fredag 13 juni 2008

I have a dream (där artefakten inte avgör värdet)




Jag läste just en annons... Den såg inte ut så här:

Regionbibliotek Skåne
inbjuder dig att lyssna till intressanta föredrag, case och paneldebatter om webb 2.0!


*Lär dig hur vi servar våra uppdragsgivare på allra bästa sätt!
*Våga exprimentera och lära dig av andra bibliotek.
*Marknadsför din verksamhet på bästa möjliga sätt digitalt.
*Lär dig att låta kunderna/användarna bidra till att skapa verksamheten.
*Lär dig att använda nya verktyg kostnadseffektivt för att nå dina användare!

"Att kommunicera med dina kunder även genom nya medier är viktigt!"
Egentligen såg annonsen ut så här och handlar om hur företagen skall tjäna pengar genom webb 2.0-verktyg och strategier... Är det viktigt att vi lär oss samma saker men för att förbättra vår service och vårt utbud? För att arbeta med (och i) ungas informationsverklighet?
Varför skall vår verksamhet förändras i takt med tiden? Vi är ju en institution med kommunala pengar. Varför besvära oss med att följa med i samhällsutvecklingen? Apoteket har ju två köer för att lösa in ett recept... Sovjet i miniatyr. Varför skulle vi vara sämre?
Jag hade velat att min annons var den verkliga och att regionbiblioteket i mitt län och vår intresseorganisation biblioteksföreningen hade hoppat på tåget... Inte mummlat lite ibland om Internet eller TV-spel... Istället satsat på att informationsvetarna på Sveriges bibliotek skall finnas till förfogande för våra medborgare i en snabbt föränderlig och snårig informationsverklighet. Varför skall vi ha förståelse för det tryckta ordets kvalité, ursprung och sammanhang men inte det digitala? Någonstans har någon (kanske gud) fastnat med skägget i brevlådan.
Mail efter mejl efter e-post kommer om läslusten, läsbiten, bokäventyret och kulturrådsbeslut om bokinköp... När får vi ett överflöd av tips, projektansökningar, undersökningar och stöd för arbete med webbaserade verktyg. När är det de litteraturfrämjande kollegorna som får börja trolla med knäna för att skapa minsta lilla engagemang kring sitt viktiga verksamhetsområde? När får skolan betala arvode till kultur och fritidsförvaltningen för att en bibliotekarie håller ett bokprat? När får region Skåne betala för att BVC-grupper besöker biblioteket? Svar - aldrig. För den verksamheten handlar ju om den heliga kon - boken! (Ja, det är sant. När jag utbildade pedagoger om webben så fick de betala för att jag skulle komma... Vilken bibliotekschef hade tagit betalt för att en bibliotekarie besökt ett föräldramöte på en förskola? Ett ålderdomshem för att byta bokdepå?)
Kulturrådet ja. Är det enbart från dem våra medel skall utökas? Vad sägs om lite pengar från näringsdepartementet? En informationskompetent nation sägs ju vara framtiden i en globaliserad värld.


2 kommentarer:

Anonym sa...

Skönt att någon äntligen vågar säga ifrån om bibliotekens oförmåga att hänga med i utvecklingen. Under en tid har jag funderat om vi ska byta ut texten på skylten utanför mitt bibliotek till "Uppfostringsanstalt" eller just "Sovjetunionen".

Lina Z Y sa...

Ja, jag "tar i". Fast jag älskar bibliotek på alla sätt och vis. Fast det blir ju en motsättning där man måste ta ställning när informationsförmedling alltid tonas ned eller helt kvävs till förmån för läsfrämjande.

Precis; vår uppgift är inte att uppfostra utan att hjälpa, bidra och stödja människor i deras behov av kultur & information.