söndag 22 juni 2008

Identitetsmanipulation & nätföräldraskap


Lunch och barnen äter pannkakor. Massiva hyllande uttalande till den goda modern. Istället för att känna mig just "god" inser jag hur sällan lilla och stora E får känna lukten av nygräddat...

Konstigt - eftersom det ligger driver av artiklar och böcker runt om i huset beträffande hur man "skyddar" barn. Men det ena har inte med det andra att göra. Vad jag är perverst intresserad av är inte hur man blir en bra bulldoftande husmor. Tvärtom bryr jag mig nästan bara om hur den U S amerikanska diskursen kring barns skyddsbehov ser ut.

Varför? Debatten översvämmas (fortfarande) av råd, stöd och krav på regleringar och förbud kring ungas nätanvändning. Pappa staten ska med diverse protection- acts skydda barn från "online predators" och "harmfull content".

Är det här fortfarande intressant? Har inte moralpaniken ebbat ut i nyhetsflödet och pedagogers fokus förändrats från faror till möjligheter?

Vi ser ett ökande intresse för webbresurser i skol och biblioteksvärlden, men ibland känns detta engagemang fortfarande som en pissmyra i havet i jämförelse med bakåtsträvande (ut och spring/ läs böcker-nostalgi) och upp-poppande råd och förhållningsregler från pseudovetenskapliga förstå sig påare.

Just nu är

Generation Myspace Helping your teen survive online adolecence How social networking is changing everything about friendship, gossip, sex, drugs and our kids values

Me, Myspace, and I Parenting the net generation

-två höjdare som fyllt min midsommartid. Varför? Kan de inte läggas direkt till förenklings- retorik-högen? Och har jag inte lämnat kvällstidningsretoriken bakom mig? (Nämnda böcker är i o f s mer komplicerade än så!). Nej, jag är helt enkelt fast. Amerikanska handböcker om hur du skyddar, styr och förstår din alien-liknande tonåring a la Dr Phil- tekniker är för fascinerande för att lägga i från sig...

Just nu kan jag ju inte påstå att mina icke-alien-liknande barn behöver en mor som har hjärnan fylld av Myspace-faror. Snarare behöver de någon att diskutera elaka pingviner på Penguinclub med. Samt lära sig hantera sjuka mängder spam på Stardoll...

MySpace- konton har de (ljugit om sin ålder med mitt goda minne) men hur kul var de? Typ en helg var det ett hysteriskt engagemang kring vänner och kändisar...

Men nu är det nog mer jag som behöver läsa denna litteratur och agera morsa åt mig själv. Från att ha deltagit i en mängd ungdomsforum för att vara någon slags intresserad betraktare känner jag hur mitt engagemang istället blivit "verkligt". Jag följer inte Elza Dunkels råd och skapar konton med mitt eget namn och med mina syften klart uttalade. Istället har jag många olika alias, åldrar och hemvister.

Hur omoraliskt är det här? När jag föreläst har många förvånats över att jag tycker s k identitetsmanipulation är något i grunden bra... Beroende på att jag inte utgår från identitetsmanipulation framför allt utövas utifrån dolda (onda) syften.

Snarare hoppas jag ju att våra normer för olika åldrar, kön och andra "tillhörigheter" kan bli lättare att ifrågasätta genom virtuellt samspel.

Klart slut. Hoppas vi träffas när jag är Bertil 44... Just den ljugande person som Netscan reser land å rike runt å varnar föräldrar för... Eller NBC direktsänder.

Inga kommentarer: