Förflackning och vilja

Samtidigt som den läsande befolkningen masskonsumerar bloggtext, deckare och dataspel, är Gunnar Ekelöf fortfarande det finaste man kan skriva om på institutionerna. Menar vissa. Andra har påpekat att det är just forna tiders bidningsideal som ska försvaras mot angrepp från populärkultur och förflackning.

Det är vår diskussion! Men nu handlar det om litteraturvetenskap. Citat från sr.se

I Nya Vågen (Litteraturvetenskapen på analyssoffan)igår talade man om litteraturvetenskap i dåtid och nutid. En deltagare från Malmö högskola lät precis som en bibliotekarie i ett 2.0-prat: Han samtalade om litteraturens många former och att den inte är sig lik. De olika medietyperna som hänger samman...
I programmet talade Bodil Jönsson m fl om att skönlitteraturen är så viktig i samhället men att litteraturvetenskapen inte kan mäta sig med det.

Känner biblioteks och infovetare likadant? Överallt läser, skriver, analyserar och söker människor information. Självständiga varelser vandrar runt och vi lyckas inte fånga dem med våra - upplevda- extremt viktiga perspektiv:

Lyssna här

Bilderböcker på väg mot- ja, va då

Läs varje kväll en bilderbok, en bit i en kapitelbok eller en ungdomsbok. Gärna tillsammans med egna barn. ”15 min x 365” skriver jag på detta recept som expedieras av närmsta bibliotek./.../

Läs "Sagan om ringen"! Fundera på om det är trevligt att vara orch. Är orcher bra på att göra uppfinningar? Motivera ditt svar. Ett alternativt förslag till förbättringar av skolmiljön har följande nyckelord: ”sanktionsstege, varningar, beslagta, polisanmäl, bötfäll, utestäng”. Diskutera i (små) grupper om detta tar fram mjukare och varmare sidor hos barnen.
Läs hela krönikan av

Ulf Nilsson i HD.

"Suddenly the dust that covers the books becomes visible"

I dagens IDG skrivs om Sydkoreas planer på att reglera Internet:
"- Vi måste skydda oss mot ”infodemics”, där felaktiga och falska uppgifter sprids likt en epidemi, och orsakar social oro, sade Myung-bak till parlamentet i förra månaden, enligt Yahoo! News. "

Och jag tänker; varför inte anställa fler bibliotekarier?

Men... Bibliotekarier jobbar ju i första hand med böcker... Åtminstone om man jobbar med pöbeln snarare än studenter.

"Books acquire an arrogance through their sheer accumulation, that at a point in the development of culture evoked the impression that libraries must contain everything /.../ Suddenly the dust that covers the books becomes visible. /.../ The air in the library is oppressive; to breathe it is a sacrifice, and to pass an entire life there is intolerable..."
(Blumenberg citerad i On the horizon, Sax 2008)

Boria Sax menar att kanske har vi gått varvet runt och nu kan uppskatta lukten och dammet i våra bibliotek framför användningen av anticeptiska skärmar. Artikeln i On the horizon (abstract) handlar om bibliotek och Internet: Han skriver å ena sidan om "teknologisk determinism" och å andra sidan om själva sinnebilden av kunskap som kopplad till den fysiska boken. Sammanfattningsvis menar han att Internet inte hade fått den stora användning det har om det inte rått "exhaustion of literary traditions". Det är således fel att påstå att det är den teknologiska utvecklingen i sig som skapat den verklighet vi lever i nu med ökande digital användning framför tryckt text.

Och visst: Det är skönt att skaka av sig det tänkande som styr oss in i banor av att utvecklingen är "logisk" och ofrånkomlig. Snarare skapar vi den genom våra handlingar och sociala processer. En interaktiv webb med omfattande socialt nätverkande hade inte existerat om "vi" inte valt denna form av socialt samspel och kunskapande.

Samtidigt menar Boria Sax att vi inte sett det förväntade paradigmskiftet i undervisning och utbildning till följd av IT-utvecklingen. Istället har man från skolans sida tagit den traditionella formen av lärande och flyttat ut i Cyberspace.

Ett annat sätt att uttrycka detta vore att fokusera på att 2.0-verktyg inte anammats av utbildningsväsendet (Sax skriver om U S amerikanskt utbildningsväsende men hans text är relevant för svensk utbildningskontext).

Samma sak gäller biblioteken: Vi har flyttat vår uppmärksamhet från Nationalencyklopedin i mörkblått band till NE.se. Men samtidigt är det en bok om ödlor, en biografi om Ingmar Bergman, kvalitetslitteratur (och envägskommunikation) till 2.0- törstande barn som är kärnan i vår verksamhet. Eller?

Ja, luften är tung att andas på våra bibliotek och man kan fråga sig om det vore långsamt självmord att stanna där under sin yrkesverksamma livstid. Men det är inte dammet på böckerna som gör luften tung utan traditionalismen och bristen på intresse för den stora informationsverklighet som vi alla ingår i och där ett enskilt folkbibliotek kan vara ett socialt rum och en plats att finna arbetskraft (i allmänhetens tjänst) som i samspel med "behövande" söker, finner och ställer nya frågor... Men inte en lagerlokal för kvalitetsmärkt kunskap... Och litterär upplevelse.

(Och därför tycker jag det är absurt att slösa sin tid på timmar vid btj-häften för att fortsätta göda idén om den perfekta medieplaneringen i en informationsverklighet med fyra fysiska väggar och mycket damm.)
(Halleluja.)

Vi behöver transage-personer

Ibland (ofta) tänker jag att det vore roligare och lättare att vara spökbloggare åt någon än att försöka skriva en intressant blogg om 2.0 när man är en genomsnittlig bibliotekarie.

Fast barn- och ungdomslitteratur är intressant och nu har jag äntligen kommit på hur jag ska få in ungdomslitteratur i mitt liv. Stora E läser snarare vuxenlitteratur än Pullman. Så mp3 är räddningen.... Lyssna dig igenom livet. Men välj hellre noga när det gäller uppläsare än när det gäller författare. Allt som Thomas Bolme, Lena Nyman och Thorsten Wahlund läser går att lyssna på - hur dålig grundstoryn än är.

Skönlitteraturen är viktig för politiska processer och förändringar. Därför borde barn & ungdomslitteraturen få lika stor uppmärksamhet som vuxenlitteraturen. Dag efter dag med bokrecensioner i DN. Sen kommer två sidor med barn & ungdomsrecensioner. Hur irriterad blir man? "Barn är ett folk och dom bor i ett främmande land" och deras litteratur kan absolut inte blandas ihop med recensioner och diskussioner om Lars Noréns kulinariska upplevelser och tarmproblem. Denna uppdelning och den dåliga bevakningen av barn och ungdomslitteratur tar sig Marianne Steinsaphir an i ordfront...

Som i sitt senaste nummer åter tar upp diskussionen om de inkompetenta vuxengestalterna och de kompetenta barnen i barn & ungdomslitteraturen. Tydligen är den översynen från svenska barnboksinstitutet en karamell man kan suga länge på. Men intressantare i Ordfront är att man också publicerar ett tal av Naomi Klein som hon höll för ALA 2003. Är ni med! När Ordfront vill försvara folkbiblioteken som gemensamt ägda institutioner som inte skall konkurrensutsättas då går man till Klein och hittar något hon sa 2003.
Man frågar sig om
-det är Ordfront som letar dåligt,
-Naomi Klein som är så fruktansvärt bra
-folkbiblioteksdebatten som är stendöd?

Utan att svara på frågan så kan jag säga att Naomi Kleins tal är bra för att hon talar om gemensamt rum... Och lyssna på det här:

Era kommunmedborgare kommer vara tvungna att kämpa för er och tillsammans med er.
om detta ska ske så måste era användare vara fullständigt övertygade om att det inte går att jämföra en bokhandelskedja eller ett Internetkafé med ett riktigt folkbibliotek. De måste förstå er "offentlighet" - vilket handlar mycket mer än om ni finansieras av staten eller om era tjänster är gratis. "

Amen. Också är vi tillbaka i frågan om vilka som är våra uppdragsgivare - och hur. Är vi kommunens förlängda arm eller är vi en opartisk institution som garanterar fri tillgång till information och kunskap? Politikernas, politrukernas och tjänstemännens makt kan vara viktig att synliggöra - de kan sätta upp hinder för folkbibliotekens uppdrag... Precis som privatisering skulle göra det.