Torsdag biblioteksdagarna

Ja vi får väl kalla det torsdag oavsett vad klockan visar. Att höra Åsa Hedenmark föreläsa kändes lite rumphugget. Heter det så? När någon har mycket att berätta men fått ett trist stoppur i sin hand som avgränsar framstälningen till presentation av de diskurser hon belyser i sin avhandling, samt exempel från detta. Nu var det många som uppfattade hennes föreläsning som oerhört professionell, enligt smyglyssnande i pausen. Själv undrade jag om hon läste ur sin avhandling men aldrig vågade komma till de avgörande frågorna. En boklig diskurs i debatten som är dominerande. Vem blir förvånad? Män som talar om ett kvinnodominerat yrke.

Missförstå mig inte. Det hon berättar är viktigt och det är bra att hon strukturerat händelseförloppen så vi faktiskt kan se hur t ex Jan Myrdal talat om bibliotekariers självpåtagna underklassighet.

Samtidigt bränner det aldrig till. Kanske är avhandlingen betydligt vassare med fråga om genus och yrkesstolthet. Undfallande och bekväm? Rigid? Styrd av diskurser utanför bibliotekariers räckvidd? Kulturchefer, skribenter och författare som "vetat bäst" åt en tyst yrkeskår. Men varför skulle vi befinna oss någonannanstans i dag än i 1983 års citat som forskaren visade i den sämsta powerpointpresentationen jag sett i mitt liv. Kanske har jag fel? Bör jag sluta lägga vikt vid formen- hantverket och detta att svettas floder inför varje föreläsning? Man kan ju klippa ett stycke ur det man sammanfattat och punkta ner det i ppt 2003.

Sen var det en föreläsning av Maija Berndtson som talade om arkitektur och avsikter. Åtminstone var det vad jag förstod.

Därefter kom obligatoriskt kaffe och upptäckande av gammal chef i minglet. Då blir man lite tårögd och börjar med "tänk om"- scenarion. Om jag inte hade lyft min röv utan fått behålla Mia, Pia, Karin, Britt-Marie, Margret och de andra vid min sida. Kanske hade något dykt upp på vägen. Manna från himmelen.

Efter allt annat viktigt kom det som berört mig mest; middag, mingel, alkohol och dans på norrlands nation. Samtalen över middagen när vi bygde lego tillsammans blev speciella- eftersom vi inte valt dem själva. Bordsplaceringen gav mig insyn i arbete med bibliotek och matematik på högskolenivå. Tackar för det.

Sedan lagom öldrickande med J, Å, H, J- igen, R och personer som jag borde ha pisk för att jag inte minns deras namn.

Norrlands stängde ett. Sedan irländsk pub och fan ta mig- jag kommer fortfarande inte ihåg vad de tre trevliga studenterna från Växjö universitet heter. Men en av dem har lovat maila och i gengäld har jag lovat en lista som kan fungera som flygblad: Överskrift något i stil med "Därför skall du avbryta dina studier till bibliotekarie".

Men efter en ölkväll med biblioteksaktörer- av vilka ingen var praktiserande bibliotekarie (om man nu inte räknar min blogg som ett upprätthållande av yrket i faktisk verbform) känns det som om viss tveksamhet inför seminariedagarnas innehåll vägts upp av en halvnykter kväll.

Men att J, framstående i vår hörna av verkligheten, inte vill berätta hur många barn han har och med hur många kvinnor- det är något lurt.