En skakig yrkesidentitet bör ställa in siktet på informationssamhällets behov

Artefakterna tycks avgöra bibliotekariernas hemmahörighet i sitt yrke. Med böcker omkring sig stämmer miljön med konservativa bibliotekariers upplevda yrkeskall. På vuxensidan krävs traditionellt att man kan googla lite grann men på barnsidan är skönlitteratur-kunskaperna själva sigillet för god folkbiblioteksverksamhet. Samtidigt är användarnas kulturella och sociala hemmahörighetliksom förmåga till lärande närmare bilden av de bibliotekarier som man möts av i B & I- tidskrifter. Dessa beskrivningar som innehåller krav på uppdatering och integrering av digitala resurser i verksamheten borde leda barnavdelningernas arbete. Istället har de som jobbar närmast de yngsta ofta den sämsta IL-kompetensen. Hur ser vår professionssträvan ut? Bör vi vara förskollärare och lämna informationssektorn till någon annan part?

Kejsaren är naken. Att bibliotekarier ständigt kämpar för att skapa en yrkesidentitet som ger prestige, samhörighet och stolthet samtidigt som de tillskriver sig själva rollen av litteraturkritiker och förskolelärare. De som stigit ut på arbetsmarknaden med en magisterexamen i biblioteks- och informationsvetenskap som professionsgarant får snabbt byta identitet och frånsäga sig sina kunskaper och prioriteringar.

Är det denna vilsenhet som skapat fokus på just professionssträvanden i B&I-utvecklingen?

Lisa O´Connor menar i Library review, Information Literacy as professional legitimation, att Information Literacy fungerar som bibliotekariers professions-legitimitet. Genom denna kan man uttrycka sin kompetens och försöka skapa en stabil plats i det akademiska systemet. Tiddigare har fokus legat strängt på access-temat, att tillgängligöra information. Men i o m IT-utvecklingen har mellanhanden kunnat ifrågasättas och många av bibliotekariernas traditionella yrkeskunskaper och rutinuppgifter har blivit överflödiga. Svaret på denna kris är IL-trenden vilken står starkare mot externa utmaningar än det mindre komplexa access-tänkandet.

Om O´Connor har rätt, vilket den starka fokusering på IL som råder inom B&I-sektorn visar och som bibliotekarier inom akademisk verksamhet anammar, så bör förvirringen vara total. Bibliotekschefer har ofta ttityden att nyexade bibliotekarier har så mycket att lära. Vad man dock inte fokuserar på är det breda spektra av kompetenser som den nyligen nedkomna innehar, ofta till skillnad från äldre kollegor.

Så varför är inte cheferna berusade av IL-tanken, vilken tycks kunna ersätta flumbibliotekarie-beskrivningar med hård, kvantifierbar och mer maskulin framtoning? I så fall skulle de yngre bibliotekarierna vara guld värda istället för att mötas av sorgliga tillrättavisningar... Sorgliga, eftersom de ofta berör områden där den nyanställde har stora teoretiska kunskaper och tyst skakar på huvudet åt oseriöst användande av kommersiella webbresurser, bristen på användning av sociala medier, förbudskulturen och bristen på management och tydlig ledarskap.

I min tidigare bloggpost om baby librarians tänkte jag även på de missförstånd som uppstår och begränsar verksamhetsutvecklingen just genom att chefer och redan yrkesverksamma bibliotekarier upplever att B&I inte ger rätt utbildning. Väl ute på folkbibliotek och filialer reser sig håret över svårigheter att delta i de fastlagda rutínerna. Men istället för att fråga sig hur lite bibliotekarier lärt är frågan hur annorlunda deras kunskap och metoder för biblioteksarbetet kan se ut. Är dock den vägen stängd eftersom den befintlig strukturen är den enda tänkbara: Ja, i det ljuset är nyexade bibliotekarier skräp. Men är det kontinuitet man vill ha så krävs i dag bara biblioteksassistenter. För vem bryr sig om kunskapsstruktur eller arbete med gemensamma informationsprojekt?

Men ovanstående scenario där biblioteksassistenterna, vilka inte pumpats med IL-teori, anställs för att bibehålla gårdagens mediesamlingar och rutiniserade sagostunder kommer biblioteken förlora de sista nördarna som besökare, i alla fall om man skall tro mängden artiklar om behov av digital kompetens och ett förnyat förhållningssätt till medier och utbildning.

Heinrichs & Lim skriver i Library & Information Science research om Emerging requirements of computer related competencies for librarians. Tillbaka vid informationsarbete, tillgängliggörande eller Information Literacy-arbete följs av krav på uppdatering och jämna steg med den digitala verksamheten. Så är nu inte fallet, biblioteken ligger snarast långt ifrån den digitala superkoll de borde ha. Information literacy krävs i kunskapsekonomin överlag men förändrar kanske inte vardagen så mycket och i så högt tempo som inom biblioteks- och informationssektorn.

"Knowledge management tools in this economy transform librarians role by changing the kinds of work required to support patrons"

skriver Heinrich & Lim. Nu är bland annat behovet av productivity tools stort sedan informationskällorna sedan länge öppnats. Utvecklingen pekar mot att bibliotekariers IT-kunskaper behöver breddas avsevärt och att våra förmågor att återvinna information är en mycket liten del av behoven i informationssamhället av i dag. Biblioteken är viktiga för medborgarnas deltagande i informationssamhället ur ett flertal aspekter och kompetensen hos de anställda måste därför vara omfattande beträffande IT. Därför bör bibliotekschefer se till anställda med tekniska förmågor och information literate, menar skribenterna.

I stora drag kan man nu tala om informationsintegration som ett uppdrag för bibliotekarier, menar de båda. Härmed krävs kunskap om multimedia, publicering och deltagande i kunskapsspridningen samt möjlighet att arbeta i virtuellt baserade team.

Heinrich & Lim sammanfattar:

"To meet the needs and requirements of patrons, libraries need to retrain existing librarians and hire new librarians with specific skills and competencies. These new initiatives should help librarians create and disseminate knowledge in the digital age so that libraries can continue to play a critical role in knowledge creation and management"