Nyligen fyllde jag år. En av de roligaste överraskningarna var att få ett presentkort till Malmös Opera av kollegorna. Sitter nu och har just just bokat biljetter till Salome (hon som önskade sig Johannes döparens huvud på ett fat, ni vet) till mig och elvaåriga dottern. Hoppas den här gången att det skall vara en smula pompöst, stiligt och högljutt, tvärtemot mitt förra besök på nämnda kulturinstitution. Jag, maken och äldsta dottern (shit va hetro- borgerlig jag blivit, men låt er inte luras; en gång tonårsmorsa, alltid tonårsmorsa - döttrarna har olika pappor och den yngsta är tvåspråkig) såg då Goethes Faust.
...........Tre akter lååååång........ Jag somnade någonstans mitt i första akten. Min man somnade först under tredje. Därmed blev vi utlämnade till att hela tågresan hem skällas ut av stora E som förklarade allt intressant vi hade missat under kvällen. Hon var inte ett dugg upprörd över att jag sovandes hade släppt väder, däremot över att jag hade missat det dramatiska missfallet i badkaret i tredje akten. Va? Dottern berättar utförligt om allt blod och det skickliga skuggspel man använt sig av.
Tänker tillbaka på den gångna hösten, hur kultur- lat jag själv blivit (allt ska vara riktigt enkelt och uppenbart) medan äldsta dottern gått i motsatt riktning och ”ätit” all kultur som kommit i hennes väg. Radioteater likväl som tung litteratur finns på hennes agenda. Nyligen spelades Lars Noréns uppsättning av Hamlet på Hässleholms kulturhus (och Lo Kauppi var med – hon är bäst). Jag sov faktiskt ”bara” andra akten men blev likväl även då utskälld av stora E som var djupt gripen av Hamlets öde. Kvällen igenom fick jag och hennes morfar höra avancerade resonemang om dekor och rollprestationer samt kritik av Lars Norén som hade ändrat någon viktig detalj från Shakespeares grundversion (vilket jag inte skulle märkt även om jag hållt mig vaken).
Nu ska jag ut och skylta i biblioteket inför åttonde mars. Jag ska då total- ignorera SAB-systemets styrande (förtryckande) funktion och röja igenom alla avdelningar för det bästa av de coolaste kvinnokämparna som Bromölla bibliotek kan uppbringa. Inte heller gränsen mellan barn och vuxenvärlden kommer respekteras, inspirerad av The power to name (av informationsvetaren Hope A. Olson) tänker jag nu inte bara jobba genusmedvetet utan även riva barriärer mellan barn & vuxna. Hur gör man det? Börjar med att spola ner SAB-systemet kanske?
För övrigt undrar jag om någon kan hjälpa mig att hitta kul forum… (Inte helgon.net). Facebook är uttjatat i sina försöka att i en och samma kantiga struktur & form engagera alla i allt. Vill ni hjälpa till så hänvisa mig gärna till några färgglada sidor med tydlig struktur. I öronen dinglar svarta plastkulor. Enligt Lilla E de snyggaste öronhängen som mänskligheten skådat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar