tisdag 29 juli 2008

Blogg eller bok, återigen konstruerad dikotomi

Egentligen hade jag en tanke om att bli härligt harmonisk av att börja läsa skönlitteratur (igen). Tyvärr gav jag mig i kast med Herbjörg Wassmos senaste, eftersom Dinas bok är det bästa jag läst (precis som alla andra bästa böcker ni vet).

Tyvärr handlade Wassmos fantastiska prosa om trafficking och jag blev minst lika heligt äcklad och förbannad över patriarkat, kapitalism och globala orättvisor som jag brukar bli när jag surfar.

Min slutsats är således att det kan gå på ett ut att läsa skönlitteratur eller bloggar... Vilket leder mig in på New York Times artikel "Literacy debate: online, R U really reading"... Nu har ju artikeln tjatats sönder på andra bloggar men jag låtsas ändå som att jag har något nytt att tillföra.

För det första känns det ju sorgligt att man kan reducera online- läsning till en enhetlig verksamhet som kan jämföras med romaner på oblekt papper. Som att min hjärna och mitt själsliv inte påverkas olika om jag läser inlägg på Bilddagboken, Bodil Malmstens blogg eller en e-bok om hjärt och lungräddning.

Biblioteksbloggen väljer man att närma sig artikeln utifrån diskursen om ungas försämrade läsning nationellt och globalt:

Vad innebär det egentligen att våra barn och ungdomar läser allt sämre? En ny artikelserie i New York Times diskuterar just detta. Även i USA visar det sig att unga visar allt svagare färdigheter när det gäller att läsa långa sammanhängande texter på papper. Samtidigt ägnar de många timmar åt att läsa digitala texter på skärm. Är detta en annan typ av läsning?

Stefan Pålsson kommenterar, intressant som vanligt, på Framtidens lärande om New York Times artikeln:

Hjärnforskare kan konstatera att hjärnan förändras när vi lär oss att läsa - och då handlar det om att läsa böcker. Men vad som händer när läsandet förändras och blir mer interaktivt och intertextuellt är det ingen som vet. Däremot kan vi se att informationsexplosionen och den sociala medieutvecklingen kräver att vi har andra kunskaper och förmågor än tidigare. Annars klarar vi inte av att hantera den verklighet som vi lever i.

Att kunna läsa och skriva är utan tvekan viktigare än någonsin. Men det krävs också en digital kompetens som knyter samman traditionella kunskaper och färdigheter med dem som är nödvändiga för att möta dagens utmaningar och möjligheter på ett kreativt sätt.

Hur som helst. Läsfrämjandefanatikerna/entusiasterna (välj själv) lär inte släppa snuttefilten i form av kvalitetslitteratur trots att New York times inflikar "some literacy experts say that online reading skills will help children fare better when they begin looking for digital-age jobs".

Men ja just det, läser man inte online så kan man ju alltid bli bibliotekarie...

3 kommentarer:

Anonym sa...

Hej! På Biblioteksbloggen gäller det att anta ett neutralt förhållningssätt, enligt de riktlinjer som gäller för bloggen (bestämda av Informations- och lånecentralerna gemensamt). Hade jag skrivit om det på min privata blogg hade jag förmodligen formulerat mig på ett annat sätt. Det om det.

Blogg kontra bok är intressant på ett annat sätt också. Idag när jag satte mig in i hur man kan bli "publicerad författare" (dvs få en egen bok tryckt) via Vulkan tänkte jag på hur gränser successivt kommer fortsätta att uppluckras. På biblioteken har vi ju hela tiden hävdat att tryckt text är en säkrare källa, eftersom den är kvalitetsgranskad och kontrollerad i flera steg innan den trycks. Med Vulkan upphävs alla sådana kontroller. Intressant om detta sätt att publicera tryckt text sprids.

Lina Z Y sa...

Ja Vulkan är intressant som sjutton. Beträffande neutralt förhållningssätt så blir det ju "mainstream" den rådande ordningen och etablerade sättet att se saker på... Inom biblioteksvärlden tenderar "sanningen" att vara ungas sämre läsförmåga. En mer komplex analys har min inte intresse av/tid till/insikt i????

Anonym sa...

De komplexa analyserna behövs verkligen. För naturligtvis är det inte så enkelt som att unga håller på att bli analfabeter. Det handlar förstås om VAD som mäts. Och i skolan mäter man enligt samma måttstockar som funnits i 100 år (eller längre?). Nya färdigheter är tyvärr väldigt svåra att fånga upp eftersom skolan förändras så långsamt. Vi har t ex haft en läroplan i 14 år som ännu inte har slagit igenom.