"Jag hade en skitvidrig-barndom"s-pornografi har passerat förbi på hyllorna och uppskattats av vuxna och unga. Nu har jag sett American Crime fast jag blundade ibland. Kommer trenden fortsätta? Eller kommer vi få en verklig problematisering av barns villkor? Kärnfamiljsnormen och den stora solidaritet, lydnad och tillhörighet vi pådyvlas är en grundläggande orsak till att övergrepp kan fortgå. Vi blundar för det lilla och det medelstora. "Åthutningar" och orättvis behandling. Generaliserande omdömen om barn och "överseende" bemötande.
Ålder gör dig inte vis. År som passerar gör att vi internaliserar och accepterar förtryck som en rimlig del av vardagen. Reflektioner från ett barn som inte lärt sig att sluta fråga "varför" kan skrattas bort som pikanta inslag... Eller bestraffas för sin sanningshalt.
American crime är inte den film jag skulle rekommendera. Kanske skulle jag hellre satsa på en fjantig måbra- film som faktiskt i små sekvenser lyckas visa hur berättelser samspelar med våra liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar