Vi pratar TV-spel ett litet gäng på min arbetsplats. GameSetWatch svarar på typ varje invändning mot denna kulturform på bibliotek. Som vanligt är det The shifted librarian som visat vägen till dessa resurser.
I Sverige har vi ju Spelbiblioteket där det berättas om aktiviteter på ett par folkbibliotek, bl a Malmö, som har ett bra bestånd av spel till utlån samt en konsol på plats. Bloggen har utvecklats och startar nu ett bredare samtal om spelens funktion. En mer omfattande aktivitet och djupare diskussion på bland annat nämnda blogg hoppas jag få se framöver. Kanske kan man engagera fler spelentusiaster för att nätverka och bygga kunskap? Bättre bevakning av events och förändringar på marknaden. Djupare samtal kring spelens funktion i bibliotekskontext... Vi är så sega och så sena på svenska folkbibliotek - därför finns oändligt mycket att blogga om.
Den speldrivande kollegan här på jobbet berättade i dag att TV-spelsutlåningen påbörjades 1981 i USA...
Med tanke på all diskussion kring hur spel utvecklar kognitiva och sociala förmågor liksom vilket omfattande utbud det finns i dag så känns det lite pinsamt att de inte är en självklarhet på biblioteken. Den enda heliga artefakten spökar ännu. Boken. Det är inte berättelser, upplevelser eller kunskap vi arbetar med. Det är böcker.
2 kommentarer:
Hej, jag är en för dig okänd person som med stor behållning läser din blogg. Jag håller med dig, alltid, då det gäller bibliotekens tröghet gällande sina webresurser. I många år har jag tex irriterat mig som fan på urgamla stela dinosaurieopacs som mest av allt liknar access-formulär från office98. Eller på dåliga försök att införa användartaggning LOKALT (man inser inte att sådana taggningsssystem kan bli kraftfulla och värdefulla verktyg först när man låter dem bli nationella, inte bara för det lokala biblioteket)
Då det gäller uthyrning av dataspel står jag dock aningen oförstående. Det finns många sorters leksaker som biblioteken inte tillhandahåller, många tidskrifter som biblioteken inte tillhandahåller osv. Det finns en fungerande marknad för dessa leksaker (nej, spel är inte "kultur") - det finns ingen anledning att biblioteken skall ägna sig åt det. Så tjatet om tvspel förstår jag inte. Dessutom vill man ju gärna äga de spel man sitter och nöter på oregelbundna tider.
Då finns en större behov av en ordentlig debatt kring hur biblioteken hanterar sina filmsamlingar ( t ex. konstiga faktum som att film inte fjärrlånas, att samlingarna ser så olika ut beroende på ven som råkat få ta hand om dem osv).Det finns ett behov av ett nationellt bibliotekssystem, med fjärrlån och allt, som kan tillgängliggöra kvalitetsfilm som inte marknaden redan tar hand om . Det är underligt att den debatten glöms bort till förmån för tv-spelsdebatten-
Fuck. Blogger är verkligen jävligt ibland. Nu försvann min kommentar.
Okej. Igen:
Virtuella världar, online spel, sociala nätverksforum och sökmotorer blandas och nya former av kommunikation, informationsinhämtning och kreativt skapande öppnas. TV-spelen har en given plats i det här sammanhanget och därför kan jag inte förstå varför biblioteken inte skall hänga med i den utvecklingen.
Var drar vi gränsen för leksaker? Serietidningar? Manga? Spelfilm? Gärna ett bibliotek som blandar vad som kallas finkultur och trams. Bredden är väl vår styrka... Försvaret för olika uttrycksformer och förmågan att svara mot olika människors behov.
För min del kan vi låna ut all form av verktyg och resurser som har en plats i vårt uppdrag att vara en garant för livslångt lärande, ett demokratiskt samhälle med fri informationstillgång för alla etc etc etc...
Redan nu byggs gemenskap via olika typer av nätverkande och spel. Samarbetsförmåga, uthållighet etc kan prövas i World of warcraft... Vi lever här och nu i den här medieverkligheten.
TV-spelsutbudet recenseras av etablerad media och marknaden växer allt mer... Klart vi skall vara med. Men spelen skall inte vara passiva artefakter till utlån utan integreras i vår verksamhet... Liksom litteraturen och förhoppningsvis nätresurser.
Skicka en kommentar