlingen. Systemförändringen lyser med sin frånvaro. Men kanske vill vi inte ha höghus, kärnkraft, fredsduvor och sopsortering tillbaka som barnboksteman från fjärran 70-tal?

Även om pojkar diskar och flickor blir astronauter så kvarstår normalitet och strukturer. En Pippi Långstrump skapar inte en kultur där flickor upplever att de får leva ut. Hon är annorlunda... Och kring henne män, män, män. Vi fortsätter att göra genus och tycka att de starka flickorna och känsliga pojkarna är intressanta. Men de sticker ut och skaver för vuxna och barn som är vana vid en annan ordning. (Även de avvikande exemplena hjälper oss att hålla ordning på genussystemets avgränsade maskulinitets och femininum-fält.)

Samma sak med Rakel. Med ett spetsigt, avskalat språk skall en flicka beskrivas som tar plats. Visst är det bra. Men tar riddar- Rakel smidigt plats eller är hon en anomali som fortsätter att göra oss blinda för den överväldigande mängden litteratur som konserverar barnutveckling i syltburkar med för länge sedan passerat bäst före- datum? Det är lätt att peka finger åt Wahlström eller Egmont förlag med sina missfoster- féer, men finkulturen i hårda band eller på stora scener är lika konserverande fast i mindre arbetarklassig dräkt.

Om julen igen...
Jag tänker inte så mycket på IKEA men hoppas på att talet om en kommande vänstervind i politiken blir verklighet. Får vi åter ett solidariskt klimat snarare än krösus sork-mentalitet bland såväl småarbetare som storkapital?

Jag önskar...
Vänstervind, hela avloppsrör, ett jobb.

Till barnen blir det Dracula och Ture Sventon hur lite de än tycker att böcker och strumpor hör julafton till.

Britney Spears och Rosa Parks i flerbottnade rosaskimrande sociala forum

HarperCollins har, vad de i mars kallade, en interaktiv onlinevärld (ref), men som kanske bättre beskrivs som ett komersiellt nätverksforum. Detta heter Lolas land och baserar sig på bästsäljande böcker (Think pink och Viva la Diva, två till böcker är visst på g) för flickor mellan 8 och 12 år. Om någon nu tyckte Library lovers kampanjen var väl rosa så ska ni spendera en stund i Lolas Land... Här får vi till skär bakgrund lära hur fötterna skall vårdas när man bär flip-flop. Visst är det lätt att vara moraltant eller göra sig lustig över dessa snabba intryck. Men att bara avfärda eller bli feministiskt rasande över flickors mötesplatser på nätet är översitteri.

Forum som dessa är ofta mer intressanta än vad min svartvita blick vill erkänna. Lolas land ansträngde jag mig för att spendera tid i eftersom det var omskrivet och skapat med populära böcker som förebild. Men ett forum som jag först tvingades in i av mina döttrar och därefter mer än villigt blev kvar som halvaktiv deltagare i är Stardoll, fame fashions and friends. Att klä av och på kändisar, det hade jag greppat innan jag prövade själv, men att se förbi Britney Spears- klippdockorna och upptäcka nätverkandet även här var en mindre chock. Vilket fördomsfullt pucko jag varit som trott att barnen suttit i timmar och lekt med online klippdockor i form av kändisar med märkeskläder och accessoarer... Stardoll rymmer många sammanslutningar av små diskussionsgrupper och vänskapsband som baseras på alltfrån vilket nickname du har till vilket djur du tycker om eller hur din avatar ser ut. Ibland startar rykten om märkliga föreningar som inte bildats enligt forumets regler och då kan barnen inte lämna datorn. Bu eller bä? Lite i chock var jag efter att ha klätt av och på Rosa Parks (som istället för "star doll"kallas "rolemodell" på sajten)... Men systemet med att betala för att få fullständig access till forumet börjar kännas alltför sorgligt när vi har med barn att göra. VISA-kortet har nyligen åkt fram för att uppgradera ännu ett konto på Club Penguin och därifrån är berättelserna långa och uttrycksfulla vid kvällsmaten.
-Är det den artonde i morgon?
-Ja
-Bra då ska jag köpa möbler från den nya katalogen
-Va
-Det kommer nya möbler och jag får nya pengar

Ibland behöver en lätt försoffad trettio år gammal mor dra sig tillbaka och ruva på alla sina fördomar och erkänna att samvaron på Star dolls var mycket behaglig. Och att jag gjorde intrång när jag som vuxen skaffade mig inlogg på denna barn och ungdomssajt, det kunde jag snabbt släppa. Forumet kryllar av vuxna som bildar egna sammanslutningar och vänligt avvisar alla umgängesförsök från yngre deltagare. Istället har de föreningar för "adults only" som uppskattar att handla handväskor med stardollars.

Rebekah Willet har arbetet i projekt med unga tjejer som i workshops fått göra egna fashion-dolls sidor. Hon valde att titta på de olika tolkningar och de olika sätt att läsa/tolka beteenden och bilder i en kulturell kontext som kan tillämpas på vad "vi" kallar stereotypa och tvingande kulturella ideal ("girl-poisoning culture"). Här kan ni se en del av resultatet.

Vad betyder då detta? Jo de unga deltagarna resonerade kring "the beauty myth" och orealistiska ideal medan de fick bygga egna sidor med egna uttryck. Willets text visar hur olika femininiteter blir tydliga i arbetet med rådande normer och ungas eget skapande. Genom projektet blev den dominerande bilden av unga flickor som hjälplösa internaliserar medias stereotypiserande ideal svajig. I studien möter man istället flickor som agerande och kritiska aktörer, subjekt som skapar och "switch between seemingly conflicting positions"

KK-stiftelsen utlyser pengar för forskningsprojekt om barns och ungas nätanvändning i syfte att utveckla vår kunskap och kompetens inom IKT. Jag tänker att det nog vore givande att fortsätta i Willets och andras fotspår och titta på hur identiteter och normer skapas, formas och ifrågasätts genom de populära fashiondoll- forumen.

Willet sammanfattar och avslutar med många frågor kring vad det betyder att unga flickor använder olika media-bilder för att fantisera och att de "läser" bilder utifrån en annan position än tidigare generationer.

Betyder detta att genusmotstånd som att klä sina döttrar i hängslen och blå kläder från nyfödda och framåt bara är ett av många sätt att "leka" och ifrågasätta genusformationer? Att ta fullständigt avstånd är inte den enda vägen. På simpel svenska blir det väl ungefär en slutsats att barnen inte suger i sig bilder som uttorkade svampar utan att de studerar, diskuterar och kontextualiserar den uppsjö av normbildande (?) budskap som t ex modeindustrin levererar.

Willett är forskare men hennes projekt hade kunnat genomföras på våra bibliotek på kvällstid, svårare är inte upplägget. Med bättre tillgång till datorer hade man kunnat titta på olika fashion-doll communitys, tidskrifter som Julia och Veckorevyn samt Gossip girl- litteratur och sedan med enkla medel byggt egna statiska sidor eller sociala forum med fashiondolls. Kanske även inkluderat TV-spel med kvinnliga hjältar och diskuterat även dessa "identiteter".

Vilka vill vara med?

En sammanfattning av Rebekah Willets projekt hittar du i kapitlet Online paper dolls i Growing up online: Young people and digital technologies

Sociala nätverksforum viktiga platser för identitetsskapande

Studier av nätverkande på sociala forum ger ofta starka bilder av vilken funktion dessa platser och relationer spelar i deltagarnas liv och för deras identitetsskapande. Annie Hau-Nung Chan skriver i Gender, Place & culture om arbetande mödrars identitetskapande i Hong Kong och den funktion webbplatsen Happy Land fyller för dem.

Författaren betonar att nätbaserade grupper och socialt stöd på senare tid erkänts som viktiga för människors sociala relationer efter den svartvita debatt som tidigare rått om Internet. Sociala nätverks funktion för socialt marginaliserade grupper är speciellt viktigt. Chan skriver dock om en väletablerad grupp som möts, diskuterar och ger varandra råd då de bryter mot rådande normer kring moderskap i Hong Kong. Hennes slutsats är att det undersökta forumet är viktigt för kvinnornas identitesskapande som både mammor och yrkesarbetande. Den traditionella dualiteten mellan reproduktion och produktion ifrågasätts dock inte. Snarare stödjer man varandra i att klara båda roller.

Genus, spel och bibliotek

Lo hann före mig med ett inlägg om datorspelande och genus. Kolla in hennes inlägg på Orbiter där hon efterlyser (?) fler spelkvällar på biblioteken. Hon undrar också om man ska behöva segregera för att få in tjejer i denna killdominerade bransch. Yrkeslivet är ju extremt könssegregerat och såväl polisen som brandmän och militärer har börjat inse att enkönade verksamheter inte ger ultimata resultat...

Problemen inom IT-sektorn är ju dock så mycket större än spelbranschen som IDG i dag skrev om. Såväl producenter av hård och mjukvara som universitet och högskolor söker sätt att jämna ut snedrekryteringen. (Få har väl missat kampanjen DIGIGIRLZ som är ett exempel på den här utvecklingen.)

"Women are under-represented in technology-intensive fields /.../ There are a number of possible causes for this virtual exclusion of almost half the contributers to these fields" skriver Cohen & Ellis (pdf) och fortsätter med att redogöra för teorier om könsojämlikheter likväl som teorier om diskriminering.

Om man inte är intresserad av individperspektivet, att inbjuda enskilda tjejer och killar att ta del inom fält som de varit utestängda i från så kan man använda ekonomiska och konkurrensinriktade perspektiv för att förespråka jämställdhet inom IT-området (fler contributers, större konkurrens, fler perspektiv, större grupp att rekrytera från etc).

Svaret på Los önskemål om fler tjejer inom spelbranschen och hennes fråga om segregering är nödvändig så blir svaren: Hela IT-fältet är präglat av manlig dominans så hur skulle man på ett enkelt sätt kunna bryta den hegemonin?

Inom biblioteksvärlden har vi ett ansvar att fundera över hur vi arbetar med att skapa lika villkor för tjejer och killar. (Men uppförsbacken är lång. Generellt så betyder ju barn och ungdomsverksamhet på biblioteken barnverksamhet. Varför inte döpa om avdelningarna och släppa de låga ambitionerna gentemot ungdomar och tonåringar? När åldersgruppen inte är intressant så är ju steget ännu längre att bidra till att överbrygga diskriminering i fråga om IT för målgruppen...)

Tankeexperiment: Lika många spelkvällar som sagostunder?
KUR-pengar till projekt för unga på kvällstid i bibliotekets regi?

Vad gäller det som Lo kallar segregering så tror jag hon menar separatistisk verksamhet. Det betyder således inte en negativ uppdelning, begränsning och negativt uteslutande aktivitet. Istället handlar det om att man med bestämda mål och medvetenhet arbetar koncentrerat med en grupp av ena könet. Och visst är det möjligt att även biblioteken skall begrunda om separatism kan vara ett verktyg för att skapa en mer jämställd användning av verksamheten. I dagsläget tänker vi ju ständigt i termer av genus så varför inte rapa ut orden, sätta dem på agendan och agera?

(För övrigt är könen i sig är en social och kulturell konstruktion och det är just därför som jag tror vi kan bli genusneutrala genom nätanvändningen. )

Genusstrukturer som får RL/nätanvändningen att ruttna

Ja, först en bra nyhet: Kan du hacka så ska du. Etisk hackning är en aktion i samhällets tjänst.

Annars är allt misär som vanligt. Youtube ska lämna ut loggar till Viacom vilka menar att om de upphovsskyddade materialet överstiger det användarproducerade... Ja då är forumet olagligt. Medieindustrins jurister fortsätter att göra sin uppdragsgivare en björntjänst.

Men hur skulle veckan annars börja? Ja, det är tisdag men på sommaren är väl måndag, tisdag, onsdag startsträcka, torsdag jobbdag och fredag nedvarvning... Och tur är väl det eftersom vi blir deprimerade av för lite d-vitamin och det verkar ju farligt med dålig psyklisk hälsa när nu läkare tycker att det vore skam att inte få (fortsätta) testa nya läkemedel på onåbara patienter (Om man får en psykos kan man därmed inte räkna med att det är väl beprövade metoder som används för att återföra mig/dig till det vi kallar normaliteten).

Krönikan från i helgen Bit ihop och var glad (som fick mig att inse att det finns andra än jag som börjat tröttna på Ann Heberleins mantran om egen lyckas smed i socialt spelrum som liknar en helgedom i friheter och möjligheter...) är ju bara en av många toppar på vågorna i diskussionen om P1s program Heliga Familjen. I morse var programmets upphovsmakare Maria Sveland i radion och pratade om att kärnfamiljen skall bestå (utsikt från medelklassidyllen med lagom stor bostadsrätt och kulturjobb) men vi ska arbeta för jämställdhet... (Insikten att mamma, pappa, barn-institutionen är gjort av unket sexist-korsvirke som inte kan blåsas på som om det vore ett korthus saknades).

Men vem är väl anti-sexist i dag? Aftonbladet frågar: Är du eller har du varit en sexmissbrukare? Om du inte känner ett trängande behov av att svara på denna fråga så klicka gärna på reklamen för den egna kassakon Viktklubb.se, ett uppenbarligen framgångsrikt sätt att blåsa desperata människor på pengar. Betala runt en hundring per månad för att få blogga och räkna ut ditt BMI. Vad kallas det? Rån? Lurendrejeri? Hokus-pokus eller vacuum för viktminskning borde föredras. Då har man kanske några pengar, ideal och självkänsla kvar.

För vilken retorik, vilka ideal och vilka verktyg använder sajten? I en övergripande artikel från Journal of gender studies om ätstörningar och sociala nätverksforum: Starving in cyberspace: a discourse analysis of pro-eating-disorder websites visas hur online speglar offline (& vice versa)och hur unga kvinnor på PRO-ANA och PRO-MIA forum ansluter sig till den konformitet som råder i övriga samhället kring parametrar för skönhet.

Blir vid då förvånade att män känner att deras karriär gynnas av Internet medan kvinnor talar om nya vänner, bokar biljetter och shoppar på nätet (Colley & Maltby i Computer in Human Behavior 24 (2008))?

Sommar betyder för er som har frivillig ledighet (och sitter i ert inglasade uterum och äter GI-kakor från Paulún) möjlighet att ha lyssnat till den kvinnliga orgasmens historia i P1 i dag. För oss övriga återstår att ladda ner den från nätet och sedan tala med våra döttrar om njutning som något genusneutralt.

"Våra kroppar, på våra villkor".

Tjejer - Upp till kamp i digitala rum

Jag har upprepade gånger läst och många gånger upplevt att nätet är en plats styrt och dominerat av vita, västerländska, heterosexuella (nej jag räknar inte upp fler kategorier,fyll på själva) män och ofta använt detta påstående för att argumentera mot de postmodernistiska skribenter som vill framhålla nätets funktion som överbryggande medium i fråga om sociala & kulturella konstruktioner av kön, etnicitet, sexualitet och funktionshinder.

Vilken analys man än lutar åt så är den amerikansk studie (som refereras på Medierådets hemsida) som visar att tjejer är mer aktiva på sociala nätverksforum, bloggar mer, skapar fler hemsidor och publicerar mer än killar på nätet glädjande att läsa på internationella kvinnodagen. Som genusintresserad får man ständigt skäl att måla verkligheten i svart och ständigt befinna sig i opposition med vedertagna sanningar och nya forskningsresultat.

Därför känns det skönt att få orsak att fundera över om tjejerna tar snabbare kliv in i webb 2.0-världen trots att flertalet sidor av IT brukar beskrivas och "angripas" ur ett traditionellt maskulint perspektiv. Att vara IT-kompetent innebär att byta sladdar, fixa buggar och programera (vad vet jag- kvinna & beteendevetare- egentligen om vad de sysslar med). Samtidigt möts den kunskap som finns inom vår sektor ofta med tystnad och ignorans. Professioner som domineras av kvinnor värderas generellt lägre än manliga sektorer och bibliotekssektorns arbete med deltagande webb 2.0 hindras av IT-nissar som inte använder Second Life eller FlickR. Personer som har en helt annan kompetens än vår lyssnar inte till den vi besitter som ständigt arbetar med "innehållet" och med gemensamma, lättbegripliga system för informationsåtkomst och kunskapsförmedling.

Kanske är det inte så förvånande att den digitala världen nu också skall delas upp i "hans" och "hennes" och biblioteksarenans användarperspektiv på IT hamnar på den absolut anti-snobbiga och icke prestigefyllda sidan?

Istället för att fortsätta gnälla ska jag i alla fall konkludera att den refererade studien är glädjande då flertalet forskare och debattörer tidigare påpekat vilka viktiga och trygga arenor nätet kan ”erbjuda”(fast flickorna ofta är agerande aktörer inte "mottagare" av färdiglevererade lösningar) för unga kvinnors möjlighet att uttrycka sig och utveckla sin identitet och kommunicera kring "tunga" frågor.

Författare som Weber & Dixon och Sharon R. Mazzarella rekommenderas som fortsatt läsning kring flickors Internetanvändning. Weber & Dixon har bland annat skrivit om den omfattande konstruktionen av forum för unga kvinnor med ätstörningar men skriver även om flickors omfattande och kreativa bloggande som ersatt det privata skrivandet med vad man kanske kan kalla ett semi-privat forum för åsikter och känslor.

Mazzarella beskriver det rakt och enkelt när hon uttrycker att Internet är en fristad för unga kvinnor att diskutera det som tidigare avhandlats i de fysiska, begränsade ”flickrummen”.

Upp till kamp - på kvinnodagen - i så väl fysiska som digitala rum!

Bryt åldersgränser & spola SAB

Nyligen fyllde jag år. En av de roligaste överraskningarna var att få ett presentkort till Malmös Opera av kollegorna. Sitter nu och har just just bokat biljetter till Salome (hon som önskade sig Johannes döparens huvud på ett fat, ni vet) till mig och elvaåriga dottern. Hoppas den här gången att det skall vara en smula pompöst, stiligt och högljutt, tvärtemot mitt förra besök på nämnda kulturinstitution. Jag, maken och äldsta dottern (shit va hetro- borgerlig jag blivit, men låt er inte luras; en gång tonårsmorsa, alltid tonårsmorsa - döttrarna har olika pappor och den yngsta är tvåspråkig) såg då Goethes Faust.

...........Tre akter lååååång........ Jag somnade någonstans mitt i första akten. Min man somnade först under tredje. Därmed blev vi utlämnade till att hela tågresan hem skällas ut av stora E som förklarade allt intressant vi hade missat under kvällen. Hon var inte ett dugg upprörd över att jag sovandes hade släppt väder, däremot över att jag hade missat det dramatiska missfallet i badkaret i tredje akten. Va? Dottern berättar utförligt om allt blod och det skickliga skuggspel man använt sig av.

Tänker tillbaka på den gångna hösten, hur kultur- lat jag själv blivit (allt ska vara riktigt enkelt och uppenbart) medan äldsta dottern gått i motsatt riktning och ”ätit” all kultur som kommit i hennes väg. Radioteater likväl som tung litteratur finns på hennes agenda. Nyligen spelades Lars Noréns uppsättning av Hamlet på Hässleholms kulturhus (och Lo Kauppi var med – hon är bäst). Jag sov faktiskt ”bara” andra akten men blev likväl även då utskälld av stora E som var djupt gripen av Hamlets öde. Kvällen igenom fick jag och hennes morfar höra avancerade resonemang om dekor och rollprestationer samt kritik av Lars Norén som hade ändrat någon viktig detalj från Shakespeares grundversion (vilket jag inte skulle märkt även om jag hållt mig vaken).

Nu ska jag ut och skylta i biblioteket inför åttonde mars. Jag ska då total- ignorera SAB-systemets styrande (förtryckande) funktion och röja igenom alla avdelningar för det bästa av de coolaste kvinnokämparna som Bromölla bibliotek kan uppbringa. Inte heller gränsen mellan barn och vuxenvärlden kommer respekteras, inspirerad av The power to name (av informationsvetaren Hope A. Olson) tänker jag nu inte bara jobba genusmedvetet utan även riva barriärer mellan barn & vuxna. Hur gör man det? Börjar med att spola ner SAB-systemet kanske?

För övrigt undrar jag om någon kan hjälpa mig att hitta kul forum… (Inte helgon.net). Facebook är uttjatat i sina försöka att i en och samma kantiga struktur & form engagera alla i allt. Vill ni hjälpa till så hänvisa mig gärna till några färgglada sidor med tydlig struktur. I öronen dinglar svarta plastkulor. Enligt Lilla E de snyggaste öronhängen som mänskligheten skådat.