Ibland (ofta) tänker jag att det vore roligare och lättare att vara spökbloggare åt någon än att försöka skriva en intressant blogg om 2.0 när man är en genomsnittlig bibliotekarie.
Fast barn- och ungdomslitteratur är intressant och nu har jag äntligen kommit på hur jag ska få in ungdomslitteratur i mitt liv. Stora E läser snarare vuxenlitteratur än Pullman. Så mp3 är räddningen.... Lyssna dig igenom livet. Men välj hellre noga när det gäller uppläsare än när det gäller författare. Allt som Thomas Bolme, Lena Nyman och Thorsten Wahlund läser går att lyssna på - hur dålig grundstoryn än är.
Skönlitteraturen är viktig för politiska processer och förändringar. Därför borde barn & ungdomslitteraturen få lika stor uppmärksamhet som vuxenlitteraturen. Dag efter dag med bokrecensioner i DN. Sen kommer två sidor med barn & ungdomsrecensioner. Hur irriterad blir man? "Barn är ett folk och dom bor i ett främmande land" och deras litteratur kan absolut inte blandas ihop med recensioner och diskussioner om Lars Noréns kulinariska upplevelser och tarmproblem. Denna uppdelning och den dåliga bevakningen av barn och ungdomslitteratur tar sig Marianne Steinsaphir an i ordfront...
Som i sitt senaste nummer åter tar upp diskussionen om de inkompetenta vuxengestalterna och de kompetenta barnen i barn & ungdomslitteraturen. Tydligen är den översynen från svenska barnboksinstitutet en karamell man kan suga länge på. Men intressantare i Ordfront är att man också publicerar ett tal av Naomi Klein som hon höll för ALA 2003. Är ni med! När Ordfront vill försvara folkbiblioteken som gemensamt ägda institutioner som inte skall konkurrensutsättas då går man till Klein och hittar något hon sa 2003.
Man frågar sig om
-det är Ordfront som letar dåligt,
-Naomi Klein som är så fruktansvärt bra
-folkbiblioteksdebatten som är stendöd?
Utan att svara på frågan så kan jag säga att Naomi Kleins tal är bra för att hon talar om gemensamt rum... Och lyssna på det här:
Era kommunmedborgare kommer vara tvungna att kämpa för er och tillsammans med er.
om detta ska ske så måste era användare vara fullständigt övertygade om att det inte går att jämföra en bokhandelskedja eller ett Internetkafé med ett riktigt folkbibliotek. De måste förstå er "offentlighet" - vilket handlar mycket mer än om ni finansieras av staten eller om era tjänster är gratis. "
Amen. Också är vi tillbaka i frågan om vilka som är våra uppdragsgivare - och hur. Är vi kommunens förlängda arm eller är vi en opartisk institution som garanterar fri tillgång till information och kunskap? Politikernas, politrukernas och tjänstemännens makt kan vara viktig att synliggöra - de kan sätta upp hinder för folkbibliotekens uppdrag... Precis som privatisering skulle göra det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar