I dag har jag totalt kört fast! 3200 tecken står till mitt förfogande i en bra tidning och allt jag blurrar om är kollaborativa system i så enkel tappning jag klarar uppblandat med krisen i Tibet och svenska skolans slapphet när det gäller att ta till vara ungas nätkompetens och använda web 2.0-verktyg. Suuuuuuuuuuuuck.
Om någon händelsevis har någon legal eller illegal drog som får en avdomnad skrivarhjärna att vakna till liv så kan ni väl titta förbi i natt? Jag lär sitta vid datorn med extremt mycket koffein i blodet samtidigt som jag förtvivlat söker en röd tråd och en klämkäck avslutning till min kommande krönika.
Detta påminner om den kramp jag kände då jag skrev hemtentor eller uppsatser på universitetet... Skillnaden är att jag nu väljer ämne och får skriva som jag vill. Jag har med andra ord fått århundradets bästa julklapp av tomten och så är det ändå så svårt att klämma ur sig något av allt detta jag vill ha sagt! Vanliga dagar rapar orden ur mig utan att tankarna följer med. Texter skriver sig själva som en process mellan mina fingrar och tangentbordet. Hjärnan håller sig i meditativt läge och bara hänger på... Nu försöker hjärnan ta kommandot och ställa viktiga frågor: Vad är det du vill ha sagt? Är det här stycket centralt? Kan du inte stryka de här referenserna som bara tar plats? Käften! Säger jag till intellektuellapratkvarnen i mitt huvud och försöker slå på autopiloten igen. Att skriva utan att tänka... Då blir det bäst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar