Baby librarians med adekvat kunskap

Award only thoose that maintain status quo…

Diskriminering baserad på ålder är påtaglig i vårt samhälle och tar sig bland annat uttryck i hur man negligerar barns och ungas egna lärandeprocesser och digitala kompetens. I det politiska samtalen är det dock vanligare att man talar om äldres negligerade behov. Men varför enögt se på åldersdiskriminering som något tillhörande ålderdom eller ungdom?

Ett problem som ofta möter dem som arbetar mot diskriminering av unga är dock de institutionaliserade föreställningar om ålder och kompetens som möter ifrågasättanden om varför ungas kunskap inte tas till vara. Tyvärr (?) är antal levda eller arbetade år ett dåligt mått på hur bra en person utövar bibliotekarieyrket. Ändå möts vi inom bibliotekssektorn av annonser där man efterfrågar bibliotekarier med "mångårig erfarenhet" och i det praktiska arbetet går beslutandepositioner och tolkningsföreträde till de äldre medarbetarna.

Dessa upplevelser återberättas på bloggar och chatforum av yngre bibliotekarier. Elisa F. Topper uppmärksammar problemet och vill att man motarbetar de strukturer som gör att benämningar som "baby librarians" existerar. I artikeln What´s new in libraries, Reverse age discrimination argumenterar hon för inkludering. Är det möjligt att genomföra? Inom vår sektor är frågan viktig att ställa då yngre diskriminerade bibliotekarier med t ex viktig digital kompetens väljs bort och därför ändrar yrkesbana och karriärsambitioner.

Vad innebär då diskriminering och nedvärderande tillmälen? En av Toppers beskrivningar inleds med "Killing a baby librarian´s love of librarianship" och den starka formuleringen bär på innebörder som skall förstås genom det passionerade engagemang som många yrkesutbildade bibliotekarier har. Efter genomförd B&I-utbildning är ofta ambitionerna och engagemanget högt ställt hos den nyutexaminerade och de låga löner, dåliga anställningsförhållanden och bristande arbetsmiljö som bibliotekarierna accepterar är bevis för hur gärna man vill verka inom detta demokratifrämjande yrke.

Så hur dödar man en passionerad dröm som borde tagits till vara? Topper ger ett par exempel från Bill Drew som driver bloggen Baby Boomer Librarian: Do not allow outside box thinking /…/Award only thoose that maintain status quo /.../ Veteran librarians know best because that is the way it always has been done

Hur starka dessa krafter för bevarande av rådande strukturer och arbetsuppgifter är kan exemplifieras med hur unga bibliotekarier som berikar verksamheten per automatik förväntas dubbelarbeta: Genomföra arbetet såsom äldre kollegor önskar och därefter försöka applicera de egna arbetsmetoderna och målen ovanpå det cementerade berg av rutinuppgifter som andra formulerat och bedömt värdet av. Detta ger yngre bibliotekarier stora problem inte bara beträffande arbetsbelastning utan även i form av de dubbla skepnader som bibliotekarien behöver anta i olika arbetssituationer: Det konservativa, ganska tysta järnspöket när referensarbetet delas med en bitchig äldre kollega som inte tolererar empati, förståelse och engagemang i ungas intressen. Sedan skall rollen bytas så snart en ficka av syre beträds där en barnbibliotekarie kan uppmärksamma användarnas digitala arbete och många behov av en förändrad biblioteksmiljö...

Hur många sover dåligt om natten eftersom de är en kasperdocka tillsammans med kollegor och en passionerad person utan den ovälkomna mentorn vid sin sida?

Och hur känns det när den chef som efter många kurser och studiebesök inser att det egna biblioteket bör genomföra förändringar och kallar till sig arbetskraft med den komplementerande (?) kompetensen? Bra, kanske... Tills utvecklingsfrågorna allt mer framstår som en hemlig agenda och det slutligen är utföraren, den yngre bibliotekarien, som får en kniv i ryggen när den traditionsfyllda skutan inte alls tänker ändra kurs. Bör chefen bibehålla den märkliga position som utförar-administratör hon/han har och glömma sina utvecklingsplaner? Vill man vara en av många chefer inom kommunal byråkrati som upprätthåller snarare än reformerar så är det de störande elementen som måste bort. Kill the librarian babys. Det tar några månader. Sedan är korridorerna lika tysta som förut.

Topper skriver: "The profession needs an infusion of youth, for new ideas and skills and for future staffing". Nu blir kanske inte bemaningen något problem. Med lite ekonomiska kriser och nedmonterad bibliotekssektor så kommer de fogliga bibliotekarierna under 55 bast inte att ta slut. Men frågan är vad det var vi egentligen önskade. Att bevara, konservera och begränsa informationskunskaper och handlingsalternativ eller skapa en mångfacetterad biblioteksservice?