Respekt snarare än empati

Folkbibliotekens position som socialt inkluderande kraft gör det rimligt att diskutera bibliotekarieyrket utifrån empatisk förmåga menar Birdi, Wilson & Man Tso i The nature and role of empathy in public librarianship, (Journal of librarianship and information science, juni 2009). Skribenterna har studerat intuitiv empati och kognitivt tränad empatisk förmåga bl a utifrån bibliotekspersonals bemötande och service till exkluderade grupper. Förståelse och inlevelseförmåga i andras situation beskrivs liksom vikten av förståelse för kulturell och social tillhörighet. Besvarandet av användares behov och förfrågningar får inte bemötas med spontan ovilja. Författarna föreslår utbildning och träning i empatisk förmåga.

Hur man definierar och utövar empati kan skifta. Huvudsaken bör vara en professionell bibliotekarieroll som är tillräckligt tydlig och dominerande för att alla samhällsgrupper skall få samma informationsservice. En rigid inställning, bristande tålamod och diskriminerande bemötande är inte acceptabelt. Men tala hellre om respekt för samtliga besökares behov än empati för individer. Det är inte förvånande att författarna refererar studier av läkare och sjuksköterskor eftersom dessa yrkesgrupper arbetar med personer i utsatta positioner. Men att skapa en inkluderande offentlig sektor som överbrygger klyftor och skapar möjligheter och stöd för alla individer betyder inte att samma karaktäristik är önskvärd över hela linjen. Lyhördhet och insikter om allas lika värde och rättigheter är viktigt, men behåll en professionell distans som innebär att vi utövar den service som vår sektor är bäst på: Kultur och informationsarbete... Eller anställ socionomer om det är dbt-inspirerad medkänsla och bekräftelse man vill servera kunderna med.

Ändrar vi verkligen kurs kring barns och ungas nätanvändning? En bitter bibliotekarie finner hopp

Vi tror att det är viktigt att vårt arbete så långt möjligt utgår från att stödja och främja barns och ungas utveckling, snarare än att komma med förbud och begränsningar, vilket riskerar att hämma deras kreativitet.

Kulturministern i GP

Vad hände med vår kulturminister? En religiös omvandling som kan gynna även oss barn och ungdoms-engagerade bibliotekarier som skrikit lungorna ur oss för en kursändring i kunskaps och informationsarbetet. Vår minister fortsätter:

Dagens unga har ofta större kunskap om till exempel internet än vuxengenerationen, både när det gäller möjligheter och risker. Undersökningar visar att föräldrar vet för lite om hur deras barn använder nya medier och internet. Därtill oroar sig föräldrar ofta för fel saker.

Om nu den nationella chefen för kultur kan komma till denna insikt och öppet våga marknadsföra åsikten (under inflytande av pågående mediekonferens i Gbg) är vi kanske på väg mot en kursändring. Kan vi hoppas på en kultursektor som på allvar anammar nätbaserat skapande och ungas kreativitet? Kan vi t o m hoppas på att bibliotekarier och lärare utan insikt och kunskap om ungas nätkulturer slutligen medger att de har något att lära och vad (ett fåtal av) deras kollegor arbetar med faktiskt är värdefullt?

Kanske flippar den här bloggposten ur i sina extremt stora växlar på en debattartikel och en till synes väl pågående mediekonferens, bl a med EU-flagg, men för dem av oss som svettats och kämpat tillsammans med barn och unga är det ett känslomässigt ögonblick när en dignitär öppnar käften om annat än grooming.

Adelsson Liljeroths invigningstal under "För en kreativ generation – barn och unga i det nya kultur- och medielandskapet" innehåller aspekter på att kunna ifrågasätta rådande ordning, ge utlopp för sina egna kulturella uttryck och öppna för mångfald och en ung generation som lyssnas till.

Vid sidan av det intressanta material vi kan inhämta under konferensens gång bör vi se fram emot och kräva att kulturministern i praktisk handling arbetar för de ideal hon nu ger uttryck för och understödjer genom en del av konferensens inbjudna talare. Därför måste vi fråga; vilka förändringar kommer vi att se i skola och på kulturinstitutioner- i första hand biblioteken? Den passiva konsumenten av kultur ifrågasätts nu och deltagandet premieras- åtminstone i ord. Vad betyder det för yrkesutövningen för bibliotekarier och pedagoger? Kommer ni att lyssna?

Folkbibliotekens barnavdelningar är fortfarande extremt eftersatta och det känns obegripligt att aktiva inom kultursektorn fortsätter att bedriva en konservativ tillhandahållande, övervakande och teknikfientlig verksamhet.

Barn kan delta i de demokratiska processerna och ge uttryck för sina åsikter genom digitala medier. Kulturministern bejakar detta. Samtidigt pekar hon på väl utbygd kulturverksamhet för de yngre och FNs barnkonventions mål på området. Men offentlig finansiering av kulturinstitutioner betyder inte ett paradigmskifte i synen på barn och deras rätt att vara digitalt, handlande subjekt. En välformulerad barnkonvention är även den tom text på ett papper så länge som paragraferna inte förpliktigar.

Men hur når vi målen i konventionen? Hur skapar vi möjligheter för alla ungas nätdeltagande och hur låter vi deras kunskap spridas uppåt i ålders och makthierarkin?

Om detta väntar vi fortfarande på svar och de chefer som sitter på händerna och väntar på att nästa eller nästnästa generations biblioteksadministratörer skall ta ansvar för att uppdatera informations och kulturarbetet med våra unga, de beslutsfattarna är ansvariga: Bibliotekschefer, biblioteksföreningen och kulturpolitiker skjuter hela sektorn i sank. För det funkar inte så: Skeppet kan inte sjunka och sedan plockas upp för att rekonstrueras och moderniseras. Ett kontinuerligt arbete måste finnas för att bibliotekssverige skall vara en intressant, givande och maktfördelande part i samhället.

Kanske kan kursändringen i det offentliga samtalet som nu kan skönjas ge oss som är skittrötta lite ny energi för att fortsätta arbeta för en förändring? För där har vi ytterligare ett problem: Om nätarbetande kulturanställda släpas i smutsen och byts ut mot nickedockor a la folkbibliotek 1977, då kommer inga nätverkande, kompetenta virrpannor som har mer än barnlitteratur på hjärnan att finnas tillgängliga för anställning den dag man kliar sig i skallen och verkligen önskar engagerade barn och unga tillbaka till biblioteken.

Solidaritet med Tenenbaum

Ännu en rättsprocess värd att följa trots all psykisk stress. Jamie Thomas-Rasset fälldes. Nu står Joel Tenenbaum inför rätta. DN rapporterar i dag. Här skriver Tenenbaum själv i the Guardian.

Downsized tillsammans med hyllorna

Är det dags för bibliotekarier att minska fokus på information och tala mer om kunskap? Kanske förknippas informationsbegreppet mest med access-rollen, en yrkesroll som i omfattande mån passerats. Nätverks och kunskapssamhällets behov bör ge plats för en mindre "ytlig" bibliotekarieroll. Kanske är det fel adjektiv för att beskriva rollen som mellanhand, sökaren som pejlaren in kärnan i användarens behov. Men om man jämför denna yrkesperson som även haft stort ansvar över tillämpad kunskapsorganisation på en begränsad area ter sig ett samhälle som kräver interaktivt kunskapsbyggande och bättre system för gemensamt processad information som passivare.

Kunskapssamhällets behov i förhållande till professionella bibliotekarier verksamma utanför folkbibliotekssvängen riktar sig Wheaton & Murray (KM world, Rise of the knowledge librarian) till när de beskriver nedmonteringen av fysiska bibliotek som igenslagna lagerlokaler vilka kostade pengar och tog upp utrymme. Deras syfte är nu inte att skriva under på denna definition av en traditionell fysisk biblioteksmiljö utan att diskutera vilka bibliotekarier som behövs i en kunskapsekonomi. I ett samhälle där intryck och information måste brytas i brainstorming och kollaborativt arbete behövs nya typer av bibliotek. Librarians are being jettisoned along with the bookcases men med hjälp av t ex kafémetaforer där man möts i konversation över bärbara datorer ger nya möjligheter för biblioteksintentioner.

Men samtidigt som bibliotekarier blir "jettisoned" kommer vår yrkesgrupp behövas – de delar av oss som väljer, och vill, förändras. Det är författarnas övertygelse när de ger sig in i en värld av taxonomy boot campers och knowledge brokers. Bibliotekarier som arbetar för att fylla luckor i kunskapsöverföringen, arbetar proaktivt för att vända upp och ner på status quo.

Wheaton och Murray konstaterar:

Any organization that wants to make the transition to an enterprise of the future needs a few strong-willed individuals who have the desire and know-how to make knowledge flow quickly and easily. Who better to do that then those quiet heroes who have always come to our rescue whenever we needed answers?

Det trubbiga språket kring socialt nätverkande

Att skapa och upprätthålla ett nätbaserat socialt forum handlar om mål, avsikter, syften, upphovspersoner och deltagares upplevelser och intentioner. Trots dessa självklarheter, vilka även gäller i fysiska livet, kan virtuella forum vara särskilt intressanta att studera ur aspekter som maktfördelning, normer, grad av öppenhet och användartillfredställelse. Det mest intressanta är graden av uppbyggnad baserad på användarnas eget upptäckande och medverkande, härmed inte inräknat sociala forum skapade med fördefinierat mål och syfte inom t ex ett projektarbete. Det är också svårt att räkna MySpace eller Facebook till dessa självvalda, egenupptäcka sociala fälten. Efter etableringen av dessa samlingsplatser med stor andel kommunikation mellan IRL-vänner, kollegor och släktingar verkar det svårare att få respons på frågor om användargenererade nätverksforum, skapade av olika kluster individer med liknande intressen. Men vari ligger då bristen som gör att sociala medier är ett allmänt föga differentierat buzz i diskussionerna?

Intresset för facebook och twitter tycks inte avta. Företagen fortsätter att skörda goodwill för sin inkomstbringande verksamhet (visst; deras lönsamhet har ifrågasatts)och önskningar som att Twitter borde få nobelpris visar hur svaga ambitioner eller liten kunskap man/makthavare/allmänhet/rumpnissar (?) har om sociala medier (oklart vilket). Det sistnämnda påståendet handlade om gränsöverskridande kommunikation och att ge Twitter den guldmedaljen känns lätt genant när vi samtidigt har otaliga rörelser, organisationer och löst sammansatta nätverk över icke-kommersiella och vinstdrivande forum, bloggar etc som gör ett stort arbete genom bl a NGOs för att uppmärksamma globala och lokala helveten.

Om man nu vill mäta hållbarhet och kontinuitet i nätbaserade forum hade det varit intressant att ta sin utgångspunkt i hur politisk organisering på nätet ser ut samt hur fristående forum administreras och underhålls. Ofta väljer man dock något välkänt, vinstdrivande forum eller ett skapat inom ett projekt för sina analyser. Sedan använder man måttstockar hämtade från andra ämnesområden än de som passar aktuella forums mål och mening. Eller?

Psykologiska förklaringsmodeller samt marketing- teori för sustainability of a virtual community använder Cheung och Lee i en studie av ett forum för lärare och andra pedagoger, enligt dem en viktig bas för utbyte av erfarenheter och utvecklingsmöjligheter inom professionen. De menar också att sådan verksamhet i sig; nätdeltagande i socialt forum, är en viktig erfarenhet för de arbetande inom utbildningssektorn (men varför inte "tvinga ut" pedagoger i verkligheten?). De pekar på parametrar som kan användas för att bedöma stabiliteten i ett socialt forum:

*satisfaction

*commitment

*group norms

Cheung & Lee beskriver satisfaction som det mest avgörande för om ett forum kommer fortsätta användas och om deltagarna kommer rekommendera andra att delta i community. Cheung & Lee utgår från IS-modeller och marketing-teori. Att satisfaction kommer högt på resultatlistan över om ett socialt nätverksforum kommer att vara långsiktigt stabilt hör samman med valet av analysgrunder. Mycket förenklat kan man säga att man väljer att se användarna som kunder vilka skall känna belöning och tillfredställelse för konsumtion av varor eller ett socialt forums tjänster. För visst kan vi se det så? Facebook och Twitter används i hög utsträckning för att skapa och uppvisa samma typ av identitet som det kommersiella samhället påtvingar oss att göra. De komersiella forumen blir en del av den livsstil vi köper och betalar för- med pengar, vårt medvetande, vår tid. Sociala medier är ett begrepp som måste differentieras och kopplas till många förfinade analysgrunder och fyllas med ett vardagligt språk som kan få fäste. Att befinna sig i en miljö där du kan påverka eller förändra genom tal eller skrift ger dig inte en heltäckande förklaringsmodell.Forum kan vara lika kvävande och ha samma rigida agenda som tillämpas i ett vanligt klassrum, men kan även vara en öppen plats för gemensam utveckling och lärande.

Ett försök att definiera olika typer av virtual communities presenterar Hunter & Stockdale i Taxonomy of Online Communities: Ownership and Value Propositions

De utgår från "Ownership models" och "value proposition for the users" för att analysera olika typer av forum, syften, funktioner och mål. I deras artikel framgår att de sociala nätverksforumen är en myriad av platser med olika intressen- företagande, hälsa och politik t ex. Med denna text som utgångspunkt kan man ifrågasätta Cheungs & Lees val av analysgrunder. Är det överhuvudtaget intressant att tala om satisfaction som bärande begrepp eller att utgå från marketing-teori. Borde man inte närma sig objekten utifrån deras syften? Hunter & Stockdale pekar på den ökande trenden med affärsdrivna sociala nätverksforum vars syften påtagligt skiljer sig från de forum med taskig layout som finner stort engagemang och inte inbegriper vinstbegreppet som målet för satisfaction.

Samtidigt som Twitter är allas gullobjekt (från bibliotekarier till PC-tidningar och Obama) är det stora flertalet sociala nätverksforumen i behov av akademisk uppmärksamhet. Fortfarande rör vi oss i skrämmande ovetande kring vilken funktion dessa spelar i människors liv. Hur mycket missar vi med trubbiga begrepp om de sociala medierna? Vilken otjänst gör vi den breda massan av nätanvändare med många egna agendor när vi väljer att förlägga vår lilla inte alls alternativa marknadsföring på Facebook och Twitter? Samtidigt sitter vi med kommunala webber som är skit, varken mer eller mindre, där användare/medborgare knappast kan interagera, bidra, ifrågasätta eller bli tillfredställda.

Hunter & Stockdale pekar på att undersökningarna kring hur nätverksforumen kan bidra till offentlig verksamhet (t ex kommuner) fortfarande är dåligt uppmärksammat och exploaterat. Jaha. Någon som sagt det förut? Försökt ändra situationen?

Health Literacy och arbete med kunskap

Lägg informationen på ett fat och servera. Ett fåtal kan tillgodogöra sig den beroende på avsändarens intentioner och mottagarens sociala mognad, grundkunskaper och erfarenheter.

I samtal om literacy är de svåraste ämnesområdena de mest intressanta. Hälsa, ohälsa, omvårdnad och farmakologi hör till de områden där många discipliner möts. För samhällsorienterade akademiker ställs frågor om genus och klass i relation till health literacy, för informationsvetare blir spektrat brett: Hur skapar vi goda literacygrunder hos olika befolkningsgrupper? När och hur behövs bibliotekarisk aktivism och hur hanterar man 1.0 och 2.0- resurser i arbetet för att öka kunskaperna och kompetensen att korrekt bedöma ohälso- upplevelser utifrån insamlat material?

Omvårdnadsbiten återkommer i sociala nätverksforum, populärkultur och nyhetsrapporteringar. Ibland verkar det som att en nedstängning av digitala resurser skulle ge en frisk befolkning och läkare med återtagen, egenägd kunskap och auktoritet. Men samtidigt finns motsatta trender; inte bara att man uppskattar pålästa patienter men även att man ser hur patientgrupper och professionella producerar kunskap och nya insikter via den sociala webben.

Vikten av en health literacy hos föräldrar påverkar i hög grad ungas långsiktiga mående och deras behov av offentlig vård. Sanders et al konstaterar i Literacy and Child Health: A Systematic Review (i Archives of pediatrics and adolescent medicine) att:

"Low caregiver literacy is common and is associated with poor preventive care behaviors and poor child health outcomes."

"At least 1 in 3 adolescents and young adults had low health literacy ; most child health information was written above the tenth-grade level."

"adults with low literacy are 1.2 to 4 times more likely to exhibit negative health behaviors that affect child health"

"adolescents with low literacy are at least twice as likely to exhibit aggressive or antisocial behavior"

Författarna konstaterar att literacy som ett allmänt begrepp med flera olika kompetenser involverade krävs för att förändra situationen och skapa god hälsa. Även informationen riktad till barn är undermålig och praktisk omvårdnad av barn och unga påverkas starkt av en låg literacy ifråga om hälsa och egenvård.

Den sociala webben borde kunna ge många vägar för att förändra den här situationen. Med information som samlas och delas mellan likvärdiga parter eller byggs upp med växelvis förståelse inbegriper såväl högpresterande som lågpresterande personer (ifråga om traditionell kunskap). Ett gemensamt arbete inom olika fält och av olika grupper ger också bättre självkänsla: När man talar om hälsa eller sjukdom kan hindren vara höga och dåliga kunskaper i att läsa, skriva eller analysera bör inte vara ett hinder för att bli delaktig i sociala forum och wikisar.

Vad gäller offentliga insatser och det ansvar som myndigheter och institutioner uppbär är det smått obegripligt att man inte kan skapa en högre health literacy generellt. Hur märkligt kan det vara att information behöver anpassas och sändas i olika forum och former? Är det läge att skylla på för liten offentlig sektor och en kapitalistisk logik som säger att ett differentierat samhälle (hög och låg, modern sjukvård och utbildning eller undermålig vårdcentral med stafettläkare och svårbegriplig patient-läkar information?)är motorn i det idela samhället?

I undersökningen ovan problematiserade man resultaten i relation till socioekonomisk tillhörighet och konstaterade att ohälsoeffekterna kvarstod utifrån en literacy-baserad analys. I vilket fall kan bibliotek och informationsvetare ta del i utbyggnaden av den sociala webben (kanske den nya frivilliga offentliga sektorn där altruism utan förnedrande återkrav skapas?) och erbjuda adekvat information för olika åldersgrupper och grundkunskaper, samt bidra med sin specialkompetens i befintliga och pågående projekt med hälso-wikis och patientforum.

Chee et al skriver så här om digitala hälsomeddelanden och kommunikation:

"Seeking health-related information on the Internet is becoming commonplace. Patients use the Internet to learn about their conditions and medications, and to discuss symptoms and concerns with other patients on chat forums. Physicians also browse these chat sites to understand concerns, symptoms, and beliefs of patients that might not be revealed to the physician due to fear."

De beskriver hur man genom sociala forum kan skapa möten och bilder av "Simular persons" och "simular situations". Härmed tänker man sig att personer kan "mange their health based on actual experience". Men upplevelserna kommer från flera håll; via berättelser och gemensamt kunskapande på sociala forum!

Avslutningsvis konstaterar Chee et al att deras undersökning bara är en liten försmak av vad sociala medier kan komma att bidra med ifråga om hälsomeddelanden och patientgererad data till nytta för grupper av personer. "Social networking in healthcare infrastructure" är skribenternas ämne och just denna del av den hälsofrämjande infrstrukturen har varit alltför dåligt utforskad och använd.

För att skapa en allmän, god health literacy måste t ex informationsvetare och bibliotek på allvar släppa in det kollektiva kunskapandet i sitt arbete. Den gamla access-rollen med nycklarna till de dyra databaserna behövs ibland. Men det betyder inte att denna syn på vår profession skall hindra en utveckling mot en annan typ av erkänd informationsverklighet. Trial and error, stimuli och respons, korrekta källor kontra lidandes informationsdelning fungerar inte. En postpositivistisk syn på informationsresurser, vilken leder till att små bitar av icke-erkänd kunskap släpps in, är inte en framkomlig väg för en modern informationsinstitution. Att vilja demokrati, kunskap, kultur för alla betyder att verka med dem på deras villkor. Inte bara att släppa in de redan litterata.

Intrinsic motivation. Att engageras inifrån det direkta biblioteksarbetet.

Att skapa en bra miljö för biblioteksutveckling kräver ofta dynamik, participation och inspiration. Men man kan också tala om inre drivkrafter och viljan att utföra och förändra arbetsuppgifter som en tillfredställande företeelse i sig. Detta perspektiv glöms ofta bort och vi väljer att se arbetet som krävandes yttre belönande faktorer eller bekräftelse. Viljan att arbeta mycket och engagerat kan dock utgå från själva tillfredställelsen i det som utförs. Kanske låter det självklart men i mötet med managementartiklar är det svårt att hitta beskrivningar av genuin arbetsglädje i biblioteksmiljön. Kanske är branschen alltid "lagom"? Vi kan tala om och beskriva demokratiska patos på en hög nivå. Men sådana ideologiska ställningstagande säger inte mycket om det dagliga arbetets utförande och bibliotekschefers möjlighet och vilja eller ovilja att stödja inspirerade & inspirerande medarbetare.

James Castiglione (artikel i Library managment från föregående höst)talar bland annat om detta när han uppmärksammar intrinsic motivation som en faktor för upprätthållande av god organisation, managment och verksamhetsutfall i biblioteksmiljön.

Castiglione föreslår att man skall utföra pilotprojekt på bibliotek för att undersöka hur man kan utveckla arbetet. Det behövs också kontinuerligt utbildningar i olika färdigheter. Detta, vid sidan av en miljö med stort deltagande och möjlighet att dela med sig till kollegor av sitt kunnande stödjer kreativiteten hos medarbetare som drivs av intrinsic motivation. Sen kan man ju ge ännu simplare råd, vilket Castiglione gör när han uppmanar biblioteksledare att anställa kreativa människor. Men i en sektor där man har svårt att handskas med drivande personer är det kanske just managment på sandlådenivå som behövs?

Resistance theory för gemensam förståelse

Resistance theory används av Heron-Hruby et al i artikeln Switching Places and Looking to Adolescents for the Practices That Shape School Literacies för att analysera konflikterna kring ungas val av kultur. De försökte med sin studie att finna vägar för möten och förståelse mellan barn och vuxna. De fann att motsättningarna gav verktyg för att förstå sociokulturella och politiska frågor. Artikeln uppmanar till byte av roller för ökad förståelse och möjlighet för pedagoger att ifrågasätta sina grundantaganden för ungas lärande.

 

Cyberporr, övergrepp och lagar med stora konsekvenser

USA, Storbritannien och Australien hör till nationer vars lagstiftning kring Internet är utsatt för kritik. Men vi har även sett hur internetsäkerhetsnissar pratat förbi frågor om rättssäkerhet och discursiva tolkningar av rollspel på nätet. Härmed har även Sverige fått sin groominglag och säkerhetsexperter utan intresse för samarbete med barn och unga kan sova gott. Deras stereotypa syn på vuxna och barn liksom deras val att se juridik och inte utbildning som lösningen på internetrelaterade övergrepp segrade. Så; nu väntar vi bara på horder av poliser som skall tolka kontakter vuxna tar med unga på nätet, trots att detta är situationer som hör till undantagen i ungas problembeskrivningar. Den mängd knepiga, obehagliga eller förtryckande diskussioner eller händelser som möter surfande unga reduceras till bilder av stora styga pedofilen och de oskyldiga, ärliga barnen...

När skall vi tala och samarbeta? Inse att trakasserier sker varje sekund och att barn och unga ständigt arbetar med de här frågorna. Är deras svar att sätta en ny paragraf i Svea rikes lag?

To far down the yellow brick road- cyberhysteria and virtual porn beskriver hur öppenhet, frihet och mänskliga rättigheter behöver vägas mot de svåra ställningstagande som lagstiftning om internetrelaterat innehåll ger upphov till. I och med en snabbt ökande mängd barnpornografiskt material skapas politiska krav i EU och USA för ytterliggare regleringar.

Att skapa ett juridiskt system där restriktioner mot publicering och innehav av digitaliserat material ingår tangerar frågor om övergrepp men även politiska åskådningar. Diskussioner om barnpornografi har t ex åtföljts av debatt om rasistisk propaganda skriver Johnson & Rogers. De ifrågasätter nu hur lagstiftningen i Storbritannien kommer att fungera då den tangerar annat än frågor om övergrepp etc i processen att hindra t ex pornografi:

"Whether the English criminal law is prepared to extend its statutory reach into murky moral waters remain to be seen"

Författarna riktar in sig på frågor om moral och samhälleliga, kulturella överenskommelser när de belyser restriktionerna. Hur vi arbetar med, uppfattar och talar om Internetrelaterade problem lägger grund för framtida regleringar och allmänna förhållningssätt. Med öppna diskussioner där alla åldersgrupper deltar kan den komplexitet som krävs bli verklighet. Då är det lättare att återkalla de grundläggande ställningstaganden i grundlagsfrågor som t ex intellektuella och journalister brukar inta. Obehagliga åsikter och samtal befinner sig i en helt annan dimension än bilder som dokumenterar övergrepp på barn.

Hur patologisk är din informationsbearbetning?

I Journal of Information science väljer Dawid Bawden och Lyn Robinson att skriva om information och patologi. Vi känner igen de beskrivna problemen; Infobesity, library anxiety, information avoidance information overload, stress och ångest. Författarnas syfte är dock inte att återupprepa vedertagna etablerade bilder av hur de digitala informationsströmningarna översvämmar var och en. Istället ser de på välkända informationsproblem som föränderliga över tid och i behov av olika lösningar som baseras på undersökningar av användare och deras informationsbeteende. På detta område behöver mycket göras menar Bawden & Robinson eftersom det är just genom förståelse för individens eller gruppens informationsbeteende som förändringar av maladaptiva beteenden kan förändras.

TMI (to much information)/ information overload var populärt att tala om runt millenieskiftet men tvärtemot vad som ofta antas i daglig debatt så är problem som information overload inte relaterat till den digitala utvecklingen. De olika svårigheterna i en individs informationsverklighet har alltid funnits. Här betonas således inte informationsmiljön och kommunikationssystemen i första hand. Författarna tappar dem dock inte men vill hålla fast vid att lösningarna återfinns genom studier av "human information behaviour, and the ways in which it changes over time: this is, perhaps, the most basic challenge for information science over the next decades."

Dåliga förhållningssätt till informationsverkligheten kan beskrivas som bristen på information literacy. Men Bawden & Robinson påpekar att B&I har en tendens att lyfta problem som bara vi själva ser. Det är viktigt att informationsrelaterade problem upplevs av de berörda och inte är upptäckta i överentusiastisk anda av informationsspecialister. Man kan istället för dålig informationsbearbetning eller kunskapsinformation tala om t ex "work overload" menar de båda. Lösningar på problemen är att ha möjlighet att ta makt över sin informationsverklighet och kunna bearbeta den på ett bra sätt. 2.0- lösningar för informationshantering kan också bidra, lösningarna bör inte vara "library-centric" i den grad som de är i B&I-litteraturen av i dag menar skribenterna.

Vilka informationsrelaterade problem man än väljer att beskriva eller åtgärda så finns det ingen universal lösning. Informationssystemen förändras och genom att studera människors beteenden och behov även utanför en snäv informationsvetenskaplig ram kommer att behövas menar Bawden & Robinson.

 

Formellt lärande och ungas Internetanvändning

Frågor om vinsterna med onlinespel, sociala forum, wikis och bloggar behöver tas på allvar. Vi ser hur unga utvecklas starkt genom egenkonstruerat lärande och i informella utbildningsmiljöer. Ofta hör arbetet med språk, musik eller generella kognitiva förmågor samman med intressen som inte hör till vad unga skulle inkludera i en uppräkning av deras studier. Men de menar generellt att Internetanvändning hjälper dem i deras skolarbete medan föräldrar intar den motsatta positionen: De har svårt att se de utbildningsmässiga vinsterna med nätanvändning (såväl informella som formella).

Jackson et al har undersökt U S amerikanska skolbarn och hur deras skolprestationer påverkas av internetanvändningen; Information technology (IT) Use and children´s Academic Performance. Författarna pekar på statistik som visar att tillgången till Internet ökat mycket i skolmiljön och frågar sig hur t ex läsförståelsen utvecklas. I denna fråga fann man att för svaga läsare var internetmiljön en givande faktor för en utvecklad läsförståelse. Internetanvändningen kunde också sägas stärka de akademiska resultaten på andra områden men var relaterad till individens akademiska prestationsnivå i grunden. Lågpresterande elever blev mer påverkade av nätanvändningen.

Dock korsas resultaten av studien av socioekonomisk tillhörighet, etnisk grupp och genus. Av detta skäl svarade inidividerna olika på medieanvändning och datorspel gav i vissa fall sämre resultat beroende på vilken socioekonomisk grupp man studerade och vilka studieresultat de hade i botten.

Slutsatserna måste ses utifrån varje kontext och bör följas av större studier där man koncentrerar på färre omården och medier. T ex genom att omfattande analysera enbart läsförståelse och Internetanvändning hos en socialgrupp.

Biblioteks & informationsvetare bloggare, förvirrade eller stringenta?

Att delta praktiskt i den sociala webben med att skapa, förmedla och organisera information och kunskap är inte helt i linje med de gamla så kallade kärnverksamheterna i folkbibliotekssvängen. Men är det inte i ett aktivt deltagande vi gör det största arbetet när nu access-frågan förändrats?

Noa Aharony har i artikeln Librarians and information scientists in the blogosphere; An exploratory analysis ( i Library and Information science research 31, 2009) siktet inställt på hur klassifikations och indexeringsvana bloggare bidrar till sökbarheten i den sociala mediavärlden. Fokus är folksonomies men Aharony studerar även vilka kategorier och subkategorier som är vanligast i vår sektor och huruvida man skiljer på den professionella rollen och de egna vardagliga eller personliga betraktelserna.

Det mest intressanta är hur Aharony i sin problemställning och närmandet av ämnet använder olika adjektiv om etablerade klassificeringssystem och folksonomies. Är taggarna organiserade och använda konsekvent "som i en bibliotekskatalog" eller är de kaotiskt tillämpade utan inre logik?

Bib & infovetares främsta bloggkategorier är bibliotek och teknikrelaterade ämnen. Men samtidigt som man tydligt sprider välbehövlig professionell information via sina bloggar menar Aharony att den avslappnade attityden och uppfattningen att bloggarna utgör ett informellt forum gör att skribenterna känner sig fria att vara personliga och skriva om allmänna spörsmål på sin bib & info-bloggar.

Den folksonomy som formades utifrån de 30 bloggar Aharony analyserade hade påtagliga brister som att man tillämpade samma precisa begrepp för olika innebörder. Slarviga ordval och alltför bred användning av taggar utgör också problem i undersökta bloggsfär. Konsekvensen av detta blir mindre tillförlitlighet menar skribenten: När begreppen saknar mening omges bloggandet av en aura av icke-seriositet och tillförlitlighet. Med en förfining och minskning av antalet begrepp skulle folksonomyn bli mer relevant och koncis. Det som författaren å andra sidan såg som positivt var den snabba anpassning som folksonomyn genomgick vid nya behov. Bibliotekarier liksom andra grupper har sammanfattningsvis både brister och styrkor i sina strävanden att göra materialet sökbart.

"Librarians and information scientists may assume that because of the informal nature of blogs the information conveyed in them is only personal and casual and won´t contribute to their professional development. But they should be aware of the professional potential of blogs´content" skriver Aharony och menar att det är viktigt att följa bloggarnas informationsflöden. Bibliotekarier bör även bidra till att skapa och förbättra innehåll och taggar.

Folksonomies kommer aldrig följa den snäva logik som professionella klassifikationssystem utgör. Att jämföra de båda leder ofta till informationsvetares bekymmer över de användargenererade taxonomierna istället för t ex svårbegripliga thesaurusar skapade av vana informationsspecialister dissikeras. Att ha siktet inställd på en mer demokratisk informationsåtervinningsordning inom den sociala webben är nödvändigt. Men att utnyttja expertkunskaper om kunskapsorganisation kan innebära att man förbättrar t ex de brett framväxande folksonomierna. Men härmed krävs deltagande, inte en passiv mellanhand från bibliotekarierna.

Internetarbete för kvinnor som är offer för mäns våld

Här följer exempel på hur man arbetar frigörande med Internetintegrering för utsatta personer. Låt oss skapa fokus kring sådana initiativ snarare än fortsätta på den inslagna vägen av never ending Internet safety programs, konferenser och diskussioner. Samla den bortslösade kraften och arbeta med resurserna för förändringar.

Våld riktat mot en partner, fru eller sambo inbegriper ofta försök att hindra den utsattas kommunikation med omvärlden. Jerry Finn och Teresa Atkinson skriver om att även Internetanvändningen regleras eller omöjliggörs eftersom det är en stor källa till kommunikation och deltagande i omgivande samhällen. Samtidigt som denna situation behöver förändras pekar skribenterna på hur man även måste arbeta med utsatta ifråga om olika former av övergrepp, övervakning och stalking som är relaterat till IT.

Finn och Atkinson skriver i artikeln Promoting the safe and strategic use of technology for victims of intimate partner violence: Evaluation of the technology safety project om initiativet The technology Safety Project of the Washington State Coalition Against domestic Violence
vilket skapades för att öka kunnandet och medvetenheten hos offer för "domestic violence" (läs: mäns våld mot kvinnor och barn). Man tillhandahhöll Internetuppkopplade datorer och arbetade med IT, trygghet och säkerhet för de drabbade.

Målen med projektet var att de drabbade skulle ha en säker tillgång till en dator och Internet, reducera den risk som förövarna utgjorde genom att utbilda de drabbade i säkerhet och anonymitet. Slutligen eftersträvades att öka möjligheten för de drabbade att hjälpa sig själva och sina barn genom IT.

Utvärderingen av projektet var positiv och man pekar i artikeln på hur stor förändring man kan skapa för utsatta personer genom IT. Således borde skyddade boenden för kvinnor och andra aktörer arbeta med denna fråga. I Sverige är dock kvinnojourerna fortfarande bygda på frivilligarbete och kommunerna kan därför smita från sitt ansvar att arbeta för att empower dessa kvinnor och barn. Att skapa bestående kommunikation med omvärlden genom tillräcklig kunskap om IT samt kunna försvara sig mot de hot som kan nå offer via digitala vägar känns självklart och ändå mycket fjärran.

I skolan arbetar man inte med att barn skall ha djupgående kunskap om och stor fysisk tillgång till Internet för att kunna agera fritt och därmed minska isolering, ensamhet och skador av mobbing eller utsatthet i hemmet. Den nätbaserade kommunikationen, samvaron, kamratskapen och stödet ger många unga helt andra förutsättningar än vad tidigare generationer kunde uppleva. Tekniken blir billigare och mer lättåtkomlig i och med att den normaliseras. Låt detta vara skäl nog för att på allvar börja arbeta för allas Internetintegrering.

En skakig yrkesidentitet bör ställa in siktet på informationssamhällets behov

Artefakterna tycks avgöra bibliotekariernas hemmahörighet i sitt yrke. Med böcker omkring sig stämmer miljön med konservativa bibliotekariers upplevda yrkeskall. På vuxensidan krävs traditionellt att man kan googla lite grann men på barnsidan är skönlitteratur-kunskaperna själva sigillet för god folkbiblioteksverksamhet. Samtidigt är användarnas kulturella och sociala hemmahörighetliksom förmåga till lärande närmare bilden av de bibliotekarier som man möts av i B & I- tidskrifter. Dessa beskrivningar som innehåller krav på uppdatering och integrering av digitala resurser i verksamheten borde leda barnavdelningernas arbete. Istället har de som jobbar närmast de yngsta ofta den sämsta IL-kompetensen. Hur ser vår professionssträvan ut? Bör vi vara förskollärare och lämna informationssektorn till någon annan part?

Kejsaren är naken. Att bibliotekarier ständigt kämpar för att skapa en yrkesidentitet som ger prestige, samhörighet och stolthet samtidigt som de tillskriver sig själva rollen av litteraturkritiker och förskolelärare. De som stigit ut på arbetsmarknaden med en magisterexamen i biblioteks- och informationsvetenskap som professionsgarant får snabbt byta identitet och frånsäga sig sina kunskaper och prioriteringar.

Är det denna vilsenhet som skapat fokus på just professionssträvanden i B&I-utvecklingen?

Lisa O´Connor menar i Library review, Information Literacy as professional legitimation, att Information Literacy fungerar som bibliotekariers professions-legitimitet. Genom denna kan man uttrycka sin kompetens och försöka skapa en stabil plats i det akademiska systemet. Tiddigare har fokus legat strängt på access-temat, att tillgängligöra information. Men i o m IT-utvecklingen har mellanhanden kunnat ifrågasättas och många av bibliotekariernas traditionella yrkeskunskaper och rutinuppgifter har blivit överflödiga. Svaret på denna kris är IL-trenden vilken står starkare mot externa utmaningar än det mindre komplexa access-tänkandet.

Om O´Connor har rätt, vilket den starka fokusering på IL som råder inom B&I-sektorn visar och som bibliotekarier inom akademisk verksamhet anammar, så bör förvirringen vara total. Bibliotekschefer har ofta ttityden att nyexade bibliotekarier har så mycket att lära. Vad man dock inte fokuserar på är det breda spektra av kompetenser som den nyligen nedkomna innehar, ofta till skillnad från äldre kollegor.

Så varför är inte cheferna berusade av IL-tanken, vilken tycks kunna ersätta flumbibliotekarie-beskrivningar med hård, kvantifierbar och mer maskulin framtoning? I så fall skulle de yngre bibliotekarierna vara guld värda istället för att mötas av sorgliga tillrättavisningar... Sorgliga, eftersom de ofta berör områden där den nyanställde har stora teoretiska kunskaper och tyst skakar på huvudet åt oseriöst användande av kommersiella webbresurser, bristen på användning av sociala medier, förbudskulturen och bristen på management och tydlig ledarskap.

I min tidigare bloggpost om baby librarians tänkte jag även på de missförstånd som uppstår och begränsar verksamhetsutvecklingen just genom att chefer och redan yrkesverksamma bibliotekarier upplever att B&I inte ger rätt utbildning. Väl ute på folkbibliotek och filialer reser sig håret över svårigheter att delta i de fastlagda rutínerna. Men istället för att fråga sig hur lite bibliotekarier lärt är frågan hur annorlunda deras kunskap och metoder för biblioteksarbetet kan se ut. Är dock den vägen stängd eftersom den befintlig strukturen är den enda tänkbara: Ja, i det ljuset är nyexade bibliotekarier skräp. Men är det kontinuitet man vill ha så krävs i dag bara biblioteksassistenter. För vem bryr sig om kunskapsstruktur eller arbete med gemensamma informationsprojekt?

Men ovanstående scenario där biblioteksassistenterna, vilka inte pumpats med IL-teori, anställs för att bibehålla gårdagens mediesamlingar och rutiniserade sagostunder kommer biblioteken förlora de sista nördarna som besökare, i alla fall om man skall tro mängden artiklar om behov av digital kompetens och ett förnyat förhållningssätt till medier och utbildning.

Heinrichs & Lim skriver i Library & Information Science research om Emerging requirements of computer related competencies for librarians. Tillbaka vid informationsarbete, tillgängliggörande eller Information Literacy-arbete följs av krav på uppdatering och jämna steg med den digitala verksamheten. Så är nu inte fallet, biblioteken ligger snarast långt ifrån den digitala superkoll de borde ha. Information literacy krävs i kunskapsekonomin överlag men förändrar kanske inte vardagen så mycket och i så högt tempo som inom biblioteks- och informationssektorn.

"Knowledge management tools in this economy transform librarians role by changing the kinds of work required to support patrons"

skriver Heinrich & Lim. Nu är bland annat behovet av productivity tools stort sedan informationskällorna sedan länge öppnats. Utvecklingen pekar mot att bibliotekariers IT-kunskaper behöver breddas avsevärt och att våra förmågor att återvinna information är en mycket liten del av behoven i informationssamhället av i dag. Biblioteken är viktiga för medborgarnas deltagande i informationssamhället ur ett flertal aspekter och kompetensen hos de anställda måste därför vara omfattande beträffande IT. Därför bör bibliotekschefer se till anställda med tekniska förmågor och information literate, menar skribenterna.

I stora drag kan man nu tala om informationsintegration som ett uppdrag för bibliotekarier, menar de båda. Härmed krävs kunskap om multimedia, publicering och deltagande i kunskapsspridningen samt möjlighet att arbeta i virtuellt baserade team.

Heinrich & Lim sammanfattar:

"To meet the needs and requirements of patrons, libraries need to retrain existing librarians and hire new librarians with specific skills and competencies. These new initiatives should help librarians create and disseminate knowledge in the digital age so that libraries can continue to play a critical role in knowledge creation and management"

Allmänningarnas utarmning?

Är överbryggandet av digitala klyftor ett hot mot de digitala allmänningarnas funktion? C D Springer tar i Library Philosophy and Practice upp ojämlikheternas utjämnande som en av orsakerna till att Internetanvändningen kan komma att försämras. I hans resonemang kan det först förefalla som att han rakt av jämställer digital publicering med användandet av t ex naturresurser eller andra matriella enheter. Om ingen extern kraft reglerar tillgången så kommer resurser överutnyttjas; användare av digitala allmänningar är inte i sig altruistiska utan kommer att öka sin upp och nedladdning.

Problemet med detta kan förefalla dunkelt men Springer menar att den sammanlagda kvalitén hos nätresurserna minskar och att sökbarheten försämras i och med fler användare. Detta argument är inte nytt och att skribenten väljer ordet "pollution" för att beskriva utbredningen av användargenererat material, överanvändning och brist på samarbete för att ytterliggare knyta beskrivningarna till en skiss liknande miljödiskussioner. Och visst är det många gånger väl tänkt att jämföra Internetbaserade forum med rum, världar eller landskap för att uttrycka de många dimensioner av engagemang och upplevelser som deltagande i t ex sociala medier utgör. Men med liknelser som avfall, farligt nedfall eller utsläpp av miljöfarliga gaser måste följas med en kritisk diskussion kring vad som kan stämplas med dessa liknelser. Talar vi om unga människors egenkonstruerade bloggar eller hemsidor? Våra fotoalbum?

Springer väljer att senare i sin text definiera pollution som spam och virus, dock håller han fast vid devisen att Internetanvändningen genom någon yttre kraft behöver ransoneras och i detta inbegrips även "the vast number of pages left in the commons".

Vad är det då för yttre reglerande kraft som skall till för att skapa de friska digitala allmäningar som författaren efterfrågar? Lösningen heter Information literacy och bidrar med verktyg för att arbeta runt problemen istället för att avskaffa dem.

Springer sammanfattar: "Librarians schould understand that they are not only helping patrons when they teach information literacy, but they are also insuring the health of the digital commons."

Arbete med information literacy är extremt viktigt och kanske gynnar det Internetlandskapet som helhet. Men definitionerna av högt och lågt, nödvändigt och överanvändning bör användas med försiktighet. Meningen med sociala medier och digitala forum i allmänhet är just den demokratiska potential ett stort deltagande ger. Huruvida ens samspel ger många djupare relationer eller publicerade alster bejakas av en blivande publik är underordnat i en sådan diskussion.

Rosa bibliotek under Pride

Missa inte Rosa bibliotek under Stockholm Pride.

Baby librarians med adekvat kunskap

Award only thoose that maintain status quo…

Diskriminering baserad på ålder är påtaglig i vårt samhälle och tar sig bland annat uttryck i hur man negligerar barns och ungas egna lärandeprocesser och digitala kompetens. I det politiska samtalen är det dock vanligare att man talar om äldres negligerade behov. Men varför enögt se på åldersdiskriminering som något tillhörande ålderdom eller ungdom?

Ett problem som ofta möter dem som arbetar mot diskriminering av unga är dock de institutionaliserade föreställningar om ålder och kompetens som möter ifrågasättanden om varför ungas kunskap inte tas till vara. Tyvärr (?) är antal levda eller arbetade år ett dåligt mått på hur bra en person utövar bibliotekarieyrket. Ändå möts vi inom bibliotekssektorn av annonser där man efterfrågar bibliotekarier med "mångårig erfarenhet" och i det praktiska arbetet går beslutandepositioner och tolkningsföreträde till de äldre medarbetarna.

Dessa upplevelser återberättas på bloggar och chatforum av yngre bibliotekarier. Elisa F. Topper uppmärksammar problemet och vill att man motarbetar de strukturer som gör att benämningar som "baby librarians" existerar. I artikeln What´s new in libraries, Reverse age discrimination argumenterar hon för inkludering. Är det möjligt att genomföra? Inom vår sektor är frågan viktig att ställa då yngre diskriminerade bibliotekarier med t ex viktig digital kompetens väljs bort och därför ändrar yrkesbana och karriärsambitioner.

Vad innebär då diskriminering och nedvärderande tillmälen? En av Toppers beskrivningar inleds med "Killing a baby librarian´s love of librarianship" och den starka formuleringen bär på innebörder som skall förstås genom det passionerade engagemang som många yrkesutbildade bibliotekarier har. Efter genomförd B&I-utbildning är ofta ambitionerna och engagemanget högt ställt hos den nyutexaminerade och de låga löner, dåliga anställningsförhållanden och bristande arbetsmiljö som bibliotekarierna accepterar är bevis för hur gärna man vill verka inom detta demokratifrämjande yrke.

Så hur dödar man en passionerad dröm som borde tagits till vara? Topper ger ett par exempel från Bill Drew som driver bloggen Baby Boomer Librarian: Do not allow outside box thinking /…/Award only thoose that maintain status quo /.../ Veteran librarians know best because that is the way it always has been done

Hur starka dessa krafter för bevarande av rådande strukturer och arbetsuppgifter är kan exemplifieras med hur unga bibliotekarier som berikar verksamheten per automatik förväntas dubbelarbeta: Genomföra arbetet såsom äldre kollegor önskar och därefter försöka applicera de egna arbetsmetoderna och målen ovanpå det cementerade berg av rutinuppgifter som andra formulerat och bedömt värdet av. Detta ger yngre bibliotekarier stora problem inte bara beträffande arbetsbelastning utan även i form av de dubbla skepnader som bibliotekarien behöver anta i olika arbetssituationer: Det konservativa, ganska tysta järnspöket när referensarbetet delas med en bitchig äldre kollega som inte tolererar empati, förståelse och engagemang i ungas intressen. Sedan skall rollen bytas så snart en ficka av syre beträds där en barnbibliotekarie kan uppmärksamma användarnas digitala arbete och många behov av en förändrad biblioteksmiljö...

Hur många sover dåligt om natten eftersom de är en kasperdocka tillsammans med kollegor och en passionerad person utan den ovälkomna mentorn vid sin sida?

Och hur känns det när den chef som efter många kurser och studiebesök inser att det egna biblioteket bör genomföra förändringar och kallar till sig arbetskraft med den komplementerande (?) kompetensen? Bra, kanske... Tills utvecklingsfrågorna allt mer framstår som en hemlig agenda och det slutligen är utföraren, den yngre bibliotekarien, som får en kniv i ryggen när den traditionsfyllda skutan inte alls tänker ändra kurs. Bör chefen bibehålla den märkliga position som utförar-administratör hon/han har och glömma sina utvecklingsplaner? Vill man vara en av många chefer inom kommunal byråkrati som upprätthåller snarare än reformerar så är det de störande elementen som måste bort. Kill the librarian babys. Det tar några månader. Sedan är korridorerna lika tysta som förut.

Topper skriver: "The profession needs an infusion of youth, for new ideas and skills and for future staffing". Nu blir kanske inte bemaningen något problem. Med lite ekonomiska kriser och nedmonterad bibliotekssektor så kommer de fogliga bibliotekarierna under 55 bast inte att ta slut. Men frågan är vad det var vi egentligen önskade. Att bevara, konservera och begränsa informationskunskaper och handlingsalternativ eller skapa en mångfacetterad biblioteksservice?

Är det användarnas traditionalism som hindrar förnyelse?

Ofta möts biblioteksarbetare av konservativa bilder när institutionens utseende och service beskrivs av användare och beslutsfattare utan förankring inom B&I. Därför är det kanske bekvämt att luta sig mot en förnöjsamhet i stillaståendet och avsaknaden av uppdatering eftersom medborgarna framförallt tros efterfråga btj:s hyllsystem och tysta vrår.

I New library world nr 3, 2009 får sig de fantasilösa bilderna av traditionalistiska användare en törn. Evjen & Audunson vid Oslo universitet har genomfört användarundersökningar som visar att det är en komplex biblioteksmiljö med en mångfald tjänster och programverksamhet som personer utanför bibliotekarieskrået önskar. Det mått av traditionalism som man fann och redovisar i artikeln The complex library, handlar om kärnuppgifterna att tillhandahålla information, varierande medier och verka för demokrati. Kan det bli bättre?

Härmed bör de spontana bilder av biblioteksverksamheten som oftast ges av användare och ickeanvändare ses just som ett uttryck för stereotypa och förenklade förväntningar som vid närmare efterforskningar problematiseras av många andra behov och intressen. Det finns en medvetenhet om de funktioner folkbiblioteken fyller och att skylla på (ytlig) förståelse av användarönskemål för att stelna i utvecklingslös komfort håller inte.

Evjen & Audunson pekar på de stora behov av flexibilitet och förändring som en digitaliserad och mångkulturell samtid kräver och menar att användares och beslutsfattares förenklade bilder av biblioteksuppdragen inte är ett hinder. Så länge som folkbiblioteken står för kärnvärden som likvärdig kvalitativ & kvantitativ informationsåtkomst samt demokratiska värden är det föränderliga biblioteket välkommet.

Samma fråga om folksonomies

negative experience in dealing with existing library systems turns library patrons away from directly querying library catalogs; instead, they rely on Web search engines to perform their searches first

Ja, hur matchar man proffesionella informationssystem med common sense? Frågan är på intet sätt ny men intressant allteftersom fler bibliotek väljer att halvhjärtat komplettera sina bibliotekskataloger med användargenererade taggar.

Pera, Lund & Ng föreslår i A sophisticated library search strategy using folksonomies and similarity matching användandet av folksonomies och world-correlation factors för att skapa möjlighet till återvinnande av relevant biblioteksmaterial utan att ta omvägen över LCSHs rigida och användarovänliga struktur. Inte förvånande kopplar de katalogen till LibraryThing men avslutar ändå sin undersökning med en grundläggande önskan om fler studier av kontrollerad vokabulär kontra folksonomies.

Hjälpsökande nyckeln till bättre informationsåtervinnings-system

Att söka, överblicka och utvärdera digitala resurser är väl undersökt. Xie & Cool menar dock att ett perspektiv av IR- forskningen brister. I artikeln Understanding help seeking within the context of searching digital libraries skriver de att beteendet kring hjälpsökandet under informationsåtervinningsprocessen är dåligt analyserat. Av denna orsak är systemens hjälpfunktioner dåligt utvecklade och svarar inte mot användarnas behov och beteende i interaktion med de digitala resurserna.

De femton olika kategorier av problem som författarna presenterar känns välbekanta; oförmåga att komma igång med ett obekant informationssystem, att utvärdera och förfina sökningar liksom att förstå och kunna välja av det presenterade materialet ("getting started, identifying relevant digital collections, browsing for information, constructing search statements, refining searches, monitoring searches, and evaluating results"). I detta fall är det dock systemens konstruktion som brister. De är inte användarvänliga utan följer en egen logik som saknar just den kunskap författarna presenterar: Hur människor reagerar på olika utfall i interaktionen med informationssamlingen. Dålig sökmotor, ologisk presentation av resultat och undermålig interface mötte användarna i studien och lade grunden till de hjälpsökande- situationer de ofta befann sig i.

CIPA

Jaeger och Yan har studerat utkomsten av ett antal år med lagstiftningen CIPA, vilken stipulerar att offentliga institutioner skall ha filter installerade för att erbjuda Internetuppkopplade datorer. För många debattörer i USA sågs initiativet med denna och andra lagstiftningar som reglerar informationsåtkomsten som en självklarhet. I skuggan av en mediahype som utnyttjade människors osäkerhet inför "ny" teknologi kunde denna och andra repressiva åtgärder vidtas trots att nämnda skribenter och andra visat hur de juridiska regleringarna hindrat viktig informationsåtkomst och skapat missriktad uppmärksamhet och initiativförmåga inför Internetbaserade möjligheter och utmaningar. Kravet på filtrering var en ny juridisk väg att gå efter att kongressen upptäckt hur svårt det var att reglera själva innehållet. Lagstiftningen COPA föll på just detta: När den utmanades i högre juridiska instanser fann man att formuleringar om nakenhet utan konstnärligt syfte och liknande stred mot den amerikanska konstitutionen.

Jaeger hör till dem som tidigare beskrivit problemen det inneburit för informationsarbetare och unga med lagstiftningarna. Nu har han haft möjlighet att tillsammans med Yan jämföra situationen för skola och bibliotek under inflytandet av CIPA. En kvantitativ slutsats de drar är att skolorna i rask takt påbörjat filtrering av datorerna medan färre bibliotek följer CIPAs krav. En del av de problem författarna pekar på är att de tekniska (uppfattade) lösningarna inte särskiljer olika åldersgrupper eller tar hänsyn till hur användare processar den information de mottar. Internetanvändare behöver också möta det landskap, den kultur och kontext som informationen hämtas inom och det betyder färdigheter som inte stöds av filtrering. Sociala och politiska konsekvenser av lagstiftningar som reglerar de samhälleliga informationsflödena saknas, menar författarna vilka också skriver om det motstånd som funnits mot filtrering av Internetbaserat innehåll hos den amerikanska bibliotekariekåren. Av detta skäl motsatte sig ALA de krav som CIPA ställde. I Information technology and libraries beskriver skribenterna att 11 miljoner amerikaner beräknas vara beroende av biblioteken för att nå Internetbaserad information. Detta är ett av skälen som anges för varför man är angelägen att erbjuda bred tillgång och därmed tvekar att filtrera. Konsekvenserna för de bibliotek som inte följer CIPA blir ekonomiska eftersom offentliga bidrag uteblir.

Filtrering och övervakning av Internetbaserad information sker ofta utifrån godtycke och det som författarna påpekar saknas djupare analyser av samhälleliga konsekvenser.

Digitala klyftor, ett fokus som vattnar ur klassmedvetenheten?

Siobhan Stevenson visar hur klassperspektivet kan vridas och vändas i den pågående diskussionen om digitala klyftor. Han menar att vi bör se på frågan utifrån ett historiskt perspektiv av lång klasskamp snarare än ett teknologiskt eller administrativt problem. Hans artikel Digital divide: A discoursive move away from the Real inequities kan läsas I Information society volym 25.

Informationsförmedling som reproduktion av västerländska hegemoniska normer

It schould not be the librarians goal to change the deeply ingrained cultural traits of a region or the people who live there, nor schould it be the librarians objective to import a foreign set of cultural norms

Biblioteken liksom andra sektorer präglas av det företräde väst har framför stater som räknas till syd. Detta gäller inom ekonomi såväl som kunskap och lärande relationer. I open access tidskriften Collaborative Librarianship skriver Emy Nelson Decker om hur bibliotekariers arbete med att förebygga HIV/AIDS ofta för med sig att man reproducerar hegemoniska antaganden om västerländska kulturella uttryck och normer som korrekta eller snarare förgivettagna.

Bibliotekariers roll som informationsaktivister i såväl närmiljö som globalt bör fokuseras på användarnas behov. Dock innebär vårt arbete också att anamma grundläggande perspektiv på demokrati och mänskliga rättigheter. Härmed är bibliotekarier både förmedlare av fri information och av normer. Härmed är Deckers artikel mycket intressant som utgångspunkt för en diskussion om postkolonialism och ifrågasättande av gränser för den dominerande västerländska kulturens begreppsbildning och kunskapsstruktur. Deckers text synliggör hur vår yrkesgrupp, liksom andra akademikers, reproducerar förtryckande normer utifrån ett förgivettagande att det finns en självklar, korrekt kulturell kontext att utgå i från. Sådana paternalistiska drag är dock inte bara intressanta i ett globalt perspektiv utan bär lyftas i vår nationella debatt om flerspråkighet och rasism. Med vi & dom- tänkande kommer nyheter om fördelarna med flera modersmål att negligeras medan rasistiska förslag om språktester vinna mark.

Tillvarata ungas befintliga digitalt arbete

Using computer technology to enable children from all over the world to talk to each other has rarely been discussed by researchers

skriver Komlodi et al i artikeln Evaluating a cross-cultural children's online book community: Lessons learned for sociability, usability, and cultural exchange (pdf). Texten är från 2007 men ändå kan vi inte slå oss för bröstet och hävda att ungas stora utbyte av digital kommunikation uppmärksammas av t ex skola och politiker. Istället kvarstår fokus på säkerhet och dassiga diskursiva motsatspar används för att skilja lärande från nöje. Men hur stor är skillnaden mellan det självvalda intuitiva vägarna för utveckling och de som nu skapas av digitalt kompetenta vuxna som springer i fotspåren på många unga?

I Interactive Storytelling for Children Education ger Evangelista et al en vital bild av hur väl online- världar och spel stärker och utvecklar språk, fantasi, berättande och lärande. Men samtidigt som pedagoger bör ta till sig av denna kunskap och systematiskt arbeta för att själva erbjuda och integrera digitala projekt i kultur och skola måste vi kanske först lära oss att betrakta och delta i de processer som redan pågår.

"Här är min B" skriver unga flickor på forumet GSM (gosupermodel, "Where girls rule") och publicerar fiktiva berättelser och verkliga anekdoter från sina sommardagar vid datorskärmar. Responsen kommer snabbt och det är tydligt hur mycket kamraternas alster uppskattas. Storytelling och litterära erfarenheter behöver inte skapas genom speciella initiativ som bokklubbar och berättarwikis. De narrativa dragen finns på de flesta forum och vid sidan av kampen att bli annat än katalogmodell hoppas många att vi skall lyssna till deras berättelse. Fotosessionerna avlöses av långa samtal om föräldrar, skola och framtid. Språken flödar och förändras. Olika subkulturer skapar nya koder för att utesluta likväl som skapa starkare band sinsemellan. Fjortis? Emo? Ibland är titlarna självvalda, andra gånger tillskrivna av utomstående.

Efter ett år som ideell antropolog svalnar intresset för vuxenkonstruerade lärmiljöer alltmer.

Institutionen närmast common people

Folkbiblioteken fyller en stor roll som förmedlare av information inom t ex kommunala frågor, ekonomi och juridik för "common people". Gibson et al använder flera analysmetoder för att undersöka vilka behov inom e-government som vår sektor fyller (Emerging Role of Public Librarians as E-Government Providers, pdf). Det breda utfallet av deras studie och det stora ansvar de visar att bibliotekarier tar borde ge mer status och bättre ekonomi. Den nära okomplicerade relation som i bästa fall råder mellan användare, bibliotek och informationsprofessionella gör att biblioteksverksamheten borde få fler ansvarsområden och integreras med andra verksamheter. Fokus på besökare/medborgare snarare än lokaler och artefakter kan enkelt härledas ur nämnda artikel.

Service, ansvarskänsla och större förtroende från beslutshavare kan nås genom marknadsföring av biblioteken utifrån denna och liknande studier.

Digitala klyftor, välstånd och globalism. Obama i Ghana.

History has shown that access to the internet advances many facets of life including education, economic growth, and health care. Currently, only approximately 20 percent of the world population has access to the internet

Wikin Imagine Africa

 

Obama är i Ghana och talar om lyckad ekonomisk politik berättar SVD. Men är det rätt att rikta fokus mot frågor om traditionella exportvaror i syd? Ett förändrat fokus kan leda tankarna till andra vägar för socioekonomisk utveckling vilken även gynnar demokratisk stabilitet och rättvisa. Fuchs & Horak har jämfört IKT-utvecklingen i Ghana och Sydafrika. Ghana är ett av de länder som sträckt sig längst i sin privatisering av telecom-marknaden och författarna visar bland annat att det är naivt att hänvisa IKT-utvecklingen till en ökad kapitalistisk utveckling (och statens tillbakadragande från olika samhällsekonomiska områden). De ser till hela spektrat av digitala resurser och kunskap som behöver anammas vid sidan av en allmän ekonomisk utveckling. Att vända sig till traditionellt ekonomisk tänkande och hoppas att IKT-utveckling följer av andra sektorers ökade kraft är feltänkt. I tider av e-resurser på alla områden bör informationsförsörjningsfrågorna ses som välståndsbringande i sig.

Genom L Obijiofors studier kan vi i artikeln Mapping theoretical and practical issues in the relationship between ICTs and Africa's socioeconomic development få en inblick i hur makten över kunskap och kommunikation går hand i hand med den nationella ekonomiska utvecklingen totalt. Med exempel från olika delar av världen kan författaren presentera korrelation mellan anammandet av "nya teknologier" och ekonomiskt välstånd.

Men med eller utan ekonomiska argument bör IKT-aspekterna ta plats på den politiska agendan och den s k Internetpresidenten bör se till de sociala mediernas individ-, samhälls och internationellt förändrande kraft. Vi ser microbloggning och andra IT-vägar som den amerikanska maktbärande politiska institutionen ökat sin informationsspridning genom (och därmed kanske sin faktiska tillgänglighet). Men har den utvecklingen gett insikter om IT-infrastrukturen som avgörande för en förändrad världspolitik och maktbalans?

Informationsströmmarna kan riktas från syd mot nord och den "scientific information famine" som råder i t ex delar av Afrika undanröjas. Nwagwu Williams & Ahmed Allam beskriver i tidskriften International Journal of Technology Management hur utbyggnad av open access vänder den negativa spiralen. Härmed kan kraft riktas mot den informationsrasism som präglar den globala informationsinfrastrukturen i dag. De frågor om integritet och fihet som vi anammar och försöker stärka genom politiska processer kan kopplas till frågor om allas inkludering i ett globalt kunskapssamhälle. För patenten och övervakningen som stryper utbyte av tankar och kultur är inte primärt en fråga för västerländska stater utan för världssamfundet. Istället måste vi tala om fysisk och intellektuell avsaknad som en omfattande orättvisa i en IT-präglad värld.

Afrika är ännu den minst uppkopplade kontinenten. McKague et al beskriver samtidigt hur goda system för utbyggnad som finns och redan praktiseras. Deras artikel heter IMAGINE Africa: Providing internet to the developing world och kan skickas med världspolitiken som exempel på de stora möjligheter som redan utarbetats. Tekniken finns, ekonomin utvecklas sida vid sida med IKT-utbyggnad och de sociala vinsterna kan aldrig mätas. En fungerande informationsinhämtning och ett globalt samtal med många små och stora maktpoler borde inte behöva vänta.

Så varför riktas fokus mot traditionella handelsvaror? Är viljan att syd skall stanna i sitt beroende av export till västvärlden? Den postkoloniala strukturen på informationsförmedlingen är påtaglig. Med vetenskaplig, kulturell och social frihet kommer den logiken att smulas sönder. Hierarkin skapad genom tröga handelssystem och kunskapsklyftor kan brytas.

 

Juridik & socialt nätverkande

Positivt med en rättslig prövning av Facebooks användarvillkor. Men de brännande frågorna om ägande av små och stora ytor och rum på Internet kommer att kvarstå. Censuren praktiserad i det lilla och stora likaså. Om detta handlar inte människors fokus. Visst är det viktigt att ha konsumentmakt gentemot kommersiella Internetspelare, men för ett fritt informationsutbyte med tillträde för alla behövs en annan diskussion. Starta med samtal och utbildning. Låt oss blir fler som greppar de stora sociala och politiska frågor som avgörs genom maktfördelning på nätet.

Patientgenererad data

Irritationen över informationssökningar om hälsa, ohälsa och läkemedel är påtaglig i populärkultur och hos professionella. Bibliotekarier tar ofta i frågorna med skräck. Av alla områden så är medecin något förbjudet, ett helgat område vi inte sätter våra flottiga fingeravtryck på. Men om vi inte vill nalkas diagnoser eller understödja googlande av symptom så har vi i alla fall ingen ursäkt att inte bidra till informationsförsörjningen, socialt stöd och lärande för ett brett spektra av grupper genom nätverkande. Funktionerna som sociala platser fyller beskrivs bland annat i artikeln Social Visualization of Health Messages.