fredag 31 juli 2009

Respekt snarare än empati

Folkbibliotekens position som socialt inkluderande kraft gör det rimligt att diskutera bibliotekarieyrket utifrån empatisk förmåga menar Birdi, Wilson & Man Tso i The nature and role of empathy in public librarianship, (Journal of librarianship and information science, juni 2009). Skribenterna har studerat intuitiv empati och kognitivt tränad empatisk förmåga bl a utifrån bibliotekspersonals bemötande och service till exkluderade grupper. Förståelse och inlevelseförmåga i andras situation beskrivs liksom vikten av förståelse för kulturell och social tillhörighet. Besvarandet av användares behov och förfrågningar får inte bemötas med spontan ovilja. Författarna föreslår utbildning och träning i empatisk förmåga.

Hur man definierar och utövar empati kan skifta. Huvudsaken bör vara en professionell bibliotekarieroll som är tillräckligt tydlig och dominerande för att alla samhällsgrupper skall få samma informationsservice. En rigid inställning, bristande tålamod och diskriminerande bemötande är inte acceptabelt. Men tala hellre om respekt för samtliga besökares behov än empati för individer. Det är inte förvånande att författarna refererar studier av läkare och sjuksköterskor eftersom dessa yrkesgrupper arbetar med personer i utsatta positioner. Men att skapa en inkluderande offentlig sektor som överbrygger klyftor och skapar möjligheter och stöd för alla individer betyder inte att samma karaktäristik är önskvärd över hela linjen. Lyhördhet och insikter om allas lika värde och rättigheter är viktigt, men behåll en professionell distans som innebär att vi utövar den service som vår sektor är bäst på: Kultur och informationsarbete... Eller anställ socionomer om det är dbt-inspirerad medkänsla och bekräftelse man vill servera kunderna med.

2 kommentarer:

Morrica sa...

En viktig distinktion, empati i all ära men jag håller med dig, respekt för individen är snarare vad de är ute efter. Där empati riskerar, i fel sammanhang, att bli alltför närgånget och påträngande och kan lämna en kvardröjande smak av tvång om en fortsättning håller ömsesidig respekt en hövlig distans och lämnar båda parter vid gott mod, utan känsla av tacksamhetsskuld eller påtvingad närhet.

Lina Z Y sa...

Precis, du uttrycker det bättre än mig.