Inte helt förvånande dyker Andrew Keen upp i en artikel i IDG som berättar att kritiken mot Wikipedia ökar. Man skriver bl a att tidningen Journalisten kritiserat webbuppslagsverket och att nyhetsbyrån AFP förbjudit sina anställda att använda nätencyklopedin. Jag erinrar mig en artikel om just Andrew Keen och letar fram den. Finner där (The Futurist 2008) att Keen menar just att vår mainstream media (dagspress etc) hotas av den participatoriska webben vilken leder till "the cult of the amateur".
Förvånande att media och forskare hotas av participatoriskt bygd kunskap?
Förvånande att Wikipedia som blivit sinnebilden av den participatoriska webben ifrågasätts?
Tidigare har vi hört rapporter om att W är lika trovärdigt som Encyklopedia britannica. Nu slår pendeln över och uppslagsverket kallas för "klotterplank" (se IDGs artikel). Andra klassiska påhopp förekommer också om bloggosfären... Läs och gråt- inte.
Makt, kunskapsförmedlare och auktoriteter undermineras av ett system som bygger på att alla deltagares världsbilder och kunskap kan bli en bricka i den större helhet varifrån man hämtar information.
Andrew Keen är i alla fall rak och tydlig i sin kritik av webb 2.0 och menar (öppet) att vi behöver gatekeepers och auktoriteter. Filter mellan nyheter och mottagare är en nödvändighet menar han ju. Låt oss diskutera på det sättet - om grundantagandena för hur kunskap skall formas. Inte hänfalla åt påhopp om konspirationsteorier (se IDG-artikeln) och ensidig betraktelse som berättar om amatörism.
Nätanvändningen skall vara lättillgänglig och verktygen användarvänliga. Därmed blir många röster hörda (?) åtminstone i teorin. Därmed blandas alla former av röster och resultatet blir inte "The cult of the amateur" utan en starkare konkurrens mellan olika informationskanaler. Wikipedias framgång har satt press på etablerade nätencyklopedier och databaser.
I IDGs artikel säger genusforskaren Tiina Rosenberg att elever inte ska googla utan använda sig av digitaliserade resurser som är godkända i akademiska kretsar. Wikipedia blir således synonymt med allt brus som fyller sökmotorn googles träfflistor. Frågan är nu bara hur man kan sätta likamedtecken mellan ett participatoriskt uppslagsverk och en kommersiell sökmotor som bygger på förprogrammerade algorithmer och inte människors samarbete.
Rosenbergs kritik sätter dock fingret på frågan om informationskompetens. "Att googla" är synonymt med att inte veta hur man i det stora utbud av publicerad "information" som återvinns veta hur man väljer, sållar eller hittar rätt.
Men... Don´t blame Wiki för att folk inte har verktyg och kunskap för att hitta bland nätresurserna... Skyll på min yrkesgrupp (m fl)!
Eftersom Rosenberg är en radikal röst i samtalet om institutionaliserad rasism och sexism så skulle hon med ett informationsvetenskapligt perspektiv se Wikipedia och övriga 2.0-resurser som en tillgång. Kunskapsbegreppet relativiseras - på så vis att auktoriteter ifrågasätts. En mångfald berättelser blir möjliga precis som Rosenberg vanligtvis efterlyser. Snarare än att den heteronorma västerländska historieskrivningen i etablerade uppslagsverk och kunskapsstruktur får stå oemotsagd.
Förvånande att media och forskare hotas av participatoriskt bygd kunskap?
Förvånande att Wikipedia som blivit sinnebilden av den participatoriska webben ifrågasätts?
Tidigare har vi hört rapporter om att W är lika trovärdigt som Encyklopedia britannica. Nu slår pendeln över och uppslagsverket kallas för "klotterplank" (se IDGs artikel). Andra klassiska påhopp förekommer också om bloggosfären... Läs och gråt- inte.
Makt, kunskapsförmedlare och auktoriteter undermineras av ett system som bygger på att alla deltagares världsbilder och kunskap kan bli en bricka i den större helhet varifrån man hämtar information.
Andrew Keen är i alla fall rak och tydlig i sin kritik av webb 2.0 och menar (öppet) att vi behöver gatekeepers och auktoriteter. Filter mellan nyheter och mottagare är en nödvändighet menar han ju. Låt oss diskutera på det sättet - om grundantagandena för hur kunskap skall formas. Inte hänfalla åt påhopp om konspirationsteorier (se IDG-artikeln) och ensidig betraktelse som berättar om amatörism.
Nätanvändningen skall vara lättillgänglig och verktygen användarvänliga. Därmed blir många röster hörda (?) åtminstone i teorin. Därmed blandas alla former av röster och resultatet blir inte "The cult of the amateur" utan en starkare konkurrens mellan olika informationskanaler. Wikipedias framgång har satt press på etablerade nätencyklopedier och databaser.
I IDGs artikel säger genusforskaren Tiina Rosenberg att elever inte ska googla utan använda sig av digitaliserade resurser som är godkända i akademiska kretsar. Wikipedia blir således synonymt med allt brus som fyller sökmotorn googles träfflistor. Frågan är nu bara hur man kan sätta likamedtecken mellan ett participatoriskt uppslagsverk och en kommersiell sökmotor som bygger på förprogrammerade algorithmer och inte människors samarbete.
Rosenbergs kritik sätter dock fingret på frågan om informationskompetens. "Att googla" är synonymt med att inte veta hur man i det stora utbud av publicerad "information" som återvinns veta hur man väljer, sållar eller hittar rätt.
Men... Don´t blame Wiki för att folk inte har verktyg och kunskap för att hitta bland nätresurserna... Skyll på min yrkesgrupp (m fl)!
Eftersom Rosenberg är en radikal röst i samtalet om institutionaliserad rasism och sexism så skulle hon med ett informationsvetenskapligt perspektiv se Wikipedia och övriga 2.0-resurser som en tillgång. Kunskapsbegreppet relativiseras - på så vis att auktoriteter ifrågasätts. En mångfald berättelser blir möjliga precis som Rosenberg vanligtvis efterlyser. Snarare än att den heteronorma västerländska historieskrivningen i etablerade uppslagsverk och kunskapsstruktur får stå oemotsagd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar