I dag har jag haft lyckan att leda skrivarverkstad på Bromölla bibliotek. Med hjälp av bilder, berättande och brainstorming kom vi fram till många betydelser av vad språket är och vad det kan vara bra för. "Vi har ett eget språk" sa en tjej. Chatt talade hon om, ett språk som hennes mamma och pappa inte förstår men som är självklart för vännerna på MSN.
Vi skrev också inspirerade av olika saker; en grupp med glittriga julprydnader, en med porslinssaker, en med "moderna" leksaker och en med enkla föremål av metall och trä. Då kom dagens ljusaste och mest skiftande associationer. En berättelse föddes om Kristian Luuk och en blåmes i serieform. Kristian Luuk kom från ett litet grönt ånglok i metall. Blåmesen från en kraftig blå träfågel och uttrycksformen var inspirerad av en Tintinfigur i gul bil.
Lycklig och inspirerad efter denna timme bombarderad av intryck och uttryck. Vet ni hur många sätt det finns att svära på som är legitima? (Vi blev rejält inspirerade av Kapten Haddock men lite besvikna på "Far åt pipsvängen" a la Ronja). Vad är en toffelhjälte och en blodapelsin? Tankarna tog aldrig slut. (Men det gjorde timmen, väldigt fort. )
Varför ska man skriva då, funderade vi. Jo, i fall man har haft det jobbigt under dagen så är det skönt att vara i sin egen värld svarade en liten kille med författarambitioner. Han berättade att man blir avslappnad och glad av att skriva om det som kommer från fantasin. En tjej berättade att hon ska bli fotbollsproffs, tatuerare och konstnär. Skriva det gör hon mest i sin dagbok för att kunna läsa om sig själv när hon blir vuxen.
Var måste man skriva då? I skolan måste man skriva rätt "på alla sätt", i dagboken och på brev. Man måste säga vad man tänker, vad man vill och önskar. Berätta och skriva spännande eller ledsamt. Ja just det, man måste ju skriva "hela tiden" på Lunarstorm och MSN för att vara nära sina vänner också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar