Carl Schlyter kommer till Hässleholm på tisdag och hjärtat börjar äntligen klappa för EP-valet. Polistillstånd, högtalaranläggning och annons samt pressmeddelande-skrivning gör det hela mer verkligt. Tidigare har det varit tyst innanför pannloben. Några flygblad om klimat och döende hav. Men annars endast denna fildelning som proppar igen möjligheten att tala om piratpartiets hela program. Telecom-paketet är ju betydligt intressantare än någon enstaka fildelningstjänst. Men bästa sättet att vinna tanken – min och din, är att trolla med korten och prata om en millimeter av en fråga. Konkurrera ut de svåra och viktiga delarna samt sedan förenkla och förduma. Läst Chomsky på senaste?
Nu publicerar SVD en bildserie på Lenin som i sitt Maosoleum får vara utan ny kostym. En annan upprördhet sprider sig och konkurrerar lite grann med Schlyter, Levin et al. Vad betyder detta för bevarandet av kulturarvet? Har de balsamerat även kläderna tillräckligt så att inte bara jag utan även döttrar och barnbarn får se denna viktiga person omgiven av sovjetinspirerade vakter?
Sommaren 1991. Slutet på en epok närmade sig men inne i en iskall bunker med belyst död gubbe anade ingen. Detta var en av de hållplatser som vi bevistade på väg mot Krim-halvön, Jalta, och drillande i kommunistisk disciplin. (Axiell-man på biblioteksdagarna uppskattade information om plantagearbete på kommunistiskt Kuba. Räcker inte det för att bli CS-anhängare?).
I en sen diskussion med vildkaniner istället för den stylade sorten kommer minnena i vågor. Man talar om fotbollslag och hur många tränare som satsas på 100 flickor i Hessleholm FC för att kanske vaska fram en eller ett par som ska gå vidare och sprida lagets ära. Varför fungerar inte politiken så, frågar sig deltagare som föredrar rödvin.
Är det detta vi vill ha?
Fler som reser och lär sig sjunga internationalen på ryska? Inte blev någon av de deltagande ett politiskt snille. En bibliotekarie, en amerikansk fotbollspelare och en djurrätts-läkare. Fast å andra sidan. Bland dem som åkte till Mongoliet med röda sjalar och fick dricka hästmjölk med kommunistiska bröder och systrar blev en riksdagsledamot. Gav investeringen således resultat?
Om vi lämnar Lenins kostym och det fantastiska i att leva med föräldralösa barn i ett sovjetiskt läger kan vi kanske konstatera att fotboll och politik har likheter och skillnader. Det viktigaste är kanske de olika forum och tankegångar som behövs för att följa "våra" yngre i politiska och fysiska sammanhang. Hur mycket vi än råkar ut för idrottsledare med rigid syn på framgång kan vi nog komma till freds med att våra barn får testa dem och vice versa. Men politik?
Inte en dag av det solidariska arbetet jag investerat för Kuba eller det umgänge som bygts med slovakisk kommunistungdom kommer ångras. Men jag ser hellre bibliotekarier som ideologiska replikanter för mina egna barn. Om de är tåliga, vidsynta och på alla andra utopiska sätt uppfyller drömmen om den fria tänkaren, försvararen av det fria ordet, informationsförsörjningens garant och de yngres ständiga tjänare och kamrat: Då vill jag inte skicka dem till Kuba, Brasilien eller Nordkorea. Hellre Hässleholms folkbibliotek.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar