Just nu är jag ganska sugen på att bara skrika rakt ut... Hur kan en "utredare" som inte har någon kunskap om sitt område få ta fram en rapport som inte ställer några av de väsentliga frågorna?
Med tanke på det intresse jag mött för Bromöllas biblioteks situation (omyndigförklarade av IT-styrgrupp) så kanske jag inte kommer behöva vänta länge innan media i någon form -lokalt eller biblioteksbladet - drar i gång diskussionen igen... Eller så får det väl bli via bloggar stormen startar igen och då lovar jag återkomma utan alltför många fula ord...
Just nu har jag i alla fall snackat sönder rapporten med min man och kan återgå till lugn torsdagskväll och öppna en massa bokpaket, delvis sådana jag aktivt beställt från näkbokhandlare men även såna där irriterande paket som måste avbeställas (och aldrig blir det) från Lyssnarklubben, Ordfront eller Barnens bokklubb.
Nyligen fick jag Florence nightingale var ingen florence nightingale utan att ha beställt den... Men jag älskade den så klart... Precis som i Simone och jag tecknas ett häpnadsveckande porträtt av den gestaltade kvinna man trodde sig känna till hysat väl... Men i båda fallen skakar Moberg om. Det skall bli spännande att se hur boken tars emot på längre sikt eftersom Moberg gör anspråk på att skriva ny historia om en så mytomspunnen och välkänd person. Själv ska jag dra mitt strå till stacken genom att uppdatera en hel del om Nightingale i engelska Wikipedia... Kanske den svenska också. Var är viktigast att lägga sin kraft?
Hur kan man inte gilla allt Åsa Moberg gör? Under en period kändes det som att Vara anhörig och Adams bok var den litterära gåva som fick mig att orka kämpa vidare då en nära anhörigs psykiska sjukdom starkt präglade mitt liv. Även Mobergs inlägg i debatter om psykiatrin kändes som ett stort lyft då hon både var en etablerad författare och debattör samt genom sitt liv med Adam mött psykiatrin i dess former... Och brister. Mottaganden i akuta situationer, avvisande och den anhöriges totala uppgivenhet inför att leva med en person som inte tas om hand i ett kritiskt läge... Den anhöriga, Åsa Moberg,kan beskriva vad som kommer ske när Adam lämnar akutpsyk... Moberg har sett allt detta och tagit kampen - med sin dåvarande sambos vårdbehov men även efteråt i den offentliga debatten(i t ex Aftonbladet) och hennes fortsatta författarskap.
Nu ligger nästa "oj då"-inköp från Ordfront och väntar: en rätt fantastisk bok om Berit Ås (ni har väl fortfarande koll på härskarteknikerna?). Nästa i raden är en av Sonya Hartnetts ungdomsböcker som nu måste läsas... Engelsk text och en guld och mörkt röd framsida tilltalar. Löften om att hennes litteratur skall vara allvarlig likaså.
Sist men inte minnst väntar Pillret: en berättelse om depressioner och doktorer vid sängkanten. Exakt nu denna vecka utgiven av Nordstedts och redan recenserad av Johan Cullberg! Denna bok om SSRI-preparaten, de kommersiella läkemedelsbolagen och de förändrade diagnoctiseringarna lovar en spännande kombination då även personer som själva beskriver hur det varit att äta ett SSRI-preparat berättar... Detta är kanske det bästa med journalister som skriver facklitteratur? Gränsena tänjs och infallen blir många fler. Därmed en rikare läsupplevelse...
Kvar på jobbet lämnade jag Porr horor och feminister. Okej, den är inte ny.... Men ny som skitbillig pocket... och så jäkla söndertjatad... Borde därför läsas i allmänbildande syfte. Men att pocketen glömdes kvar tyder rätt mycket på att den kommer bli liggande halvläst. Pallar inte vara förbannad när jag läser en bok... Åtminstone inte tvärs igenom.Istället för att såga Petra Östergren här och nu (fast jag uppskattade den självbiografiska Att komma till ro med det allra värsta) föreslår jag att ni läser Kajsa Ekis Ekmans recension av boken
1 kommentar:
Tänkte låta bli att vara anonym läsare utan meddela att jag följer din blogg med stor behållning! så skönt att veta att du finns där ute i bibliotekariedjungeln och jag gillar dina reflektioner kring ditt yrke och vad det innebär. Jag är även imponerad över ditt engagemang men det var jag även när vi pluggade.
Min ork har börjat återvända och några småkronor i taget lyckas jag få personer att känna skaparglädje med papper, klister och färg.
SSRI boken ska definitivt läsas, ska kolla om jag kan få tag på den som talbok. Det får bli mitt första talboksprojekt nu när jag är talbokslåntagare här i Lund efter många skeptiska miner- jag som är så duktuig och, hm, är inte jag bibliotekarie. Jotack, bibliotekarien som inte orkar eller har koncentrationen till att läsa. Tidskrifter och P1s Podcaster är en frälsning!
Skönt med ditt inlägg om bokprat och att ha läst allt man berättar om- mitt dåliga samvete som ickebeläst boktipsmaskin släppte lite även om tonåringarna på skolan jag jobbade på var bra på att syna mig... undrar hur jag lyckades få VG när jag läste littvet egentligen. hm.
Är du i Lund någon gång och du känner för det hade jag tyckt det varit trevligt med en promenad eller fika eller så. Nu när solen skiner finns alltid kolonistugeparadiset om du vill komma på besök :-)
/Karin
Skicka en kommentar