Sex and the city- hysteri på bloggar och i mainstream media. Hjärnan blir så jävla trött att den hotar lägga ner all verksamhet inför denna tragiska anstormning av intellektuell urblåsning.
Ser vi någon motreaktion mot den gubbporriga nutidstrenden hos vår tongivande media? Några av våra debattörer drar sitt strå till stacken för att ytterliggare förskjuta intresset från tanken till kroppens utsida.
Barbro Hedvall, ledarskribent på Dagens Nyheter och flitig liberal debattör även i andra forum skriver en bok tillsammans med Göran Greider, vänsterns älsklingspoet och tillika skarp men nyanserad och nallegod chefredaktör på Dalademokraten! Hur osannolikt är det? Inte särskilt egentligen. De både möts ofta i politiska diskussioner och liberala idéer kan ju med stor nytta möta frihetliga vänsteridéer. Så om Greider ser till att vara lagom sossig så borde projektet väl inte förvåna. (?)
Varför skriver jag nu om detta? Jo, för min frustration över ett samhälle som tenderat att se och premierar just ytan… Och vilka handlar ytan oftast om? Kvinnor!
I DN intervjuas författarduon och Hedvall diskuterar Josefin Brinks likväl som Maud Olofssons utseende. Ja, det är inte bara klädsel utan även hela framtoningen som hamnar på tapeten. Maud Olofsson har uppenbarligen ingen stil eftersom hon älskar kläder men inte håller sig till en enhetlig linje. Josefin Brink däremot har en klar och tydlig linje i hur hon ser ut och det uppskattar den liberala debattören. Dock inflikar hon att Brinks stil inte tilltalar henne.
I P1 har vi fått programmet Stil (som enligt SR själva "handlar om smink, mode, relationer och inredning") och ibland tänker jag att det i sig är ett uttryck för hur mycket vi polerar ytan. En radiokanal som tidigare uppenbart ville ha en intellektuell framtoning berättar nu långrandiga historier om Kennedyklanens klädsel och uppförande.
Kommer Hedvalls och Greiders bok att belysa hur maktens män uniformerar sig i en enda likadan grå massa och därmed omöjliggör en förflyttning bort från sig själva som handlande politiska subjekt? Kavajer och slipsar. Täckta kroppar. Släta ansikten. En man är en man är en man… Om han bara klarar de superenkla direktiven som råder i fråga om klädsel för män i maktens korridorer.
För kvinnor har vi hår, skor, ben i nylonstrumpor som filmas när kvinnliga politiska ledare talar. Utseende som ständigt diskuteras och värderas. Kungafamiljens barbiedockor vars klänningar och håruppsättningar analyseras i slaskpressen såväl som i aktuellt och i DN.
För fan Greider. Släpper du en bok som bygger på detta ytliga årtiondes urblåsta förtryck… Ja då har du gjort ett enormt snedsteg i din annars jävligt goda insats i det politiska samtalet.
Barbro Hedvall. En god liberal feminist, om än något fantasilös i sina uttalanden om feministiska motparter. Inte heller du borde koncentrera än mer uppmärksamhet till skalet… Kvinnors yta. Denna som av dem med makt och tid kan poleras till någon slags perverterad Paris Hilton- fasad.
Tillbaka till tanken, idéerna och orden. Vad säger vi? Varför? Hur formar Maud Olofsson och Josefin Brink vårt samhälles spelregler genom sina maktpositioner i regering respektive riksdag? Skriv inte en bok om Brinks makeup, skriv om hennes brinnande engagemang i arbetsmarknadspolitik (hon är en jävla jätteångvält i politiskt snilrik retorik- jag har själv blivit överkörd av nämnda superkraft i valet 2006) - det är vad vi behöver här och nu i en atmosfär så nyliberal att varje människa med jämställdhets och klasstänkande får allvarlig krupp som kräver akutvård eller åtminstone en morfinfylld inhalator.
(Fan va tröttsamt det är att säga samma sak i dag som 2006... Ungefär samma rundgång som i biblioteksdebatten?)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar