När vi pratar om de nya krav som ställs och den omfattande kompetens och kunskap vi måste ha för att navigera oss i samhället, utvärdera informationskällor och finna rätt informationskanaler så talar vi om att vi lever i
ett informationssamhälle eller ett kunskapssamhälle
Båda termerna använder jag frekvent när jag diskuterar de krav som ställs och kommer att ställas för att bibehålla eller skapa ett demokratiskt samhälle i en förändrad informationsverklighet.
Bernardo Sorj som studerat digitala klyftor menar dock att båda termerna är felaktiga. Alla samhällen är i behov av information och alla samhällen bygger på kunskap. Han föreslår istället termen "Technology consuming capitalist societys" (pdf ) (Technology consuming capitalist societys bygger på att kommunikation, livskvalité, sociala politiska och ekonomiska relationer "are mediated by technological artifacts") och utgår i sin analys av ojämlikhet i konsumtionen. Dock skiljer sig konsumtionen av Internet från andra artefakter som skapar ojämlikhet i samhället:
Sorj betonar att även kunnandet avgör tillgången. Med en lägre intellektuell kunskap blir internet en resurs för att skaffa information. För den välutbildade är nätet istället en väg för att bygga kunskap.
Sorjs långa genomgång plockar ner de flytande diskussionerna om ojämlikhet, digitala klyftor och teknisk utveckling på en hanterbar nivå. Han påminner om att mycket av det som styr diskussionen är vad som är under utveckling, eller tros skall komma. Mer fokus behövs på t ex nationell nivå för att förstå de digitala klyftorna menar han.
Sorjs väljer en praktisk, materialistisk approach i sin diskussion. Kanske är det till nytta... Men allt vårt flummeri kring 2.0 och de många grader av digitala klyftor och cyberbalkanization som vi diskuterar är ibland förnimbara och ibland högst påtagliga genom att de namngivits och erkänts av etablerad forskning.
För oss som arbetar i praktiken med att till exempel tillgängliggöra information så är vad vi kan kalla "instinkt" inte att förringa. Ojämlikheterna vi upplever i vårt praktiska arbete genom ungas varierande fysiska tillgång och intellektuella förmåga liksom formella utbildning är lika viktig att ta fasta på som de teorier och resultat forskningen förser oss med.
Det enda som inte är okej... Det är att blunda inför ojämlikheterna och låtsas som att vi med kunskap och verktyg för att arbeta med informationsflöden inte har ansvar att överbygga digitala klyftor på lokalt plan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar