Rapporten Pedagogy and ICT Use in Schools Around the World betonar att tillgången till IT inte är det som primärt behöver mätas för att avgöra hur väl IKT- utbildningen (integrationen) fungerar. Istället är det de pedagogiska perspektiven som avgör hur väl resurserna används. (Rapporten är inte fritt tillgänglig men refereras på en av KK-stiftelsens bloggar.)
I web 2.0 - perspektiv så är resultatet inte särskilt överraskande. Vi vet redan att "skolvärlden" ligger långt efter och att de ungas IKT- kunnande oftast inte tas till vara eller tillåts prägla undervisningens uppbyggnad och utseende. Istället fortsätter man fokusera på att kvantifiera och mäta genom standardiserade test och liknande. Därigenom får man veta mycket, men inte om hur "våra" unga kommer att klara sig i en värld där informations och digital kompetens är ett måste. Här skall man inte heller glömma att denna kunskap är såväl praktiskt som teoretisk. Om lärarkåren hade haft en god teoretisk grund att stå på i frågor om IKT så hade de bejakat ungas IT-användning och aktivt utnyttjat denna som en resurs i undervisningen. Istället fortsätter man att fokusera på frågor om risker och det diskursiva motsatsparet nytta-nöje. Behöver jag säga att web 2.0 aktiviteter hamnar i den andra vågskålen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar