digital skrämselhicka & EP-val

Trots all oro för det sviktande intresset för EP-valet kan man finna mobilisering, diskussioner och kunskapsansamling om man rör sig på sociala nätverksforum. Med den upplevelsen i bagaget är det svårt att förstå gammelmedias förenklade tal om bristande engagemang. Större fokus på hur politiken kan byggas underifrån och företrädare "utvärderas" av stora befolkningsgrupper genom existerande sociala rörlighet på nätbaserade forum behöver lyftas. Annars förlorar man även förståelsen för dynamiken i mötet mellan vad som sker på fysiska torgmöten och i samtal mellan aktivister vid datorer.

Härmed är vi tillbaka vid frågan om vilka insikter och vilken vilja som finns att skapa ett demokratiskt kunskapssamhälle. Med övervakning av kommunikation och informationsutbyte som etablerade partier står för förlorar man en stor del av den potential jag beskriver ovan, deltagande- demokrati. Man fråntar allmänheten möjligheterna att utforska och påverka på sociala webben inom trygga samhälleliga överenskommelser. Att få fler och djupare möjligheter att möta kandidater och komplicerade frågor.

Härmed begränsar man också de många olika tilltalsformerna från att växa i digitala miljöer. Oavsett kunskapsnivå och typ av frågor eller intresse skall det finnas vägar in i den politiska makten. Med ett bejakande av internetresurser och aktivt arbete för att framhäva dess positiva aspekter- som olika diskussionsforum och olika typer av tilltal, samtal och samarbete hade demokratin fördjupats. Gräsrotsperspektivet och "pratet" hade åter kunnat vinna mark.

Men i dag fortsätter partier att sätta den digitala utvecklingen inom parantes genom att tala om brottslighet i stor och liten skala samt vikten av nya övervakningsmöjligheter. Vilken vilja att utforska och gripa nya metoder och vägar för mobilisering och samtal inbjuder makthavarna till då de väljer att rikta fokus på (övervakning och) förlegade diskurser där digitalt material jämställs med materiella ting? När man väljer att efter den moralpanikvåg vi genomlevt i förhållande till nätet nu skrämma människor genom möjligheten att kränka deras integritet? Vill vi att människor oavsett förförståelse skall våga använda nätets rika forum i sitt samhälleliga engagemang? Eller vill partierna nu verkligen lägga sten på börda och på nytt skapa oro och teknikfientlighet?

Christian Engström gjorde ett bra inlägg i Agenda igår då han påpekade att frihet på Internet, integritet och yttrandefrihet är demokratiska fundament som undergrävs genom pågående regleringar och kvävande lagar som gjort informationsspridning och inhämtning farligt och skambelagt. Samt höjt varnande finger om digitala fotavtryck som är allt lättare att följa p g a unkna, oftast monetära avsikter.

Men som förut hade det varit nödvändigt att Piratpartiet talade om en global informationsåtkomst för att vara trovärdiga som demokratins väktare. Yttrandefrihet och integritet byggs inte i en isolerad union. Att tala digitalisering, fildelning och ökat kulturellt utbyte innebär att man talar om små och stora politiska sakfrågor, maktens förutsättningar och de globala orättvisorna.

Vi hör fortfarande inte Piratpartiet tala om digitala klyftor. Därmed har man inte valt ett tvärsnitt av den politiska verkligheten att bygga sin retorik på utan plockat ur ett par profilfrågor ur kampen för digital demokrati.

Men man kan fråga sig om Schyman, som i samma program säger sig dela syn med pp i sakfrågan, tagit ansvaret att koppla informations och kunskapssamhället till den feministiska rörelsen. Eller snarare; har hon synliggjort hur inskränkningarna i digitalt arbete och utveckling drabbar marginaliserade grupper? Svaret är nej. Däremot ger hon uttryck för att Internet är en viktig arena och insikten att gräsrötterna kan mobilisera via bra kanaler utan de stora partiernas ekonomiska förutsättningar.

Som informationsvetare måste våra insikter speglas och ifrågasättas med hjälp av grön, socialistisk, liberal och feministisk teoribildning. Men det ser jag som ett arbete som knappast startat och överhuvudtaget inte nått in i EU-debatten. Fildelningen är en propp i diskussionsmaskineriet, de stora partiernas, socialdemokraterna och moderaterna, ovilja att ta i informationsfrågorna en annan.

Sista frågeställningen utifrån det som kan kallas småpartiernas program är huruvida Sverigedemokraterna inte vill stänga ner de digitala kommunikationskanaler som oundvikligen kommer leda till ökat utbyte och större globala nätverk... Ett litet tips om man på allvar vill stoppa sammanblandning av människor, kultur och åsikter. Vilka nationsgränser håller för/mot digital samvaro?

Folkbildningsarbete för ökad inblick och användning av sociala webben, det bör vara partiernas och allas vårt ansvar efter de lärdomar detta EP-val kan ge där informationsfriheten varit en viktig fråga. Men denna har man uppmuntrat allmänheten att följa från TV-soffan, inte utifrån egna upplevelser och slutledningar. Frågan är hur medveten denna strategin har varit. För genom att stärka sändar-mottagarkulturen på nytt gör man maktens korridorer mera slutna och människors delaktighet förminskas. Det kan nog gynna konservativa kandidater och allmänna aktörer inom politik och lobbyism. IPRED, FRA, telecom och ACTA är därför repressiva krafter som kan gynna de som vill ha beslutsfattandet format som en pyramid där flertalet vet lite om vad fåtalet bestämmer för dem alla.

TV är tryggt. IKT otryggt.

Sverige är inget informationssamhälle. Vi har ju alla digital skrämselhicka.