HarperCollins har, vad de i mars kallade, en interaktiv onlinevärld (ref), men som kanske bättre beskrivs som ett komersiellt nätverksforum. Detta heter Lolas land och baserar sig på bästsäljande böcker (Think pink och Viva la Diva, två till böcker är visst på g) för flickor mellan 8 och 12 år. Om någon nu tyckte Library lovers kampanjen var väl rosa så ska ni spendera en stund i Lolas Land... Här får vi till skär bakgrund lära hur fötterna skall vårdas när man bär flip-flop. Visst är det lätt att vara moraltant eller göra sig lustig över dessa snabba intryck. Men att bara avfärda eller bli feministiskt rasande över flickors mötesplatser på nätet är översitteri.
Forum som dessa är ofta mer intressanta än vad min svartvita blick vill erkänna. Lolas land ansträngde jag mig för att spendera tid i eftersom det var omskrivet och skapat med populära böcker som förebild. Men ett forum som jag först tvingades in i av mina döttrar och därefter mer än villigt blev kvar som halvaktiv deltagare i är Stardoll, fame fashions and friends. Att klä av och på kändisar, det hade jag greppat innan jag prövade själv, men att se förbi Britney Spears- klippdockorna och upptäcka nätverkandet även här var en mindre chock. Vilket fördomsfullt pucko jag varit som trott att barnen suttit i timmar och lekt med online klippdockor i form av kändisar med märkeskläder och accessoarer... Stardoll rymmer många sammanslutningar av små diskussionsgrupper och vänskapsband som baseras på alltfrån vilket nickname du har till vilket djur du tycker om eller hur din avatar ser ut. Ibland startar rykten om märkliga föreningar som inte bildats enligt forumets regler och då kan barnen inte lämna datorn. Bu eller bä? Lite i chock var jag efter att ha klätt av och på Rosa Parks (som istället för "star doll"kallas "rolemodell" på sajten)... Men systemet med att betala för att få fullständig access till forumet börjar kännas alltför sorgligt när vi har med barn att göra. VISA-kortet har nyligen åkt fram för att uppgradera ännu ett konto på Club Penguin och därifrån är berättelserna långa och uttrycksfulla vid kvällsmaten.
-Är det den artonde i morgon?
-Ja
-Bra då ska jag köpa möbler från den nya katalogen
-Va
-Det kommer nya möbler och jag får nya pengar
Ibland behöver en lätt försoffad trettio år gammal mor dra sig tillbaka och ruva på alla sina fördomar och erkänna att samvaron på Star dolls var mycket behaglig. Och att jag gjorde intrång när jag som vuxen skaffade mig inlogg på denna barn och ungdomssajt, det kunde jag snabbt släppa. Forumet kryllar av vuxna som bildar egna sammanslutningar och vänligt avvisar alla umgängesförsök från yngre deltagare. Istället har de föreningar för "adults only" som uppskattar att handla handväskor med stardollars.
Rebekah Willet har arbetet i projekt med unga tjejer som i workshops fått göra egna fashion-dolls sidor. Hon valde att titta på de olika tolkningar och de olika sätt att läsa/tolka beteenden och bilder i en kulturell kontext som kan tillämpas på vad "vi" kallar stereotypa och tvingande kulturella ideal ("girl-poisoning culture"). Här kan ni se en del av resultatet.
Vad betyder då detta? Jo de unga deltagarna resonerade kring "the beauty myth" och orealistiska ideal medan de fick bygga egna sidor med egna uttryck. Willets text visar hur olika femininiteter blir tydliga i arbetet med rådande normer och ungas eget skapande. Genom projektet blev den dominerande bilden av unga flickor som hjälplösa internaliserar medias stereotypiserande ideal svajig. I studien möter man istället flickor som agerande och kritiska aktörer, subjekt som skapar och "switch between seemingly conflicting positions"
KK-stiftelsen utlyser pengar för forskningsprojekt om barns och ungas nätanvändning i syfte att utveckla vår kunskap och kompetens inom IKT. Jag tänker att det nog vore givande att fortsätta i Willets och andras fotspår och titta på hur identiteter och normer skapas, formas och ifrågasätts genom de populära fashiondoll- forumen.
Willet sammanfattar och avslutar med många frågor kring vad det betyder att unga flickor använder olika media-bilder för att fantisera och att de "läser" bilder utifrån en annan position än tidigare generationer.
Betyder detta att genusmotstånd som att klä sina döttrar i hängslen och blå kläder från nyfödda och framåt bara är ett av många sätt att "leka" och ifrågasätta genusformationer? Att ta fullständigt avstånd är inte den enda vägen. På simpel svenska blir det väl ungefär en slutsats att barnen inte suger i sig bilder som uttorkade svampar utan att de studerar, diskuterar och kontextualiserar den uppsjö av normbildande (?) budskap som t ex modeindustrin levererar.
Willett är forskare men hennes projekt hade kunnat genomföras på våra bibliotek på kvällstid, svårare är inte upplägget. Med bättre tillgång till datorer hade man kunnat titta på olika fashion-doll communitys, tidskrifter som Julia och Veckorevyn samt Gossip girl- litteratur och sedan med enkla medel byggt egna statiska sidor eller sociala forum med fashiondolls. Kanske även inkluderat TV-spel med kvinnliga hjältar och diskuterat även dessa "identiteter".
Vilka vill vara med?
En sammanfattning av Rebekah Willets projekt hittar du i kapitlet Online paper dolls i Growing up online: Young people and digital technologies
Forum som dessa är ofta mer intressanta än vad min svartvita blick vill erkänna. Lolas land ansträngde jag mig för att spendera tid i eftersom det var omskrivet och skapat med populära böcker som förebild. Men ett forum som jag först tvingades in i av mina döttrar och därefter mer än villigt blev kvar som halvaktiv deltagare i är Stardoll, fame fashions and friends. Att klä av och på kändisar, det hade jag greppat innan jag prövade själv, men att se förbi Britney Spears- klippdockorna och upptäcka nätverkandet även här var en mindre chock. Vilket fördomsfullt pucko jag varit som trott att barnen suttit i timmar och lekt med online klippdockor i form av kändisar med märkeskläder och accessoarer... Stardoll rymmer många sammanslutningar av små diskussionsgrupper och vänskapsband som baseras på alltfrån vilket nickname du har till vilket djur du tycker om eller hur din avatar ser ut. Ibland startar rykten om märkliga föreningar som inte bildats enligt forumets regler och då kan barnen inte lämna datorn. Bu eller bä? Lite i chock var jag efter att ha klätt av och på Rosa Parks (som istället för "star doll"kallas "rolemodell" på sajten)... Men systemet med att betala för att få fullständig access till forumet börjar kännas alltför sorgligt när vi har med barn att göra. VISA-kortet har nyligen åkt fram för att uppgradera ännu ett konto på Club Penguin och därifrån är berättelserna långa och uttrycksfulla vid kvällsmaten.
-Är det den artonde i morgon?
-Ja
-Bra då ska jag köpa möbler från den nya katalogen
-Va
-Det kommer nya möbler och jag får nya pengar
Ibland behöver en lätt försoffad trettio år gammal mor dra sig tillbaka och ruva på alla sina fördomar och erkänna att samvaron på Star dolls var mycket behaglig. Och att jag gjorde intrång när jag som vuxen skaffade mig inlogg på denna barn och ungdomssajt, det kunde jag snabbt släppa. Forumet kryllar av vuxna som bildar egna sammanslutningar och vänligt avvisar alla umgängesförsök från yngre deltagare. Istället har de föreningar för "adults only" som uppskattar att handla handväskor med stardollars.
Rebekah Willet har arbetet i projekt med unga tjejer som i workshops fått göra egna fashion-dolls sidor. Hon valde att titta på de olika tolkningar och de olika sätt att läsa/tolka beteenden och bilder i en kulturell kontext som kan tillämpas på vad "vi" kallar stereotypa och tvingande kulturella ideal ("girl-poisoning culture"). Här kan ni se en del av resultatet.
Vad betyder då detta? Jo de unga deltagarna resonerade kring "the beauty myth" och orealistiska ideal medan de fick bygga egna sidor med egna uttryck. Willets text visar hur olika femininiteter blir tydliga i arbetet med rådande normer och ungas eget skapande. Genom projektet blev den dominerande bilden av unga flickor som hjälplösa internaliserar medias stereotypiserande ideal svajig. I studien möter man istället flickor som agerande och kritiska aktörer, subjekt som skapar och "switch between seemingly conflicting positions"
KK-stiftelsen utlyser pengar för forskningsprojekt om barns och ungas nätanvändning i syfte att utveckla vår kunskap och kompetens inom IKT. Jag tänker att det nog vore givande att fortsätta i Willets och andras fotspår och titta på hur identiteter och normer skapas, formas och ifrågasätts genom de populära fashiondoll- forumen.
Willet sammanfattar och avslutar med många frågor kring vad det betyder att unga flickor använder olika media-bilder för att fantisera och att de "läser" bilder utifrån en annan position än tidigare generationer.
Betyder detta att genusmotstånd som att klä sina döttrar i hängslen och blå kläder från nyfödda och framåt bara är ett av många sätt att "leka" och ifrågasätta genusformationer? Att ta fullständigt avstånd är inte den enda vägen. På simpel svenska blir det väl ungefär en slutsats att barnen inte suger i sig bilder som uttorkade svampar utan att de studerar, diskuterar och kontextualiserar den uppsjö av normbildande (?) budskap som t ex modeindustrin levererar.
Willett är forskare men hennes projekt hade kunnat genomföras på våra bibliotek på kvällstid, svårare är inte upplägget. Med bättre tillgång till datorer hade man kunnat titta på olika fashion-doll communitys, tidskrifter som Julia och Veckorevyn samt Gossip girl- litteratur och sedan med enkla medel byggt egna statiska sidor eller sociala forum med fashiondolls. Kanske även inkluderat TV-spel med kvinnliga hjältar och diskuterat även dessa "identiteter".
Vilka vill vara med?
En sammanfattning av Rebekah Willets projekt hittar du i kapitlet Online paper dolls i Growing up online: Young people and digital technologies
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar