söndag 9 mars 2008

Självhjälpslitteratur






Jag har en aloe vera som inte vill stå. Minsta chans den får så störtar den från fönsterbrädet och krossar ännu en kruka mot den (vid det här laget) härdade köksparketten.

Känner du dig så här ibland? Som att du behöver stöd från minst tre håll för att inte trilla?

Minns när jag jobbade i Malmö och många låntagare kom fram och frågade efter böcker om medkänsla, snällhet, självkänsla och att acceptera nuet. Som jag minns det var det främst Åsa Nilsonne som efterfrågades då när jag stod strategiskt placerad vid infopointen framför medicin & psykologi. Då hade jag inte lagt ner tid på att lära mig självhjälpslitteratur- träsket men insåg snart att dessa, liksom sjukdoms-biografier var en genre som varje bibliotekarie behövde öppna en fil för i kartoteket i hjärnan. Således lärde jag mig snabbt att scanna av när just lättsmält litteratur (typ Mia Törnblom eller nåt) med korsordsliknande test efterlängtades och när man skulle göra låntagaren förgrymmad av att föreslå denna mainstream-litteratur för själsliga våndor. (ungefär som när man råkar ge en sexistisk vänta barn- bok till mycket medveten blivande förstagångs föräldrar som söker litteratur med betydligt mindre färgbilder).

Hur skruvat och fel det kan bli när man inte håller ordning på skillnaden mellan vardagsoro (självbiografier och självhjälpsböcker kan vara till stor hjälp) och själslig cancer (lämna såväl självhjälpsböcker som PubMed därhän och hänvisa direkt till Patientforum på MAS) visas i dagens DN där det finns en lång spännande artikel om antidepressiva preparat och oro. Läkemedelsbolaget som granskas tycks prata samma språk som självhjälpsböckerna: Blir du orolig i din vardag? Känner du dig stressad?

Nu kan ju verkligheten ibland vara sådan att det räcker å byta kruka för att få fastare mark under fötterna och då är det ju lägligt att bege sig till närmaste bibliotek och hitta en serviceminded bibliotekarie som hittar bästa soduku- psykologin för just dig (och då verkar det ju smart att undvika prozac-krängande allmänläkare). Men om du nu känner att du inte har lust att byta kruka så bör du nog inte bege dig till den aldrig sinande strömmen av "så blir du herre över ditt liv" - litteratur.

Självhjälpsböckerna blandar otroliga kompotter med tycks inte tillskriva personer GAD för att de är oroliga för att inte ha låst dörren - vilket läkemedelsbolagen enligt dagens DN inte tycks vara främmande för. Således ska jag nu omvärdera SH-litteraturen och hålla den högre än multinationella patologiserande läkemedelsbolag.

Själv har jag haft en sån där risig morgon då jag kanske borde skaffat en Att ta sig upp när man är nere - bok. Vaknar outsövd och lite skör. Ligger kvar och tänker på gårdagens arbetsdag på Bromölla folkbibliotek då Lilla E fick vara med eftersom barnvaktsbanken hade stängt. Med stor entusiasm pratade hon med unga låntagare och hänvisade till Konny Krokodil och Molly Mus när beståndet inte innehöll efterlängtade Bananer i pyjamas. Till äldre låntagare meddelade hon lugnt att nej, hon skall inte alls bli författare utan brandman.

På tåget hem var jag trött. Lilla E såg på mig och konstaterade att om jag inte varit så lång hade jag kunnat ligga på sätet så hon kunde massera min rygg.

Är du också lite skör ibland? Lilla E lånar jag tyvärr inte ut men hon kan skapa blompinnar och nya krukor i raketfart. Till skillnad från den uttjatade självhjälpslitteraturen och enligt aktuell studie de aktuella antidepressiva preparaten...

1 kommentar:

Karin sa...

Ja, så är det –webb 2.0 i var mans hand - långt, långt bort.
Och för att inte brinna upp i sin iver över den fantastiska möjligheten med allt detta interaktiva liv så måste man – ja vadå? Gå ut och vända på några stenar kanske, så några små frön och glädjas åt dem som ändå utvecklas till något betydligt större på några veckor eller något annat litet och begränsat.
Och vi som redan lagt mängder av energi på försök till förändring av det stillastående, men bara upplevt en massa frustration, vi ska faktiskt bara hålla tyst och vara tacksamma att nya, smarta människor kommer hit och kämpar. Och det är vi. Så tack Lina!
Och ta inte i så att allt bara blir en brandplats.
---
Kanske hade det varit bra med lite gudstjänst här- en tacksamhetens lovsång, en bön om hjäp med kraft till det omöjliga och ett evangelium – ett glatt budskap. Ja, tänk vad bra det var på den gamla gudstrons dagar när inte var och en måste uppfinna sin egen tro- och hjälpplanka eller få hela kittet genom kemiska preparat.
Att det synsättet också medfört problem är självklart – men det kan vi dra upp en annan gång.