onsdag 9 juli 2008

Gossip girl och digital literacy. Paradigmskifte på annan plats.


Det går trögt med bloggandet. Förmodligen för att allt är lite trögt. Var är alla människor? Med tanke på hur många arbetslösa, deltidsanställda och studerande det finns så borde inte världen lägga ner hela sin mentala och digitala verksamhet i juli.
Vi är hur som helst få på jobbet och det mesta cirkulerar kring "infopass". Är inte detta folkbibliotekens i särklass största förbannelse? Bristen på flexibilitet... En andra fråga som sysselsatt mig fast jag brukar vägra ha med den att göra är detta med s k skräplitteratur... Ska vi, ska vi inte. Med en raskt växande dotter och brorsdotter inom räckhåll blir allt lite smått relativt. Tidningar som Julia och Frida, smink, Gossip girl på TV och i bokform drar förbi i vansinnig hastighet. Diskussionerna handlar inte om ögonskugga eller ej utan om vad vi ser, hör, förstår och kan förhålla oss aktiva till. Smart, eller hur?

Ja just det, gossip girl. Där klämde ju birkenstock/gudrun sjöden-skon på mig trots att det är en fråga jag som sagt inte vill blanda mig i: Många frågar efter böckerna och deras popularitet verkar inte ebba ut. Ändå ska vi inte köpa in dem eftersom de bl a är fulla med varumärkesplacering... Meg cabot kvalar in.... Men någonstans skall ju gränserna dras. För så fungerar ju medieplaneringen i nutid och dåtid. Vi planerar, tillhandahåller och därmed... ?

Många viktiga synpunkter mot litteratur som gossip girl finns så klart. Men samtidigt står annan sexistisk och rasistisk litteratur på våra hyllor. I ett strömmande brus av olika medier blir gossip girl en ickefråga... (Eller en symbol.)

Istället blir fokus: Hur hjälper vi till att skapa olika förståelser och kritiskt medvetande hos unga? Med oss menar jag barn och ungdomsbibliotekarier... Jag drar ut hårstrån med en pincett ur min kropp fast det gör skitont. "Vägra vara vacker, vägra vara smal, fan ta era jävla ideal" skanderade jag på åttonde mars... Hur rimmar det med att utsätta sin kropp för smärta för att någorlunda passa in i normen?

Hur motsägelsefull och politiskt jäkligt intressant vårt samhälle är, det lär vi inte våra unga genom att säga nej till den media de efterfrågar. Det gör vi genom att arbeta med den berömda informationskompetensen... Som ju borde heta något helt annat. Några förslag? Jag läser nu Digital Literacy: Tools and Methodologies for Information Society och medan jag läser och antecknar slår det mig att jag ständigt skriver "skifte", "omstrukturering", "förändrat förhållningssätt", "ny förmåga".

Det beror inte på att boken är enhetlig. Den är tung som en sten och fyller ett mycket brett spektra. Men gemensamt för de olika kapitlen är att all typ av kompetens och krav förändrats i och med en ny informationsverklighet och nya verktyg. Så svårt och så enkelt är det. Stora förändringar i det vi arbetar med; medielandskapet kräver förändrad kompetens hos oss.

Ett kapitel handlar explicit om paradigmskiftet; från kunskap om medier till "digital literacy" och jag undrar när paradigmskiftet kommer braka in i bibliotekens värld. För ett så extremt skifte som vi behöver; det borde märkas och skapa nödvändiga debatter och konflikter.

Rummet är statiskt, hyllorna förankrade och datorerna få och välreglerade. Själv sitter jag barrikaderad bakom min disk och plastar in "It girl"; ännu en bok som skapar konflikt.

Vad diskuterar ni på er arbetsplats? Om Gossip girl hör hemma på biblioteket? Hur ni arbetar i ungas informationsvardag där reklam och varumärkesplacering letar sig in i/utgör grunden för varje vrå av den media de konsumerar/agerar med?

Det är smått absurt att vara bibliotekarie... Teorin och praktiken lever olika liv. Är det likadant att vara lärare? Förmodligen. Det Pier Cesare Rivoltella beskriver i Digital Literacy: Tools and Methodologies for Information Society är en verklighet som redan är etablerad. Alla delar finns på plats - därmed inte sagt att det är statiskt. Informationssamhället kommer att förändra sig varje stund. Men paradigmskiftet - det har redan skett; utanför folkbibliotekens väggar, i andra rum...

4 kommentarer:

Erik Edwardson sa...

Köper inte Gossip girl? På Biblioteket i Höganäs har vi minsann hela serien både på svenska och engelska ;-)

Lina Zoe Ydrefelt sa...

Det låter bra tycker jag.

Kulturhuset Multeum sa...

Jag har köpt in de två första delarna efter ett inköpsförslag till avdelningen Unga vuxna. Jag tror på att förmedla utan att fördöma om man vill skapa ett litteraturintresse bland ungdomar. Sedan kan jag jobba vidare utifrån det!

/Anna Jansson, barn- och ungdomsbibliotekarie

Lina Zoe Ydrefelt sa...

Hej
Ursäkta så sent svar. Jag tycker du sammanfattar det bra Anna J: förmedla och skapa intresse och entusiasm.