Samtalen om kvalificerad nätanvändning är långt i från en fråga om att förstå sig på förändrade tekniska möjligheter. Vad som överskuggar denna aspekten milsvitt är alla frågetecken kring hur vårt sociala sampsel och kunskapsbyggande förändras. Den som läst min blogg förut känner igen detta resonemanget och senast häromdagen skrev jag om hur flerfaldigandet av "berättelser" kan ifrågasätta vedertagna hegemoniska sanningar.
Det är just frågan om kunskap, utbildning och kommunikation som totalt förskjutits för stora delar av befolkningen...
Rivoltella skriver i Digital Literacy Tools and methodologies for Information society (Amazon, IRM-press):
Virtuality, after its first conceptualizations like a parallell dimension in the 1990s, is nowadays an integral part of our systems of relations.
Networking, finally, is becoming the main category for interpreting our culture, made of multiple dimensions of sociability, inside and outside the net.
Knowledge, in this context, is not yet a truth authenticated: it is, on the contrary, a social activity, a process quite similar to a conversation where each of the discussants is negotiating a point of view. This is a scenario into which modern teatchers, parents and youngsters are acting.
Känner ni igen er? Agerar ni utifrån ett kunskapsbegrepp under diskussion? Är nätrelationer för er en integrerad del av det som (tråkigt nog) kallas relationer i IRL?
Just nu planerar vi bokfestivalen och jag är skitglad att Åsa Moberg kommer och talar om Simone de Beauvoir och Florence Nightingale. Men för mig är det inte boken som fysiskt ting som är det intressanta. Boken om Florence Nightingale hade likaväl kunnat publiceras i bloggform eller som en nätbaserad berättelse med alternativa slut och en massa bonusmaterial i form av bortklippta delar av manuskriptet...
Bokfestivalen skulle lika väl kunna vara en ordfestival eller en berättarfestival. Vad som skiljer en bok från en tidning eller en blogg eller en sång är praktiska konstruktioner som vi använder i vardagliga samtal. Men det är ju också konstruktioner som avgör hur vi tänker och värderar.
Böcker är mycket värda. Böcker bär kunskap. Det tryckta ordets makt bär möjlighet till stor politisk förändring. Det har jag all respekt för... Vilken feminist har det inte med tanke på hur viktig skönlitteraturen varit för att bereda väg för en förändrad realpolitik?
Men i dag är det inte trycksvärtan som avgör värdet. Jag känner mig otroligt löjlig när jag skriver det här eftersom det ter sig så självklart. Men det är det ju inte. Inklämda i ett hörn står datorer som bokas en halvtimme och där självklar assistans ut i cybervärlden saknas. Några meter bort finns experterna på de tryckta ordet och de skulle aldrig få för sig att begränsa någons lästid till 30 minuter. Kanske borde klippansofforna på bibblan förses med kölapp?
2 kommentarer:
Oh yes. Du är så klockren i dina analyser!
jasså jasså. själv känner jag mig lite på lyran för det mesta.
Skicka en kommentar