Att skapa och upprätthålla ett nätbaserat socialt forum handlar om mål, avsikter, syften, upphovspersoner och deltagares upplevelser och intentioner. Trots dessa självklarheter, vilka även gäller i fysiska livet, kan virtuella forum vara särskilt intressanta att studera ur aspekter som maktfördelning, normer, grad av öppenhet och användartillfredställelse. Det mest intressanta är graden av uppbyggnad baserad på användarnas eget upptäckande och medverkande, härmed inte inräknat sociala forum skapade med fördefinierat mål och syfte inom t ex ett projektarbete. Det är också svårt att räkna MySpace eller Facebook till dessa självvalda, egenupptäcka sociala fälten. Efter etableringen av dessa samlingsplatser med stor andel kommunikation mellan IRL-vänner, kollegor och släktingar verkar det svårare att få respons på frågor om användargenererade nätverksforum, skapade av olika kluster individer med liknande intressen. Men vari ligger då bristen som gör att sociala medier är ett allmänt föga differentierat buzz i diskussionerna?
Intresset för facebook och twitter tycks inte avta. Företagen fortsätter att skörda goodwill för sin inkomstbringande verksamhet (visst; deras lönsamhet har ifrågasatts)och önskningar som att Twitter borde få nobelpris visar hur svaga ambitioner eller liten kunskap man/makthavare/allmänhet/rumpnissar (?) har om sociala medier (oklart vilket). Det sistnämnda påståendet handlade om gränsöverskridande kommunikation och att ge Twitter den guldmedaljen känns lätt genant när vi samtidigt har otaliga rörelser, organisationer och löst sammansatta nätverk över icke-kommersiella och vinstdrivande forum, bloggar etc som gör ett stort arbete genom bl a NGOs för att uppmärksamma globala och lokala helveten.
Om man nu vill mäta hållbarhet och kontinuitet i nätbaserade forum hade det varit intressant att ta sin utgångspunkt i hur politisk organisering på nätet ser ut samt hur fristående forum administreras och underhålls. Ofta väljer man dock något välkänt, vinstdrivande forum eller ett skapat inom ett projekt för sina analyser. Sedan använder man måttstockar hämtade från andra ämnesområden än de som passar aktuella forums mål och mening. Eller?
Psykologiska förklaringsmodeller samt marketing- teori för sustainability of a virtual community använder Cheung och Lee i en studie av ett forum för lärare och andra pedagoger, enligt dem en viktig bas för utbyte av erfarenheter och utvecklingsmöjligheter inom professionen. De menar också att sådan verksamhet i sig; nätdeltagande i socialt forum, är en viktig erfarenhet för de arbetande inom utbildningssektorn (men varför inte "tvinga ut" pedagoger i verkligheten?). De pekar på parametrar som kan användas för att bedöma stabiliteten i ett socialt forum:
*satisfaction
*commitment
*group norms
Cheung & Lee beskriver satisfaction som det mest avgörande för om ett forum kommer fortsätta användas och om deltagarna kommer rekommendera andra att delta i community. Cheung & Lee utgår från IS-modeller och marketing-teori. Att satisfaction kommer högt på resultatlistan över om ett socialt nätverksforum kommer att vara långsiktigt stabilt hör samman med valet av analysgrunder. Mycket förenklat kan man säga att man väljer att se användarna som kunder vilka skall känna belöning och tillfredställelse för konsumtion av varor eller ett socialt forums tjänster. För visst kan vi se det så? Facebook och Twitter används i hög utsträckning för att skapa och uppvisa samma typ av identitet som det kommersiella samhället påtvingar oss att göra. De komersiella forumen blir en del av den livsstil vi köper och betalar för- med pengar, vårt medvetande, vår tid. Sociala medier är ett begrepp som måste differentieras och kopplas till många förfinade analysgrunder och fyllas med ett vardagligt språk som kan få fäste. Att befinna sig i en miljö där du kan påverka eller förändra genom tal eller skrift ger dig inte en heltäckande förklaringsmodell.Forum kan vara lika kvävande och ha samma rigida agenda som tillämpas i ett vanligt klassrum, men kan även vara en öppen plats för gemensam utveckling och lärande.
Ett försök att definiera olika typer av virtual communities presenterar Hunter & Stockdale i Taxonomy of Online Communities: Ownership and Value Propositions
De utgår från "Ownership models" och "value proposition for the users" för att analysera olika typer av forum, syften, funktioner och mål. I deras artikel framgår att de sociala nätverksforumen är en myriad av platser med olika intressen- företagande, hälsa och politik t ex. Med denna text som utgångspunkt kan man ifrågasätta Cheungs & Lees val av analysgrunder. Är det överhuvudtaget intressant att tala om satisfaction som bärande begrepp eller att utgå från marketing-teori. Borde man inte närma sig objekten utifrån deras syften? Hunter & Stockdale pekar på den ökande trenden med affärsdrivna sociala nätverksforum vars syften påtagligt skiljer sig från de forum med taskig layout som finner stort engagemang och inte inbegriper vinstbegreppet som målet för satisfaction.
Samtidigt som Twitter är allas gullobjekt (från bibliotekarier till PC-tidningar och Obama) är det stora flertalet sociala nätverksforumen i behov av akademisk uppmärksamhet. Fortfarande rör vi oss i skrämmande ovetande kring vilken funktion dessa spelar i människors liv. Hur mycket missar vi med trubbiga begrepp om de sociala medierna? Vilken otjänst gör vi den breda massan av nätanvändare med många egna agendor när vi väljer att förlägga vår lilla inte alls alternativa marknadsföring på Facebook och Twitter? Samtidigt sitter vi med kommunala webber som är skit, varken mer eller mindre, där användare/medborgare knappast kan interagera, bidra, ifrågasätta eller bli tillfredställda.
Hunter & Stockdale pekar på att undersökningarna kring hur nätverksforumen kan bidra till offentlig verksamhet (t ex kommuner) fortfarande är dåligt uppmärksammat och exploaterat. Jaha. Någon som sagt det förut? Försökt ändra situationen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar