När några synapser smällt i hjärnan av ren frustration då är det dags att vara konstruktiv. Således frågar jag mig: Hur bryter vi de vattentäta skotten mellan olika typer av informationsresurser? Hur tänker vi annorlunda kring webben än som ännu ett publiceringsverktyg? Hur blir "datorerna" en integrerad del av vår verksamhet istället för grejer vi lånar ut en stund utifrån rigida system?
Kulturellt skapande, kreativitet och kunskap är självklara delar av vår barn och ungdomsverksamhet. Så varför kan vi inte arbeta konkret med nätresurser?
Pia Södergård doktorerade i höstas med avhandlingen Virtuell gemenskap : ett informationsvetenskapligt perspektiv på ungdomars cyberkultur. I nuläget vet jag inte om studien lyckas bryta barriärer mellan högt och lågt (typ NE och Bilddagboken). Men i sammanfattningen av avhandlingen framgår i alla fall att Södergård (bl a) sätter fokus på frågan om människors informationsbehov snarare än den traditionella informationsvetenskapliga synen som fokuserar ”professionell” verksamhet. Tydligen finns det en inriktning inom B&I som heter Everyday life information seeking för att legitimera att man pysslar med annat än akademisk och yrkesrelaterad informationsförmedling.
Djupa rötter och traditioner gör att informationssökning (kompetens) står högst på agendan och beskrivs som en professionaliserad process med bestämt syfte. Men om människors informationsinhämtande i detta "everyday life" synliggörs...
Vilken plats tar de sociala forumen?
Hur byggs gemensam kunskap på communitys? Allt strålkastarljus på Wikipedia. Men på tusentals forum pågår samtidigt mer dolda debatter, diskussioner och kunskapande av enskilda och grupper.
Hur kan biblioteken delta i att utveckla och stödja människors kunskapande på eller via sociala forum? Vilken kunskap har vi att synliggöra dessa processer och bedöma dem?
Om KK-stiftelsen ger min idé en miljon så ska jag arbeta med ungas kunskapande och stödjande processer på sociala forum.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar